Igår var första gången som jag provade att vara dold. Vi inledde med att Qvittra fick ligga utan belöning i 2 skott, sen gömde jag mig under 1 skott, gick fram och visade mig och berömde henne och var sedan synlig i 2 skott. Sen belöning.

Nästa runda så gömde jag mig direkt under 2 skott och sedan gick fram och var synlig under 4 skott. Då gick jag fram till henne och satte upp henne som avslutning och sen belöning.

Det gick över förväntan bra. Qvittra t o m la ner huvudet helt frivilligt och var helt lugn under hela tiden.

Det finns hopp!!

Qvittra kollade noggrant in de startande och var ganska sugen på att få gå in planen själv

Kollar läget

Vi har även haft lyxen att träna inomhus i en ny hall, en verkstadshall på Annelies jobb, det är lite annorlunda att träna inomhus så jag får verkligen tänka till hur jag ska lägga upp träningen. Men det har blivit så himlans bra! Eftersom det är lite halt på golvet, begränsat utrymme och Yerda tränas samtidigt så har jag inte använt leksak som belöning utan enbart godis. Kommandona blir låga och tysta och Qvittra tänker så det knakar! Hon klurar och gör sitt bästa för att förstå vad jag menar (jag kanske är lite otydlig ibland) men om jag väntar ut henne litegrann så löser hon uppgiften och blir skitglad över godisbiten!

Där har vi även passat på att börja träna platsliggning när jag försvinner så jag har smugit in bakom en lastbil så jag fortfarande kan se Qvittra och hon ligger kvar så fint. Efter ca 1 timmes träning så är hundarna flåsiga och trötta i huvudet.

Så här trött blir man!

Vi blev glatt överraskade när Yerdas brorsa dök upp, två Y-are så samma kurs, kul! Mallar, en HH och två boxrar var med. Två st tränade IPO så det var ett bra tillfälle att få se lite av det också.

Vi hann tre varv med varje hund och det märktes för varje gång att Qvittra tyckte det blev roligare och roligare. Vi har lite grejjer att jobba på, exv. att Qvittra är lite tveksam att starta utan ”bus”-ordet, att hon måste lära sig att hon får sätta fart och bita i grejorna utan att jag har lagt mig i. Vi fick mycket feed back och jag hade massor med frågor om munkorgsarbetet som vi pratade länge om. Qvittra fick plus för att hon håller ögonkontakt med figgen under kampen, bra att hon håller koll på figgen och inte stirrar sig blind på ärmen. Annars så ”är det bara att träna på som ni gjort” och det lät ju bra!

Det är bara så svårt att ”bara träna på” när jag inte vet vad vi ska träna på, eller hur vi ska träna. Men vi tragglar oss fram som vanligt. Vi ska absolut boka en ny dag hos dem i vår. Nu har vi en hel skyddshelg att se fram emot inom kort

Ett varv…

Skoj!

BUS!

Vad gäller lydnaden så brakade det loss ordentligt igår när vi tränade. Skulle köra igenom hela programmet och träna helhet tillsammans med mina träningskamrater. Det var pip i fria följet, hon la sig på inkallningen, kunde absolut inte gå sakta i framåtsändandet, krypet och skallet var okej, släppte tungen på vägen in och hamnade med hindret tryckt mot nosen i hoppet… Svindåligt helt enkelt. Så nu får man klura lite på det här… Har kommit fram till några saker som jag kan ändra och förbättra direkt men sen får jag nog ägna vintern åt att snygga till en hel del moment. Det brukar vanligtvis gå ganska bra tycker jag, och blev faktiskt lite överraskad när det var så rysligt illa som igår.

