Foggens Qvittra

Igår deltog vi på vår allra första lägre sök tävling på Roslagens BK!

Det var 4 hundar i lägre sök vi samlade kl. 16. Jag fick startnr 3. Vi åkte bort till banan och fick vänta först på att högre klassen skulle bli klara. Jag hade gott om tid att värma upp och göra som jag brukar. Det kändes bra. När vi gick upp till stället där vi skulle vänta så var Qvittra taggad och ville dra in i skogen, hon både hörde och kände att det var folk i skogen. Bra!

Så var det dax! När vi kom mot starten så såg jag hur mycket folk det var som skulle gå med på stigen. En hel skock med domare, domaraspiranter, Annelie och Annika (som följt med mig) och ytterligare nån som stannat kvar från f.g hund. Puh… Men ok, bara att köra!

Qvittra vindande åt vänster så vi startade åt det hållet. Hon gick lite utanför banan men fick med sig vänster hörn bra. Nästa skick var åt höger och där var det svårt att hitta ett bra ställe att skicka på så jag gick några steg framåt.  På det skicket gick Q lite snett framåt i banan så hon kom inte ut i höger hörn. Ok, det tar vi på nästa, tänkte jag. Men så kom jag lite för långt fram i banan och kunde inte rikta henne snett bakåt så hon gick snett framåt istället. Kommer in med rullen och så var det påvis. Där låg det en figge! Påviset gick alldeles utmärkt. Där tappade jag orienteringen och accepterade att vi hade missat höger hörn. Figgen som vi tog låg på 80 meter, men det fattade jag inte förräns efteråt. Det var snårigt och svårt att hitta bra löpor att skicka i. På vänster sida så gick Qvittra hela tiden lite bakåt och på höger så gick hon för mycket framåt.

Efter 50 m så började det blir lite mer strul på stigen. Qvittra tar en hel del egna beslut och anser att hon kan bestämma själv var nästa skick ska bli. Så där nånstans började jag bli frustrerad och hörde hur tjatig jag lät: ”häääär, kom, Qvittra, häääär….” Dessutom så stog vi uppställda åt varsitt håll vid ett tillfälle. Då hade jag tydligen skrattat till lite hysteriskt och försökt att få med henne runt, men hon var så bestämd att hon ville gå åt höger så jag gav mig och skickade dit.

Summan blev en figge och en jäkla massa tomslag. Jag vet ju att vi missade höger hörn och såklart så låg en figge där. Sista figgen låg i låda på vänster sida på 100-m strecket. På den sidan slog hon bakåt en del så jag antar att hon inte kom ner i det hörnet alls. Eftersom jag blev aningens frustrerad, och säkert irriterad, så påverkade det henne en del och hon blev osäker. Så vi måste träna mycket på ordning och reda på stigen. Att hon helst ska gå där jag hade tänkt osv.

Av fyra hundar så var vi tre som endast tog en figge -  och samma figge dessutom. En hund hittade två figgar. Så ingen från lägre klass gick vidare. En hund i högre klass (av 5) gick vidare till lydnaden.

Men jag är nöjd! Faktiskt så är jag det! Jag lärde mig massor och dessutom så tyckte jag att banan var skitsvår! Men enligt alla andra som har tävlat mycket så var det här en typisk lägre-bana. Vilket betyder att vi måste träna på banor liknade denna. Vi har nog var lite lata på det

Värt att notera att hon gick ca 10 tomslag som hon aldrig har gjort förut och ändå fortsätte att gå ut utan att gå ner sig. Duktig flicka!! Nu ska vi träna på det som inte var så bra och så ska vi göra ett nytt försök!

Dags igen för veckans sökträning i vårvärmen!

Jag hade planerat att träna på ”ordning på stigen” samt en markering på figge under kamo-nät och kompostgaller. Det är ju såna där konstiga legor som brukar dyka upp på tävling när det inte finns nåt annat mer stabilt material att tillgå för att få dold figurant. Jag har ju hört skräckhistorier om hundar som river hela legan, trasslar in sig i nätet och stampar ner figgen ännu längre ner i marken. I övrigt så var det hitta-övningar eftersom jag ville kalla in till stigen från figurant.

