Per är en jättebra instruktör och figurant. Kunde instruera oss virrhjärnor på ett pedagogiskt sätt samtidigt som han hanterade hunden på ett sätt så hunden hela tiden var positiv och fick lyckade övningar.  Jag är jätteglad att jag fick den här möjligheten att vara med och har tagit till mig den konstruktiva feed back som Per gav. Qvittra har bra potential att tävla i skyddet MEN vi har två problem som vi i så fall måste jobba mycket med. Det ena är en social osäkerhet som med mycket och rätt träning säkert kommer att övervinnas och det andra är att Qvittra har en låg tolerans för föremål, dvs att hon blir helt blockerad om det finns en kamptrasa, boll, skyddsärm osv som hon fått ögonen på, då är det väldigt svårt att genomföra t ex transporter.

Det här problemet med toleransen för föremål har jag hört tidigare från Ulrika W som hjälp mig mycket. Men då förstod jag inte riktigt hela innebörden. I skyddsträningen blev det mycket mer uppenbart. Det går bra att säga till Qvittra att hon ska låta bli föremålen MEN skillnaden i att låta bli på lydnad och att faktiskt bara acceptera att de finns är en enorm skillnad. Jag har också noterat att det är lite besvärligt emellanåt, men har då ”curlat” henne istället för att lösa problemet. Nu är det det här så inrotat och väl befäst att det frågan om det kommer att gå att lösa helt. Det kommer krävas mycket jobb… Det är så mycket träning som krävs i skyddet och i kombination med att jag är helt nybörjare och kan ingenting med att starta en träning med det här problemet gör att jag funderar på om det är värt det helt enkelt. Vill jag lägga ner allt det jobbet…?

Jag klurar fram och tillbaka… Qvittra gör många saker bra i skyddsövningarna också, men jag vet inte om det väger upp. Det är som sagt galet roligt, men samtidigt otroligt svårt.

Vi blev glatt överraskade när Yerdas brorsa dök upp, två Y-are så samma kurs, kul! Mallar, en HH och två boxrar var med. Två st tränade IPO så det var ett bra tillfälle att få se lite av det också.

Vi hann tre varv med varje hund och det märktes för varje gång att Qvittra tyckte det blev roligare och roligare. Vi har lite grejjer att jobba på, exv. att Qvittra är lite tveksam att starta utan ”bus”-ordet, att hon måste lära sig att hon får sätta fart och bita i grejorna utan att jag har lagt mig i. Vi fick mycket feed back och jag hade massor med frågor om munkorgsarbetet som vi pratade länge om. Qvittra fick plus för att hon håller ögonkontakt med figgen under kampen, bra att hon håller koll på figgen och inte stirrar sig blind på ärmen. Annars så ”är det bara att träna på som ni gjort” och det lät ju bra!

Det är bara så svårt att ”bara träna på” när jag inte vet vad vi ska träna på, eller hur vi ska träna. Men vi tragglar oss fram som vanligt. Vi ska absolut boka en ny dag hos dem i vår. Nu har vi en hel skyddshelg att se fram emot inom kort

Ett varv…

Skoj!

BUS!

Vad gäller lydnaden så brakade det loss ordentligt igår när vi tränade. Skulle köra igenom hela programmet och träna helhet tillsammans med mina träningskamrater. Det var pip i fria följet, hon la sig på inkallningen, kunde absolut inte gå sakta i framåtsändandet, krypet och skallet var okej, släppte tungen på vägen in och hamnade med hindret tryckt mot nosen i hoppet… Svindåligt helt enkelt. Så nu får man klura lite på det här… Har kommit fram till några saker som jag kan ändra och förbättra direkt men sen får jag nog ägna vintern åt att snygga till en hel del moment. Det brukar vanligtvis gå ganska bra tycker jag, och blev faktiskt lite överraskad när det var så rysligt illa som igår.

Jag får trösta mig med att stegen numera går alldeles galant – nu tar hon den inte i två kliv och hoppar de sista två pinnarna. Man får ju vara glad för det lilla…