Jag får trösta mig med att stegen numera går alldeles galant – nu tar hon den inte i två kliv och hoppar de sista två pinnarna. Man får ju vara glad för det lilla…

Jag har tidigare lagt ut bollar som hjälp med riktning, framåtdrift och belöning. Det har resulterat i att det går väldigt fort fram till den där bollen och därmed en hel del tjat från mig. Alltså blir det för mycket drag med boll. Så då tog jag bort dem! Då blev det inte alls så mycket drag framåt utan mer frågande bakåt, dvs Qvittra börjar undra hur sur jag är. Jag behöver inte vara ett dugg sur men så frågar hon elva gånger till – och då blir jag ju sur! Det ger ju en massa stopp och vändingar på sträckan och jag får pressa på henne framåt. Allt däremellan har jag provat och det mesta har slutat med att jag blir sur… Man får lära sig ett och annat om sig själv – min pedagogiska ådra i delmomentet sakta-gående är mycket, mycket liten…

Så vad blev det nu då…? Jo, något så avancerat som att använda godis istället för bollar! Herregud, det var alldeles för enkelt för att jag skulle kunna tänka ut det själv. Jag har funderat på nosduttar, plattformar, targets, kasta boll framför och bakom, ge godis under själva sakta-gåendet – men aldrig att lägga ut godis som hon får gå emot. Qvittra är inte så intresserad av godis under träning så jag använder det ganska lite, därför hade tanken inte slagit mig! Nu har vi provat det flera gånger på korta och långa sträckor och nu börjar jag få hopp om att det faktiskt kommer att fungera!

Så tack för hjälpen!!

Hade ingen konkrekt plan för vad vi skulle träna men kollade av de flesta momenten och det är faktiskt ganska okej. Vi får lägga mycket krut på att inte tigga bollen och ”kan själv” inte alltid är rätt väg… Man måste lyssna på bollinnehavaren oxå – sitt-ligg-stå-skall-kryp-hopp är inget moment vad jag vet…

Efter att vi gjort uppletande och inventering så var det dags att kolla status på sakta-gåendet. Allt annat i framåtsändandet fungerar väldigt bra men just den delen är svår… Det började ganska bra, hon gick lite för snabbt emellanåt men lyssnade på mig och saktade ner. Duktigt! Men efter några gånger så funkade inte det längre – i flygande passgång med svansen i topp rinner hon iväg… Och jag blev sur som fan! Det är då man ska packa in hunden i bilen och ta en fika istället, men icke! Nu jävlar ska hunden gå långsamt… Qvittra hade på något subtilt sätt uppfattat att jag inte var på mitt bästa humör och började bli lite osäker – men det sket jag i och körde på -”ssssaaaaaaktaaaaa….” Sakta för fan! Men för i helvete gå sakta…!!

Ja, så lät det… Ett lydnadspass som började väldigt bra avslutades inte riktigt lika bra. Men jag bad om ursäkt sen och Qvittra fick slita och dra i brandslangen extra länge så nu är vi sams igen

Dagens lärdom: Skärp mig!

Annelie och jag träffades och hade planerat några markeringsövningar med lösrulle för Qvittra. Hon har inte markerat sen hon började med avstångsmarkering som var nån gång i september. Vi har kört utan att ha fasta rullen på och bara hitta-övningar eller tomslag. De sista träningspassen så har hon haft rullen på sig men vi har fortsatt enbart hitta-övningar. Så nu skulle vi återgå till att träna med lösrulle. Det är NU som det visar sig hur väl ”föraren” (vet inte om jag får säga det om mig själv i det här sammanhanget) har planerat övningen. Annelie försvinner ner i en låda, Qvittra ser att hon försvinner och så petar Annelie ut rullen så den ska gå lätt att ta – vad gör jag – jo, jag hänger på henne den fasta rullen och sen skickar mot lådan – vad gör Qvittra – jo, hon tar såklart sin fasta rulle… Tårta…!! Dessutom så hade jag hissat upp rullen så högt det gick – men hon lyckades ta den ändå, men jag fick inte ur den! Så där stog vi: Qvittra var vrålsugen på att få springa och busa och jag försöker mecka ur rullen ur munnen. När hunden pep till så gav jag upp och lyckades lirka av henne halsbandet istället. Det mesta gick fel i den här övningen men jag lärde mig nåt ialla fall, jag hoppas inte att hunden gjorde det. Ska tänka lite mer till nästa gång.

