Foggens Qvittra

Nu har det gått 10 dagar sen kastreringen och idag så var det dags att plocka stygnen. Äntligen!! Det var lite trixigt att plocka bort de två första stygnen så jag var lite nervös inför de som var kvar. Men som tur är så är Ullis ett proffs på att plocka stygn! Det tog bara några minuter, ett morrande och så var de borta!! Enligt veterinären så ska tratten vara på i ytterligare två dagar så att hon inte kommer åt såret, men sen är vi äntligen tillbaka till ett normalt liv!

Allt har gått jättebra, men det var skitjobbigt de första fem dagarna och sen blev Qvittra skitjobbig! Hon får ju fortfarande inte röra sig helt fritt och nu börjar det märkas att hon inte gjort nåt ordentligt på länge. Nästa lördag ska vi alla fall träna sök igen – härligt!!

Nu är det gjort!

4/1 lämnade jag min lilla loppa kl. 8 hos veterinär Bo för ingreppet. Nåt jag hade våndats över i flera dagar… Men hon skötte sig jättebra och när Bo gick iväg med henne så vände hon sig inte ens om. Tack för den… Jag åkte och jobbade och väntade på samtalet – när var det klart?? Kl. 12 ringde de och meddelade att allt gått jättebra och Qvittra nu höll på att vakna. Jag fick komma och hämta henne kl. 14:30. Och det gjorde jag, prick! Det var en riktigt ynklig liten skrutt som kom ut men hon kände ialla fall igen mig och var glad när hon hälsade. Hon verkade ha glömt att det var jag som lämnat henne där… Det var lite bökigt att få henne att INTE hoppa in i bilen och sen få på henne tratten. Nästan hemma ser jag i backspegeln att hon sitter upp och tratten inte är på längre… Så gick det med det…

Väl inne så la hon sig tillrätta i sängen och slumrade. Hon hade en tamponad fastsydd med 2 stygn som skydd över såret som jag skulle ta bort själv dagen efter.

Tajt fastsydd

Sen var det sjukstuga för hela slanten. Jag släppte henne inte blicken  nån gång! Jag fick hjälp av min svägerska att ta bort tussen och de 2 stygnen – TACK! Det hade jag aldrig klarat själv. Det var ju inte så att Qvittra snällt låg still direkt… Hon var dåsig även dagen efter och vi gick bara superkorta rundor så hon kunde göra ifrån sig och få röra lite på kroppen. Hon sov gott ialla fall.

Zzzznark...

Det var suuuupernoga att tratten var på jämt så hon inte kom åt att slicka i såret, men det gick bara inte. Det kändes så elakt att tvinga henne att ha den på sig. Som tur är så har jag snälla kompisar som lånar ut sina bra-att-ha saker. Så jag fick låna en blå badring av Annelie, de var mycket bättre!

Ynklig i badring

Olycklig i badring

Nu kom hon inte åt att slicka eller bita i såret, men efter några dagar så började det tydligen klia väldigt mycket och hon försökte hela tiden att komma åt att riva på magen med bakbenen. Inte bra! Vad gör man åt det? Fick tips om att linda baktassarna så att det inte blir så vasst av klorna. Provade det men av nån anledningen så ramlade lindorna bara av. Funkade alltså inte. Men så fick jag låna en annan grej av Susanne – ”abdominal  bandage”, för hundar med operationssår på magen. Skitbra!! Det tog mig ungefär en halvtimme att förstå konstruktionen och sen ytterligare en stund att få på det på hunden! Sen satte jag den bak och fram, tog av den, satte den fel igen några gånger. Nu funkar det bra men jag vet fortfarande inte om den är åt rätt håll… Snyggt va?!

I bukförband

Här sitter Qvittra och håller koll på området genom fönstret. Lite uttråkad och spänner ögonen i allt som rör sig. Det kommer en person gående över parkeringen och jag viskar ”-ser du nåt, kommer det nån?” Qvittra glor järnet på personen och följer varenda steg, så viskar jag ”- hon ser tjock ut…” Då börjar Qvittra morra… Jag tyckte det var dökul och garvade läppen av mig! Bäst att börja banta ordentligt!

Efter ca 5 dagar i ynkedom och en lessen hund så var det skönt att se att hon var tillbaka i samma gamla gängor nämligen att hämta saker att få belöning för vid matbordet. Den här gången valde hon en curlingkänga, lätt & smidig.

Vad får jag för den här?

På lördag är det dax att plocka stygnen!! Äntligen…!! Ullis Wall har erbjudit sig att hjälpa till och det är jag tacksam för. Ser inte fram emot det men längtar tills de är borta – det gör Qvittra oxå!

I helgen fick vi förmånen att träna sök med några nya personer. Lena & Atle kom från Enköping och Camilla & Ultra var med. Tomas och Annelie var och med. Jag tänkte fortsätta min träning där vi sist slutade, dvs med lösrulle och tomslag, men nåt klickade inte riktigt för Qvittra så hon påbörjade nåt sorts uppletade istället för sök-arbete. Hmmm… Backa bandet. Det var ju ny bana och nya figgar, skulle ju såklart underlättat övningen då istället för att tro att vi kunde ta oss framåt.

