Foggens Qvittra

Äntligen kom Qvittras 2-års present!! Fiiiiiint

Katten & hunden samarbetar – gulligt!!

Åsså lite mys

Igår fick vi ett lägrespår utlagt i helt ny spårskog. Jag hade bett om snitslar i vinklarna men annars inga hintar. Vi rivstartade iväg och Qvittra höll ett högt tempo. Det kändes som jag var mitt i ingenstans och tänkte att jag får helt enkelt lita på hunden! Det var skönt att se snitslarna och att Qvittra svängde precis under snitseln!! Hon plockade pinnar på löpande band tyckte jag, men när vi kom i mål så saknades en pinne. Trots det så spårade hon galant, tog alla vinklar bra, höll i spåret när det blev skifte i underlaget och jag schabblade inte en enda gång! Stolt över både hund och mig själv

Qvittra fick ett ca 1000 m spår utlagt av spårkompisen Katarina. Det var säsongens andra spår och hade jag lagt det själv så hade jag fegat och lagt ett hälften så långt eftersom vi först måste träna för att gå 1000m… Fel av mig… Qvittra drog iväg som en avlöning vid spårstarten och tyckte det var superkul med ett spår som nån annan än matten hade gått. Point taken… Det var så spännande att hon fullständigt sket i de tre första pinnarna! Ok, ingen fara skedd.  Hon plockade de andra apporterna sen. Det var många vinklar och t o m en spetsvikel. Det var kul att inte veta ett smack om spåret för då kunde jag inte påverka överhuvudtaget. Men jag lärde mig en hel del om min hunds spårarbete… Hon genar! Allt går lite för fort så hon försöker hitta lättaste vägen – dvs att strunta i att gå helt in i vinkel utan istället vinda in var det svänger och hitta spåret igen. Det får vi träna på! Annars så är jag jättenöjd och hon orkade faktiskt spåra 1000 m

Qvittra fyller 2 år! Tiden går fort när man har roligt . 2-års presenten är beställd och kommer förhoppningsvis under nästa vecka.

Dagen började med lite kuddmys, det är ett privilegium på fölsedan. Sen att hon lägger sig där ungefär 6½ dagar i veckan är en annan sak…

Kuddmys

Sen var det dax för fölsedagsfrukost alá Supersmask!

Fölsedagstårta

Den ser ju oemotståndlig ut!

Frulle för en 2-åring

Varsågod...??

Dagen till ära slutade jag tidigare på jobbet (det var ju ändå fredag…) och träffade Ullis & Ella på klubben för fredagsmys. Dvs uppletande och lydnadsträning.

Pinnflis

I väntan på sin tur så kan man ju alltid flisa upp en pinne eller två

Hur många hinner jag?

Vi hade en väldigt trevlig fredagsem/kväll på klubben med jättebra träning, middag och diskussioner.

Ja, det här får jag helt enkelt bjuda på. Titta på hunden, hon är fin.

SÖK!

Flying?

Mycket snack...

Qvittra är redo för nästa skick men matten står och blajjar på stigen. Dålig stil…

Vaaa...!!??

Här fick jag reda på spännande information rörande nåt helt annat än vår sökträning, men det är tur att Qvittra är fokuserad ialla fall.

Kan själv!

Egentligen så kan jag  nog bara skjutsa Qvittra till en sökbana så fixar hon det där. Jag kan sitta och sola, måla naglarna eller passa på att göra några ärenden.

Idag så var det tredje sökträningen på raken som vi körde markeringar med fasta rullen. Qvittra var nr 3 och fick stå och vänta med mig en stund innan det var vår tur. Det var både svårt och jobbigt men hon höll ihop ganska bra och lyssnade på mig hela tiden. Men sen är det var dags att få sticka iväg och jaga rätt på en figge så var nog inte alla indianerna i kanoten…

Hon hittade figgen snabbt, kom ihåg att hon skulle ta nåt i munnen – snappade åt sig en pinne och stack iväg. Nånstans på vägen så spottade hon pinnen tog rullen (det såg figgen), men hann även spotta rullen på väg in till stigen för när jag såg henne så hade hon inte rullen i munnen. Men hon var inte klar än! Hon vek av en bit från stigen och gjorde ett ordentligt framslag och sen tillbaka till figgen och markerade rätt och riktigt. Sen kom hon fint in till mig.

Ja, ja… En gång är ingen gång

Sen gick det ialla fall bättre med både rulle och sökarbete. Det blev lite tokigt vid ett tillfälle men det var nog mest mitt fel, det brukar väl vara så…? Skulle skicka tomt och står mitt framför ett bumligt stenparti som förmodligen inte inbjöd till nåt vidare springande. Dessutom var jag ganska fumlig och hade inte riktigt koll på läget. Där blev det ett grunt slag. Men ok, på´t igen bara! Vid nästa skick så hade jag samlat ihop mig bättre och var tydligare. Då gick det bra!