Qvittra var supertaggad och tyckte det var segt att vänta på sin tur. Vi var sist idag så hon hade legat i bilen  och väntat ett tag oxå.

Fullt fräs på första skicket och hon hittade snabbt figgen. Snabb lek och sen inkallning. Det gick galant!! Jag tog emot med godis och var väldigt lugn och tydlig på stigen. Jag hann se ut nästa skick och hittade bra löpor till Qvittra. Markeringen på ”huset” blev på 5:e skicket och hon gjorde det helt felfritt. Kollade bara att det låg en där och så tog hon rullen. Det blev ett kopplat påvis med ”domare” i släptåg. En brist är att det är svårt att sitta kvar när figgen kommer fram, men det ska vi nog råda bot på.

Qvittra gick så bra på det här passet att man blir alldeles salig! Hon gick rakt, gjorde fina slag och kom in klockrent till mig. Jag klappar mig själv på axeln för att jag uppförde mig väldigt bra på stigen.

Annelie sa att vi var väldigt harmoniska på stigen – bra betyg!!

Äntligen kom Qvittras 2-års present!! Fiiiiiint

Katten & hunden samarbetar – gulligt!!

Åsså lite mys

Igår fick vi ett lägrespår utlagt i helt ny spårskog. Jag hade bett om snitslar i vinklarna men annars inga hintar. Vi rivstartade iväg och Qvittra höll ett högt tempo. Det kändes som jag var mitt i ingenstans och tänkte att jag får helt enkelt lita på hunden! Det var skönt att se snitslarna och att Qvittra svängde precis under snitseln!! Hon plockade pinnar på löpande band tyckte jag, men när vi kom i mål så saknades en pinne. Trots det så spårade hon galant, tog alla vinklar bra, höll i spåret när det blev skifte i underlaget och jag schabblade inte en enda gång! Stolt över både hund och mig själv

Qvittra fick ett ca 1000 m spår utlagt av spårkompisen Katarina. Det var säsongens andra spår och hade jag lagt det själv så hade jag fegat och lagt ett hälften så långt eftersom vi först måste träna för att gå 1000m… Fel av mig… Qvittra drog iväg som en avlöning vid spårstarten och tyckte det var superkul med ett spår som nån annan än matten hade gått. Point taken… Det var så spännande att hon fullständigt sket i de tre första pinnarna! Ok, ingen fara skedd.  Hon plockade de andra apporterna sen. Det var många vinklar och t o m en spetsvikel. Det var kul att inte veta ett smack om spåret för då kunde jag inte påverka överhuvudtaget. Men jag lärde mig en hel del om min hunds spårarbete… Hon genar! Allt går lite för fort så hon försöker hitta lättaste vägen – dvs att strunta i att gå helt in i vinkel utan istället vinda in var det svänger och hitta spåret igen. Det får vi träna på! Annars så är jag jättenöjd och hon orkade faktiskt spåra 1000 m

Qvittra fyller 2 år! Tiden går fort när man har roligt . 2-års presenten är beställd och kommer förhoppningsvis under nästa vecka.

Dagen började med lite kuddmys, det är ett privilegium på fölsedan. Sen att hon lägger sig där ungefär 6½ dagar i veckan är en annan sak…

Kuddmys

Sen var det dax för fölsedagsfrukost alá Supersmask!

Fölsedagstårta

Den ser ju oemotståndlig ut!

Frulle för en 2-åring

Varsågod...??

Dagen till ära slutade jag tidigare på jobbet (det var ju ändå fredag…) och träffade Ullis & Ella på klubben för fredagsmys. Dvs uppletande och lydnadsträning.

Pinnflis

I väntan på sin tur så kan man ju alltid flisa upp en pinne eller två

Hur många hinner jag?

Vi hade en väldigt trevlig fredagsem/kväll på klubben med jättebra träning, middag och diskussioner.

Ja, det här får jag helt enkelt bjuda på. Titta på hunden, hon är fin.

SÖK!

Flying?