Men till slut så trodde hon på mig – att det låg en figge där ute och drog iväg. Det blev lite slarv med lösrullen, måste träna på att hon ska hålla fast hela vägen in och så slarvade hon med sökslagen oxå. Det var lite nytt för mig för hon har hittills gått superbra! Så jag fick många tips och nu ska jag fundera, analysera och tänka på hur jag vill göra framöver. Det var kul träning men det vidrigaste väder man kan tänka sig – blött, snöblandat regn och blåst. Hua!

Igår var jag på föreläsning med Kenth Svartberg. Temat var ”Relation Hund-Människa”. Han pratade om hundens känslor och vilka känslor jag som människa kan och vill väcka hos min hund. Han presenterade TSB-modellen, Trygghet, Samarbete, Bestämmande, och dess innehåll.

Jag tyckte det var jättebra! Det gav mig en massa att fundera på och såklart blir man ju väldigt träningssugen!

Jag tycker nog att vi har en ganska bra relation, Qvittra & jag. Jag skjutsar henne till en massa roliga aktiviteter och så är jag oxå snäll nog att hela tiden släpa med mig en boll åt henne. Man gör så gott man kan…

Eftersom det är beckmörkt i skogen så fick appellplanen fungera som uppletanderuta idag. Jag la ut 8-10 prylar i varierande storlek och passade även på att slänga ut snusen när jag gick runt där och langade prylar. Qvittra satt 40-50 m bort och väntade på att få lubba ut och leta. Hon hämtade 6-7 saker utan problem och sen fick hon allt jobba lite extra. Hon fastnade på ett ställe en stund och såg ut att plocka upp nåt litet – ”BRAAAAA” ropade jag och höll fram kamprullen, då spottade hon prylen såklart och tog sin belöning. Men jag kunde inte hitta prylen som hon spottade och skickade dit henne igen. Samma sak igen – hon letade och letade, till slut så fick hon tag i nåt och sprang in mot mig men tappade den igen! ”Leta”… Du ska minsann inte komma in utan nåt! Till slut så dyker hon på nåt och liksom tar en tugga gräs och kommer in. Men va fan har hon i munnen… Löv? Gräs? Jord? Nä, hon hon minsann hämtat nåt!

Uppletande av föremål...?

Som tur är så var Annelie med så det finns ett vittne! Qvittra hämtade snusen som jag spottade ut nånstans på appellplanen… Hon upphör aldrig att förvåna

Nya moment under inlärning!

Det är kul att börja med nya moment och Qvittra verkar gilla att bli lite utmanad att få tänka till. Nu tragglar vi med rutan, krypet, platsliggning (inte nytt moment men nu vill jag att hon ska lägga ner huvudet) och fjärren. Det är lite pyssligt ibland.

Det går framåt i söket och hon är duktig. Har några nya träningskamrater som tävlar elitklass sök och det är nyttigt att få ny input och att se hundar som kommit så mycket längre. Min målbild blir tydligare och jag vet mer hur jag vill att det ska se ut och hur jag ska uppföra mig (det är inte bara hunden som ska veta hur det ska gå till).

Men det märks ju att det är lågsäsong för träning. Det blir inte alls lika mycket lydnadsträning på appellplan och nu går det ju bara att träna i skogen på helgerna. Trist… Det tycker Qvittra oxå för nu är hon speedad nästan jämt. Fnattar loss som en galning på promenaderna och springer, springer, springer… Man får ju garva en del ialla fall

Det är ju bra att man kan ändra lite på sin blogg, men synd att det buggar i temat. Nu går det förhoppningsvis att lämna kommentarer, det gick inte förut. Nu vore det ju kul att få en liten kommentar ibland…

Härligt att äntligen få veta! Men jag har inte fått certifikatet än…

Idag var det dags för Qvittras HD & ED röntgen. Vi var i god tid (ca 30 min för tidiga) så jag frågade om det fanns möjlighet att få komma in lite tidigare och det var inga problem = service!!

Qvittra inventerade rummet och skötte sig exemplariskt när sköterska och veterinär kom in. Först lyssnadet vet. på hjärtat och både han och stetoskåpet fick sig en liten puss. Sköterskan skulle ge sprutan med lugnande och säger ”men vad 17, det rinner ju bara mellan fingrarna…” Det visade sig att hon satte nålen lite tokigt, dvs rakt igenom skinnet för Qvittra har ungefär ett halvt nummer för stor kostym så det märktes inte att nålen gick rakt igenom! Fram men en ny spruta – samma sak händer igen! Sprutan nr 3 lyckades bättre. Nej – det var en väldigt proffsig sköterska så det var inte en tårtig hantering.  Qvittra var en stjärna och satt helt still under hela tiden och märkte inte ens att hon fick en spruta. Till slut segade hon motvilligt ner på golvet och så var det dags för röntgen.

Veterinären gav ett förhandsbesked som lät såhär: ”Mycket bra kvalité på bilderna. Höfter och armbågar ser perfekta ut. De kommer inte att hitta nåt på de här ens om de använder förstoringsglas”! DET var ett bra förhandsbesked! Nu ska jag snabbt som attan betala in avgiften så de blir avlästa fort.

Jag pratade med veterinären efteråt om lite annat och avslutningsvis så sa han: ”Du har en mycket trevlig hund, det finns ju lite problem med, jaaa… (tittar menande på mig), i rasen, men den här verkar bra i huvudet. Helt perfekt i kroppen, bra storlek och hon har midja. Snygg också”.

Snyggan