Framåt i sökskogen
Vi har tränat med lösrullar några gånger och Qvittra tycker nog att det är det ballaste man kan göra – först hitta en figge som inte gömt sig alls = skitlätt! Behöver ju bara forcera terrängen som en bulldozer så är man framme! Sen får man dessutom slita tag i en slangbit ur figgens hand – det gör inget om det följer med ett finger oxå, det är figgens sak att hålla reda på fingrarna. Sen får man lubba järnet in till stigen och där får man det allra finaste i hela världen: KAMPRULLEN!!
Om Qvittra fick berätta så skulle det nog låta såhär… 
Om matten får berätta så låter det såhär: hon har verkligen fattat det där med lösrullen men det går lite för fort ibland. Vi har hittills bara kört på grunda och lätta figgar – kommer hon att fatta om hon dessutom måste börja arbeta med näsan först? Hon hinner tugga en jäkla massa på rullen på väg in så jag är lite rädd för att den kan ramla ut på vägen.
Sista träningspasset så hade hon halsband med fast rulle på sig, det verkade inte bekomma henne ett dugg. Jag hade hissat upp rullen så hon inte skulle kunna ta den. Träningen gick sådär. Vi hade bra vind från ena sidan och där ville jag att hon skulle gå utan retning – där fick hon vind och gick rakt ut och hittade figgen direkt. Superbra! På andra sidan sluttade det neråt och jag hade tänkt mig nån typ av retning, men så blev det inte. Qvittra hade bestämt sig för att stå och glo helt åt fel håll när jag skulle skicka så jag bad om ljud från figgen, då gick hon ju rätt men jag vill inte ha ljud alls utan vill att hon först ska åtminstone försöka få vind. Det blev lite tokigt men hon hade kul ialla fall. Nästa gång så ska jag gå ut med henne i koppel tills hon får vind på figgen och skicka från där vi står helt enkelt. Nån gång måste hjärnan på – inte bara benen…
Leave a Reply