Mycket snack...

Qvittra är redo för nästa skick men matten står och blajjar på stigen. Dålig stil…

Vaaa...!!??

Här fick jag reda på spännande information rörande nåt helt annat än vår sökträning, men det är tur att Qvittra är fokuserad ialla fall.

Kan själv!

Egentligen så kan jag  nog bara skjutsa Qvittra till en sökbana så fixar hon det där. Jag kan sitta och sola, måla naglarna eller passa på att göra några ärenden.

Idag så var det tredje sökträningen på raken som vi körde markeringar med fasta rullen. Qvittra var nr 3 och fick stå och vänta med mig en stund innan det var vår tur. Det var både svårt och jobbigt men hon höll ihop ganska bra och lyssnade på mig hela tiden. Men sen är det var dags att få sticka iväg och jaga rätt på en figge så var nog inte alla indianerna i kanoten…

Hon hittade figgen snabbt, kom ihåg att hon skulle ta nåt i munnen – snappade åt sig en pinne och stack iväg. Nånstans på vägen så spottade hon pinnen tog rullen (det såg figgen), men hann även spotta rullen på väg in till stigen för när jag såg henne så hade hon inte rullen i munnen. Men hon var inte klar än! Hon vek av en bit från stigen och gjorde ett ordentligt framslag och sen tillbaka till figgen och markerade rätt och riktigt. Sen kom hon fint in till mig.

Ja, ja… En gång är ingen gång

Sen gick det ialla fall bättre med både rulle och sökarbete. Det blev lite tokigt vid ett tillfälle men det var nog mest mitt fel, det brukar väl vara så…? Skulle skicka tomt och står mitt framför ett bumligt stenparti som förmodligen inte inbjöd till nåt vidare springande. Dessutom var jag ganska fumlig och hade inte riktigt koll på läget. Där blev det ett grunt slag. Men ok, på´t igen bara! Vid nästa skick så hade jag samlat ihop mig bättre och var tydligare. Då gick det bra!

Jag är över lag nöjd med alltihopa. Nu ska vi träna lite poppar och endast en-två markeringar per pass. Nästa gång ska jag prova kopplat påvis. Jag hoppas vi kommer vara på en platt och snäll bana så jag inte slår ihjäl mig.

Dagmatten, det är alltså min mamma, berättade om gårdagens happening på promenaden. De gick på en traktorstig i skogen och så fastnade Qvittra i en grästuva som tydligen luktade helt fantastiskt spännande. Till slut så ropade mamma på Qvittra som kommer med nånting i munnen! ”Nej, det är bergis en råtta”, tänkte mamma och sa loss till Qvittra som snällt släppte ”råttan” framför fötterna på mamma. Men det var ingen råtta, det var en alldeles nykläckt liten kanin-unge!  Något omtöcknad men hel och vid liv så pinnande den iväg illa kvickt i sällskap av ytterligare en kaninunge som legat och tryckt i samma grästuva.

Tack och lov så slaktade inte Qvittra kaninen utan kom och lämnade den utan att den gick sönder. Ibland så kan hon överraska!

Första träningspasset med fasta rullen. Det gick ju så fantastiskt bra förra helgen när vi lärde in den, men ack så kort malleminnet kan vara

Qvittra glömde helt bort att hon skulle ta rullen som hänger runt halsen – men hon kollade av på alla sätt om det inte fanns nåt annat att ta hos figgen. Hon var där 3 gånger och till slut så kom minnet ikapp! Då tog hon rullen och markerade utan problem. Även skicket på fig. nr 2 blev lite tokigt. Qvittra var hos figgen två gånger men glömde ta rullen. Men till slut så kom hon på att det går att ta rullen på den sidan oxå…

Det var på de två första skicken som hon inte kom ihåg att ta fasta rullen, men sen gick det jättebra. Då var det inga problem att markera. Vi hade även förmånen att träna med några nya figgar och det är alltid spännande. Qvittra verkar inte alls bli påverkad eller reagera på om det är en okänd person. Man kan kampa med alla Det är bra!

Det var kul idag ialla fall!!