Åkerspår i skymning
La ett längre appellspår på åker. Liggtiden blev ca 1,5 tim. 2 apporter + slut och 2 vinklar.
Hon började snosa i backen redan vid bilen – hon verkar ha fattat vad spårselen och linan betyder. Det är bra! Hittade spåret och så åkte vi! Hon spårade verkligen kanonbra trots kraftig sidvind så att andra benet på spåret blåste åt vårt håll. Hittade första pinnen och nöp den jättesnabbt, tvärvände och galopperade in till mig! Helt fantastiskt 
Jag blev så glad så jag hoppade upp och ner och det tyckte Qvittra oxå var kul – man ska bli glad på riktigt! Hon måste verkligen tycka att det är kul att komma in med apporten om det går i det tempot! Så vi lekte massor åsså gick apporten i två bitar. Sen var det dags att fortsätta. Då hamnade hon i nån koma och stod bara och glodde, det började skymma och då blir ju världen tydligen helt annorlunda. Väntade ut henne lite men hon verkade ha fastnat. Så jag visade med handen och sa ”spår” – då vaknade hon och doppade näsan igen.
Iväg mot vinkeln, höll emot lite extra så hon inte skulle lubba rakt fram – men det lilla gryet vinklade höger så fint så man blev gråtfärdig. Sen kom nästa apport och hon markerade den på samma sätt som den första, nytt påsläpp (utan koma) och mot nästa vinkel. Där gick hon lite för långt men stannade upp, kollade vänster = inget spår, vände helt om = spår! Hurra Sista benet kvar och hon gick galant mitt i spåret. Slutet var en brandslang och jag visste exakt var jag hade lagt den. Men va f*n… La jag den inte där…? Qvittra tuffade på och så klev jag över slutet…
Så när hon gått ca 15 m förbi slutet så släppte jag linan och berömde henne och gav henne brandslangen. Hon gick bara nån meter bredvid slutet och det var sidvind så hon fick väl inte nys på det helt enkelt. Hon brukar inte missa saker i spåret men nu när spåret är hetare än nånsin så är jag bara jätteglad!
Leave a Reply