Syftet med det hela är att Qvittra alltid ska gå ända in till figgen/lådan och verkligen kolla av att det är en figge där och inte markera på vittring. Så vi skulle backa tillbaka i träningen med lösrullar för att undvika att hon är för snabb att markera.

Sen har vi såklart harvat på med framåtsändandet. Vi har examination den 29 december så nu börjar det dra ihop sig! Jag tycker att Qvittra gör delmomenten bra och helheten är inte heller så pjåkig emellanåt. Jag måste få lägst betyg 7 för att bli godkänd på utbildningen och det är ganska stressande. Fick ett väldigt bra tips: att träna på promenaden! Varför har jag inte tänkt på det själv…? Så nu går vi till ett ställe där det är en lååååång raksträcka och varvar olika delmoment och även kör ihop hela alltihopat! Jag är förvånad över hur bra det har gått är vi kört på alla ställen förutom på appellplanen på klubben. Där går det sämst. Det kan man ju klura på varför det är så…

Igår var vi på Mälarö BK och då fick Qvittra göra uppletande. Trodde hon skulle springa runt som en toka i rutan, men icke! Duktiga kickan mindes precis hur man skulle göra. Visserligen så är det inte så fin systematik i rutan men hon jobbar på så bra och letar i ett bra tempo och har framförallt väldigt roligt! Så hon plockade i fyra föremål på några minuter och kom och avlämnade dem fint, bara smakade lite på extra på dem. Senan höll ihop så nu verkar det som att vi kan fortsätta med uppletande oxå.

Vi fortsatte med lydnadsträning och jag valde fritt följ och framåtsändande. Det är så grymt bra att få träna med folk som enbart kör elitklass för jag lär mig så enormt mycket! Dessutom så gör det att jag och Qvittra får tänja på våra gränser och numera kör vi fritt följ med stegförflyttningar och vändningar på stället. Det hade jag inte ens tänkt på att träna förut.

Qvittra var väldigt laddad när det var vår tur och jag kände att det var lite för mycket sprutt när vi klev på planen, men trots det så höll hon ihop. Tenderar att glida fram i positionen och släpper lite i helt om/höger om men orkar hålla koncentratione hela programmet och är redo för nästa moment.

Jag ville prova framåtsändandet i ny grupp och på ny plan i mitt nya koncept Mycket nytt på en gång! Två targets och två bollar. Det gick väldigt bra, men nu syns det att det börjar komma lite skräp i momentet. Redan! Så nu ska vi ta tag i det. Fick ialla fall mycket bra konstruktiv kritik och det tar vi med oss till nästa vecka.

Så idag har vi tränat platsliggning, skall och fritt följ. Det var ju +3 ute så jag behövde inte ha megastora vinterjackan, då kan man träna fritt följ. Det gick faktiskt ganska bra med tanke på den långa pausen. Jag tycker de flesta momenten sitter ganska bra, nu ska vi damma av majonäsen och påminna om hur det ska gå till! Det märks att det tar på den mentala orken att träna lydnad, så jag får tänka på att köra korta pass.

Krypet: har börjat med nostarget på en pinne. Jag klickar varje gång hon duttar med nosen på pinnen. Från början skulle hon bara äta pinnen så det tog en liten stund att få fram mitt budskap – nosen, inte tugga… Men loppan fattar snabbt och snart så kunde hon även dutta på pinnen. Sen blev det lite svårt igen när hon helt plötsligt skulle ligga ner och dutta… Jag tycker verkligen att klicken är grymt bra vid inlärning av detaljer – jag har faktiskt lyckats att lära henne att krypa några steg och dutta på pinnen! Nu står jag bredvid henne när hon ligger ner i pos. och så kan jag ta några myrsteg och flytta pinnen framåt – åsså kryper hon och duttar!! Halleluja… En bonus är att hon blir skitglad när jag plockar fram pinnen och klickern – hon tycker att det är kul!!

