Ska bli kul att se vad vi hittar på i år. Redan nu har vi bokat in en sök-kurs i maj. Jag har kollat tävlingskalendern och nästan klickat på ”anmäl” men väntar nog lite… Den snöfria vintern är skittråkig men gör ju att vi kan fortsätta spåra och träna sök utan att behöva trampa i knädjup snö.

Vi har inte skottränat så mycket som jag önskat. Pistolen gav upp och det är lite trixigt att fixa ny. Det är 12 (TOLV) veckors väntetid hos polisen på att få en personlig licens på en startpistol… Några tillfällen har vi fått till och det går riktigt bra! Men det är en bit kvar. Har inte tränat så mycket på att jag är dold eller tillsammans med andra hundar så den tröskeln ska vi över också.

På´t igen bara!

Qvittras spår blev bara 750 m,  5+1 pinnar varav två var skogspinnar. Första gången jag lagt det i spåret och tyckte det var lite pirrigt. Hon tog spårupptaget jättebra och åt rätt håll (hallelulja) och tuffade på hela vägen. Plockade alla pinnar och fixade vinkeln galant. Det var ingen skillnad på skogspinnar och vanliga pinnar.

När det går så här är det skitkul att spåra

Självklart så kom det en gubbe gåendes mitt i upptaget när vi skulle starta, han letade kantareller och hade inte hittat en enda. Varför skulle han dit och traska då för…?? Köp svamp för f*n…

Vi hann även med tre omgångar uppletande och det var buskul. Qvittra är bra på det där, hon letar och rotar tills hon hittar och är toksnabb in till mig. Sen har vi även tragglat sakta-gåendet och platsliggning. Även det blev riktigt lyckat så jag får helt enkelt vara nöjd!

Det hade varit lättast att bara svara: -”ja…”, men då gör man ju våld på sig själv liksom. Jag svarade att det är en belgiskt vallhund och önskade honom trevlig kväll. Fast egentligen inte…

Sammalika?

Västgötaspets

Qvittra

Träningsmotivationen är väl inte på topp förutom att träna på platsliggningen med skott och då har den förbenade pistolen gått sönder! Suck… Men nya friska tag blir det!

Vi har börjat så smått att prova på skyddsträning, eller typ övningar inriktade mot skyddsträning. Så gröna är vi, både jag och Qvittra. Men jag får nog erkänna att Qvittra fattar snabbare än vad jag gör. Det är rysligt kul och jättesvårt när jag inte riktigt vet hur momenten ser ut. Vi har tur och har en bra träningskamrat/figurant som har hur mycket tålamod som helst! Han tror att vi kan tävla lägre skydd i vår, jag tror något helt annat Vi får se hur det utvecklar sig! Nu har vi en kurs för Frida Wallén inbokad i oktober samt en hel helg med egen figurant i november. Så nåt ska det väl bli av det! Vi har roligt ialla fall.

Annars så har platsliggningen med skott verkligen utvecklats till något positivt och Qvittra har legat platt flera gånger nu. Jag är helt överlycklig över hur bra det har gått! Tänk att vad lite kamplek kan göra…

Vi har tränat en hel del sök och lagt in ett extra sökpass på en vardagkväll i veckan. Qvittra går ganska bra i söket men blir väldigt påverkad när det är varmt. Note to self: INTE tävla sök i maj och juni… Höst är nog mer hennes grej. Senaste träningen så blev det lite vilda västern, det blir lätt så med Qvittra som är bombsäker på hur det hela ska gå till.

Jag brukar alltid ställa/lägga henne några meter från starten på stigen för att ”kolla på banan”, när jag sen kallar in henne brukar hon komma in snyggt vid sidan men den här gången lubbade hon förbi mig och ställde upp sig för att skickas längre in på stigen. Hon har koll, lilla hjärtat. Sen fortsatte träningen ungefär i den stilen. Men det är bara att garva åt, hon har kul och jobbar på bra.

Vi har även hunnit spåra en del och där har hon överraskat positivt! Hon är riktigt duktig i spåret men behöver mycket mer träning och många fler spår i bagaget. Nu har jag spårkompisar igen och det är ju buskul att gå någon annans spår än mina!

För egen del så kan jag nu skryta med titeln ”SKB-instruktör” . Äntligen har jag blivit examinerad med vårt framåtsändande. Det dög till slut…

Qvittra har oxå fått en titel, numera KORAD. Det var spännande att göra ett tredje mentaltest. Hon har lärt sig på vägen, kan man säga. Det var många oväntade reaktioner. För tredje gången i hennes liv så dök den där jävla overallen upp igen! Den här gången fick den faktiskt känna på malletänderna, även kälken fick sig en liten omgång. Det hade jag inte förväntat mig. Qvittra befann sig i ett tillstånd av skräckblandad förtjusning tror jag. Hon struttade runt och skällde på det mesta, nu när hon fick chansen och ingen sa åt henne.

