Foggens Qvittra

Äntligen var det dags åka på skyddskurs hos Frida och Jonas Wallén i Enköping. Som vi längtat! Annelie och jag åkte tillsammans och vi var enormt förväntansfulla och taggade! Vilken fantastiskt kul dag vi hade! Hundarna var taggade och hade roligt och vi försökte minnas ALLT som de sa. Vilket härligt team de är och har en kunskapsbank som jag är väldigt avis på…

Vi blev glatt överraskade när Yerdas brorsa dök upp, två Y-are så samma kurs, kul! Mallar, en HH och två boxrar var med. Två st tränade IPO så det var ett bra tillfälle att få se lite av det också.

Vi hann tre varv med varje hund och det märktes för varje gång att Qvittra tyckte det blev roligare och roligare. Vi har lite grejjer att jobba på, exv. att Qvittra är lite tveksam att starta utan ”bus”-ordet, att hon måste lära sig att hon får sätta fart och bita i grejorna utan att jag har lagt mig i. Vi fick mycket feed back och jag hade massor med frågor om munkorgsarbetet som vi pratade länge om. Qvittra fick plus för att hon håller ögonkontakt med figgen under kampen, bra att hon håller koll på figgen och inte stirrar sig blind på ärmen. Annars så ”är det bara att träna på som ni gjort” och det lät ju bra!

Det är bara så svårt att ”bara träna på” när jag inte vet vad vi ska träna på, eller hur vi ska träna. Men vi tragglar oss fram som vanligt. Vi ska absolut boka en ny dag hos dem i vår. Nu har vi en hel skyddshelg att se fram emot inom kort

Ett varv…

Skoj!

BUS!

Vad gäller lydnaden så brakade det loss ordentligt igår när vi tränade. Skulle köra igenom hela programmet och träna helhet tillsammans med mina träningskamrater. Det var pip i fria följet, hon la sig på inkallningen, kunde absolut inte gå sakta i framåtsändandet, krypet och skallet var okej, släppte tungen på vägen in och hamnade med hindret tryckt mot nosen i hoppet… Svindåligt helt enkelt. Så nu får man klura lite på det här… Har kommit fram till några saker som jag kan ändra och förbättra direkt men sen får jag nog ägna vintern åt att snygga till en hel del moment. Det brukar vanligtvis gå ganska bra tycker jag, och blev faktiskt lite överraskad när det var så rysligt illa som igår.

Jag får trösta mig med att stegen numera går alldeles galant – nu tar hon den inte i två kliv och hoppar de sista två pinnarna. Man får ju vara glad för det lilla…

Filed under:
Lydnad, Skydd by qvittra