Kastrering
Nu är det gjort!
4/1 lämnade jag min lilla loppa kl. 8 hos veterinär Bo för ingreppet. Nåt jag hade våndats över i flera dagar… Men hon skötte sig jättebra och när Bo gick iväg med henne så vände hon sig inte ens om. Tack för den… Jag åkte och jobbade och väntade på samtalet – när var det klart?? Kl. 12 ringde de och meddelade att allt gått jättebra och Qvittra nu höll på att vakna. Jag fick komma och hämta henne kl. 14:30. Och det gjorde jag, prick! Det var en riktigt ynklig liten skrutt som kom ut men hon kände ialla fall igen mig och var glad när hon hälsade. Hon verkade ha glömt att det var jag som lämnat henne där… Det var lite bökigt att få henne att INTE hoppa in i bilen och sen få på henne tratten. Nästan hemma ser jag i backspegeln att hon sitter upp och tratten inte är på längre… Så gick det med det…
Väl inne så la hon sig tillrätta i sängen och slumrade. Hon hade en tamponad fastsydd med 2 stygn som skydd över såret som jag skulle ta bort själv dagen efter.
Tajt fastsydd
Sen var det sjukstuga för hela slanten. Jag släppte henne inte blicken nån gång! Jag fick hjälp av min svägerska att ta bort tussen och de 2 stygnen – TACK! Det hade jag aldrig klarat själv. Det var ju inte så att Qvittra snällt låg still direkt… Hon var dåsig även dagen efter och vi gick bara superkorta rundor så hon kunde göra ifrån sig och få röra lite på kroppen. Hon sov gott ialla fall.
Zzzznark...
Det var suuuupernoga att tratten var på jämt så hon inte kom åt att slicka i såret, men det gick bara inte. Det kändes så elakt att tvinga henne att ha den på sig. Som tur är så har jag snälla kompisar som lånar ut sina bra-att-ha saker. Så jag fick låna en blå badring av Annelie, de var mycket bättre!
Ynklig i badring
Olycklig i badring
Nu kom hon inte åt att slicka eller bita i såret, men efter några dagar så började det tydligen klia väldigt mycket och hon försökte hela tiden att komma åt att riva på magen med bakbenen. Inte bra! Vad gör man åt det? Fick tips om att linda baktassarna så att det inte blir så vasst av klorna. Provade det men av nån anledningen så ramlade lindorna bara av. Funkade alltså inte. Men så fick jag låna en annan grej av Susanne – ”abdominal bandage”, för hundar med operationssår på magen. Skitbra!! Det tog mig ungefär en halvtimme att förstå konstruktionen och sen ytterligare en stund att få på det på hunden! Sen satte jag den bak och fram, tog av den, satte den fel igen några gånger. Nu funkar det bra men jag vet fortfarande inte om den är åt rätt håll… Snyggt va?!
I bukförband
Här sitter Qvittra och håller koll på området genom fönstret. Lite uttråkad och spänner ögonen i allt som rör sig. Det kommer en person gående över parkeringen och jag viskar ”-ser du nåt, kommer det nån?” Qvittra glor järnet på personen och följer varenda steg, så viskar jag ”- hon ser tjock ut…” Då börjar Qvittra morra… 
Jag tyckte det var dökul och garvade läppen av mig! Bäst att börja banta ordentligt!
Efter ca 5 dagar i ynkedom och en lessen hund så var det skönt att se att hon var tillbaka i samma gamla gängor nämligen att hämta saker att få belöning för vid matbordet. Den här gången valde hon en curlingkänga, lätt & smidig.
Vad får jag för den här?
På lördag är det dax att plocka stygnen!! Äntligen…!! Ullis Wall har erbjudit sig att hjälpa till och det är jag tacksam för. Ser inte fram emot det men längtar tills de är borta – det gör Qvittra oxå!
Leave a Reply