Midsommar har firats tillsammans med familjen Kjörsvik och vi hade en riktigt härlig dag! Jag är även hundvakt åt kusinen Alba så det blev många hundar att hålla reda på och skiftbyten mellan hundarna så alla ficka vara med.

Vi försöker oxå hinna med att komma ut och jogga. Igår var det första turen med två hundar. Det gick bra men Alba hade med sig ungefär 10 fästingar hem. Det blev ju mindre trevligt…

Draghund – slak lina…?

Det var väldigt många och trevliga poliser på förläggningen, en hel del snygga också, det är himla trevligt där…

Vi hade starttid kl. 13 och vi hann äta långfrukost på Nymans café, gå en promenad och även städa ur rummet innan det var vår tur, så vi var på plats i god tid.

Jag beskriver inte varenda moment i detalj utan här kommer en kortfattad summering:

Qvittra gjorde ett bra test, hon höll ihop hela tiden och gick inte upp i stress. Hon var duktig i miljömomenten och jobbade på bra i sökövningarna. Hennes brister var att hon var för reserverad/ointresserad av människor och att hon inte var tillräckligt modig. Hon lagrade på sig negativa minnesbilder under testets gång och löste mycket genom kamplek. Den positiva kritiken var att vi har en väldigt fin relation och att hon har en stor arbetsvilja. Hon är samarbetsvillig och stabil men inte rätt hund att ta med på fotbollsmatch och hålla ordning på huliganer. Inte lämplig att provas som polis- eller väktarhund. Men duger alldeles perfekt som brukshund.

Det var roligt att få ha gjort ett L-test så jag vet hur det går till. En del moment tyckte jag var ganska tuffa och det högg lite i matte-hjärtat när Qvittra skulle utsättas, men mellan varven såg hon ut att ha ganska kul. Jag fnissade lite när hon i farten smakade på läktarens stålbalk.

Jag lärde mig mer om ”vad som finns bakom kryssen” i protokollet och nu känner jag mig ganska säker på vad jag har för typ av hund, hon väljer att backa ifrån istället för att springa fram och bita, det passar mig alldeles utmärkt.

Nu ska hon få vara en helt vanlig sporthund och jag har (i ett svagt ögonblick) lovat att vi ska sätta igång med träningen på allvar nu! Ska peppa mig och läsa träningstips, sen så! Om bara snön försvinner…

Jag skvätte på spon-on lösningen på tisdagkväll och på onsdag – så var det en helt annan hund! Hon uppförde sig som hon egenligen alltid gjort, små beteenden som man glömmer att hunden gör. Dvs sliter och kampar i kopplet, jagar katterna, hämtar varenda grej som inte sitter fast och springer! Springer som en toka helt planlöst bara för att det är så jä*la roligt!!

Jag tror att hon hade kennelhosta, men en ”tyst” variant där de inte hostar som galningar och sen fick hon noskvalster. Hur som helst så är både Qvittra och jag glada för att hon mår bra igen. Men inget gott som inte för nåt ont med sig… Nu när man är alert som en malle ska vara så har hon börjat moffa och morra på jobbet när det ringer på dörren eller om någon går lite mystiskt utanför vårt rum. Men det går säkert över. Sen har börjat med att ynk-pipa bakom ryggen på mig – jag tolkar det som ”jag har trååååååkigt….”, piiiiip….. ”jäääääättetrååååkigt….”. Det har hon inte heller gjort förut. Hon är kvick som en vessla på de korta lunchpromenaderna och vi hinner gå igenom alla lydnadsmoment under tiden vi tar oss framåt, sen är hon gullig och sover lite på eftermiddagen. But I lööööve her

Nu ska det bli jättekul att prova ett sökpass och se om det är full rulle eller om det ser ut som sista gången vi körde (hoppas inte…)

Det är svårt att gå till veterinären med så diffusa symtom. Lite harkel, nån nysning, verkar lite trött… Men man får ju börja i en ände och helt enkelt hålla tummen för att man behandlar rätt saker.

Går på…

Nästa steg är att börja träna med klövjeväska med lite tyngd i. Det ska tydligen stärka ryggmusklerna, just de som Qvittra hade lite ont i. Sen måste jag naturligtvis även bli duktigare på att värma upp och varva ner före och efter ett träningspass. Vi har lite paus med söket nu och det passar ganska bra för tillfället så hinner vi träna lite på annat under tiden. Söket är ju tufft när man springer som en blådåre i skogen.

Funderar på en sån här klövjeväska från Ruffwear:

Sen blir det ju en vanliga promenader när Qvittra och Yerda springer och  busar

Morgonpromenad i soluppgång