Rutan: Jag har aldrig lärt in rutan på någon hund förut så nu är det verkligen att testa sig fram. Men jag började med target i rutan och det fattade hon. Provade att plocka bort targeten – då ställde hon sig vid en kon. Jag provade att vänta ut henne – då apporterade hon konen… Hon är rolig! Nu har jag läst lite mer i boken ”Med sikte på 10:an” (gratis reklam) och där står det att man faktiskt ska göra precis så, köra 2-3 rep. med target, sen ta bort den1-2 rep. Sen target igen. Så jag gjorde faktiskt rätt! Nu börjar hon att förstå vad ”Rutan” är, hon tittar efter den och kan springa dit på ganska långt avstånd. Sen kanske hon inte placerar sig helt rätt (än) men det verkar som att hon fattar vad det handlar om. Vi tragglar vidare!

Apportering: Med facit i hand så har jag verkligen gjort helt fel här. Jag lärde henne att hämta och lämna en apport – och det gör hon i blixtens hastighet. Men jag missade visst att lära henne ett korrekt gripande, hur hon ska göra vid ingången och att man inte får äta apporten… Så nu när jag har försökt att korrigera tugget mitt i övningen så har jag istället gjort henne osäker och frustrerad så tugget är ännu värre och så kan hon även pipa, gnälla och skälla. Men hon släpper inte apporten under tiden… Så vi börjar om från början… Nu tränar vi bara inomhus och faktiskt med metallen. Den är inte lika tuggvänlig men hon tycker inte att den är obehaglig heller. Hon hämtar den gärna. Nu ska hon bara lära sig att gripa apporten och hålla den utan att tugga. Klickern är väldigt hjälpsam även här. Det går bättre och bättre! Mindre ljud, tugg och frustration. Här gäller det att gå långsamt framåt.

Platsliggning med huvudet ner: Har inte börjat träna på det än, men tror att det kommer gå ganska smärtfritt, om man får kaxa till sig lite. Hon lägger ofta självmant ner huvudet men jag har aldrig förstärkt det förut. Ska börja göra det nu och döpa om momentet.

Fjärren: Det går sakta framåt. Sitt och ligg funkar ganska bra. Det är klart svårare från ligg till sitt än tvärtom. Däremot så är det helt omöjligt att ställa sig upp från varken sitt eller ligg. Tur att det inte är dax för det än

Sen var det dags för lydnadsträning på klubben. Jag började med lite fritt följ och framförgående. Fria följet går ganska bra, men hon släpper lite i framförallt högersvängarna så det ska vi träna mer på. Fortfarande är det lite stök med positionen i halterna men det känns som om vi börjar lösa det oxå. Under tiden vi tränade så började det bli dimmigt på planen och så hörde vi en massa ljud ifrån skogen, det var svampplockare där som ropade till varandra och knäcke alla grenar de hittade att trampa på. Qvittra kunde bara inte släppa det! Blåstirrade in i skogen och blev ofokuserad och ville inte göra framförgående åt det hållet! Hmmm… Så mycket brukar hon inte bry sig. Sen höll hon på och nosade sig igenom hela programmet när vi blev ropade och var mycket mer koncentrerad på löv, fläckar i gräset och andra hundar. Va fan nu då…? Men sen så trillade polletten ner för mig. Hon löper ju! Det här är hennes tredje löp och jag har tyckt att jag inte märkt nåt på henne i träningen under de andra löpen – men den här gången är det helt annorlunda! Ok, bara att lägga ner för ett tag…

Sen gjorde vi några budföringar och  det gick verkligen toppenbra!! Nu har vi nog kommit på hur vi ska göra för att hon inte ska tycka det är jobbigt att bli kladdad på och börja tjuva. Känns så bra när man löser några problem

Nu ska vi fokusera på att spåra och göra såna typer av aktiviteter så lägger vi lydnaden åt sidan under löpet.