Jag är över lag nöjd med alltihopa. Nu ska vi träna lite poppar och endast en-två markeringar per pass. Nästa gång ska jag prova kopplat påvis. Jag hoppas vi kommer vara på en platt och snäll bana så jag inte slår ihjäl mig.

Dagmatten, det är alltså min mamma, berättade om gårdagens happening på promenaden. De gick på en traktorstig i skogen och så fastnade Qvittra i en grästuva som tydligen luktade helt fantastiskt spännande. Till slut så ropade mamma på Qvittra som kommer med nånting i munnen! ”Nej, det är bergis en råtta”, tänkte mamma och sa loss till Qvittra som snällt släppte ”råttan” framför fötterna på mamma. Men det var ingen råtta, det var en alldeles nykläckt liten kanin-unge!  Något omtöcknad men hel och vid liv så pinnande den iväg illa kvickt i sällskap av ytterligare en kaninunge som legat och tryckt i samma grästuva.

Tack och lov så slaktade inte Qvittra kaninen utan kom och lämnade den utan att den gick sönder. Ibland så kan hon överraska!

Första träningspasset med fasta rullen. Det gick ju så fantastiskt bra förra helgen när vi lärde in den, men ack så kort malleminnet kan vara

Qvittra glömde helt bort att hon skulle ta rullen som hänger runt halsen – men hon kollade av på alla sätt om det inte fanns nåt annat att ta hos figgen. Hon var där 3 gånger och till slut så kom minnet ikapp! Då tog hon rullen och markerade utan problem. Även skicket på fig. nr 2 blev lite tokigt. Qvittra var hos figgen två gånger men glömde ta rullen. Men till slut så kom hon på att det går att ta rullen på den sidan oxå…

Det var på de två första skicken som hon inte kom ihåg att ta fasta rullen, men sen gick det jättebra. Då var det inga problem att markera. Vi hade även förmånen att träna med några nya figgar och det är alltid spännande. Qvittra verkar inte alls bli påverkad eller reagera på om det är en okänd person. Man kan kampa med alla Det är bra!

Det var kul idag ialla fall!!

Nu får väl ändå vintern vara slut! Vi har haft lång paus från lydnadsträningen, men idag så vara det vara slut på det! Även om det är snö på planerna så kan vi träna. Det är jag som tyckt att det ska vara vinterpaus.

Så idag har vi tränat platsliggning, skall och fritt följ. Det var ju +3 ute så jag behövde inte ha megastora vinterjackan, då kan man träna fritt följ. Det gick faktiskt ganska bra med tanke på den långa pausen. Jag tycker de flesta momenten sitter ganska bra, nu ska vi damma av majonäsen och påminna om hur det ska gå till! Det märks att det tar på den mentala orken att träna lydnad, så jag får tänka på att köra korta pass.

Idag var det dax!

Dax att prova om det går att lära Qvittra markera med fast-rullen istället för med lösrullar. Vi var bara 3 st som kunde träna sök idag och då passade det bra att köra markeringsövningar. Alla säger att det är så himla lätt att lära in men ingen kan riktigt beskriva hur det egentligen går till. Jag är av uppfattningen att om nåt låter för bra att vara sant, så är det förmodligen det oxå… Men ok, here goes nothing… Jag vill så gärna att det här ska gå bra och vill verkligen inte få problem så här tidigt. Redan här så hörs mitt katastrof-tänk lång väg…

Figgen knatar iväg ca 30 m och sätter sig helt synlig med handen ner i marken, Qvittra är supertaggad och så är hon framme hos figgen. Kollar handen – går runt figgen ett varv – kollar handen igen – och så tar hon rullen bakom ryggen på figgen!! Helt jä**la superfantastiskt!! Lubbar in till mig och sätter sig bredvid. Håller rullen i munnen utan att tugga och väntar på att jag ska ta ur den så hon får springa på påvis. Sen var det lajbans med kamprullarna!

Skickar på nästa figge och samma där – Qvittra kollar snabbt av och sen hugger hon rullen. Inga problem här inte. Vi kör ca 6 gånger och sen blev det paus en stund. Vi provade en omgång till efter nån timme och det gick lika bra.

Jag är jätteglad över hur snabbt och lätt det gick, men kan inte släppa tanken på framtida (kanske kommande) problem. Men det får vi ta då. Fast jag kan fortfarande inte riktigt förklara hur det egentligen gick till.  Nu är det kanske dags att kolla lite på söktävlingar… Läbbigt