Foggens Qvittra

Äntligen gjort!!

Det räckte hela vägen, dvs till uppflytt. Det är ju alltid nervöst… Man säger så ofta ”på tävling kan vad som helst hända…” och den här gången tycker jag nog att det var lite så…

Vi har tränat platsliggning med skott regelbundet och nu var det första gången som jag skulle lägga Qvittra på platsen på tävling! Lite nervöst…

Högre klass hade platsliggning före lägre klass så vi fick möjlighet till ”gratis skott” så jag passade på att lägga henne och sen följa den vanliga rutinen, dvs belöna med kamp efter några skott. Det fungerade fint! Nåväl, så här blev det sedan…

Vi hade startnr 1, det gillar jag Men vi fick börja med lydnanden, det gillar jag mindre… Qvittra var taggad till tusen och ganska övertänd. Inte alls i bra balans för att prestera bra i lydnadsmomenten. Tyvärr så pep och gnällde igenom hela lydnadsprogrammet och tog ut all frustration på träapporten. Dessutom gjorde hon nåt som jag aldrig kommer förlåta henne för, hon stannande och nosade i krypet! Efter nedläggandet så var det som att hon vuxit fast i en fläck! Jag är helt ovan vid sånt, Qvittra kryper mycket, ofta och gärna – jämt! Dessutom gör hon det jäkligt bra! Så det här hade jag ingen aning om hur jag skulle hantera… Men ok, shit happens… Så här blev katastrof-betygen iaf:

Fritt följ: 7-8. Gnäller. Snett sättande. Fin kontakt, bra position, ljud. Väldigt fint förutom ljud.

Framförgående: 6-6. Drar kraftigt. Stretar kraftigt, vänder om i halt, SS (vet inte vad det betyder…)

Platsläggande: 8-9. Gnäll. DK huvud. Bra läggande. DK huvud (Jag måste uppenbarligen göra nåt med huvudet…)

Inkallande: 10-10. 

Krypande: 0-5. Avbrott. Gnäll. Skäller. DK hand. Ljud, uppe

Apportering: 5-6. Startljud, skäller, tugg

Hopp: 6,5-8. Ljud.

Platsliggande m. skott: 8-8,5. Ljud, oro (här ligger Q och försöker få fram belöningen genom att lägga ner huvudet. Sen lyfter hon upp det, sen lägger hon ner det igen. Så håller vi på i 5 minuter. Note to self: kan tolkas som oro.)

Specialmoment

Genomsökande: 9-9. 3 fig. Bra samarbete. Brister lite vid påvis. Stannar på ingång vid markering. Avvaktar vid ingång med rulle. (Qvittra drar gärna på påvis själv, hon behöver inte ha med mig – tycker hon alltså)

Budföring:9-9,5. Ljud.

Totalpoäng: 467 och uppflyttad.

Det var en väldigt lång dag med mycket väntan. Vi hade samling kl. 9 och var klara kl. 18…

3_2_1

Uppflyttade!!

Vi är ett gäng som tränar skotträning regelbundet och jag är så glad att vi gör detta! Det har hjälpt mig och Qvittra så mycket i vår träning. Alla gör som de själva vill, vi delar på skotten och varvar skytt så alla får vara med lika mycket. TACK gänget

Igår var första gången som jag provade att vara dold. Vi inledde med att Qvittra fick ligga utan belöning i 2 skott, sen gömde jag mig under 1 skott, gick fram och visade mig och berömde henne och var sedan synlig i 2 skott. Sen belöning.

Nästa runda så gömde jag mig direkt under 2 skott och sedan gick fram och var synlig under 4 skott. Då gick jag fram till henne och satte upp henne som avslutning och sen belöning.

Det gick över förväntan bra. Qvittra t o m la ner huvudet helt frivilligt och var helt lugn under hela tiden.

Det finns hopp!!

Hej på ´rej,  2014! Det känns alltid ”fräscht” på rätt sida nyår

Ska bli kul att se vad vi hittar på i år. Redan nu har vi bokat in en sök-kurs i maj. Jag har kollat tävlingskalendern och nästan klickat på ”anmäl” men väntar nog lite… Den snöfria vintern är skittråkig men gör ju att vi kan fortsätta spåra och träna sök utan att behöva trampa i knädjup snö.

Vi har inte skottränat så mycket som jag önskat. Pistolen gav upp och det är lite trixigt att fixa ny. Det är 12 (TOLV) veckors väntetid hos polisen på att få en personlig licens på en startpistol… Några tillfällen har vi fått till och det går riktigt bra! Men det är en bit kvar. Har inte tränat så mycket på att jag är dold eller tillsammans med andra hundar så den tröskeln ska vi över också.

På´t igen bara!

I lördags var jag och Qvittra hejarklack åt Annelie och Yerda som tävlade lyd.kl. I på Lucia Cup på ÖBK. Självklart gick det alldeles utmärkt och de knep 1:a pris och plats på pallen.

Qvittra kollade noggrant in de startande och var ganska sugen på att få gå in planen själv

Kollar läget

Vi har även haft lyxen att träna inomhus i en ny hall, en verkstadshall på Annelies jobb, det är lite annorlunda att träna inomhus så jag får verkligen tänka till hur jag ska lägga upp träningen. Men det har blivit så himlans bra! Eftersom det är lite halt på golvet, begränsat utrymme och Yerda tränas samtidigt så har jag inte använt leksak som belöning utan enbart godis. Kommandona blir låga och tysta och Qvittra tänker så det knakar! Hon klurar och gör sitt bästa för att förstå vad jag menar (jag kanske är lite otydlig ibland) men om jag väntar ut henne litegrann så löser hon uppgiften och blir skitglad över godisbiten!

Där har vi även passat på att börja träna platsliggning när jag försvinner så jag har smugit in bakom en lastbil så jag fortfarande kan se Qvittra och hon ligger kvar så fint. Efter ca 1 timmes träning så är hundarna flåsiga och trötta i huvudet.

Så här trött blir man!

Idag har vi äntligen spårat! Det var 2 månader sen sist (herregud!!) och det har inte blivit av förräns idag. Tillsammans med träningskamraterna delade vi upp skogen mellan oss och försökte lista ut om det var svampplockare ute – det var det…

Qvittras spår blev bara 750 m,  5+1 pinnar varav två var skogspinnar. Första gången jag lagt det i spåret och tyckte det var lite pirrigt. Hon tog spårupptaget jättebra och åt rätt håll (hallelulja) och tuffade på hela vägen. Plockade alla pinnar och fixade vinkeln galant. Det var ingen skillnad på skogspinnar och vanliga pinnar.

När det går så här är det skitkul att spåra

Självklart så kom det en gubbe gåendes mitt i upptaget när vi skulle starta, han letade kantareller och hade inte hittat en enda. Varför skulle han dit och traska då för…?? Köp svamp för f*n…

Vi hann även med tre omgångar uppletande och det var buskul. Qvittra är bra på det där, hon letar och rotar tills hon hittar och är toksnabb in till mig. Sen har vi även tragglat sakta-gåendet och platsliggning. Även det blev riktigt lyckat så jag får helt enkelt vara nöjd!

I helgen var vi ett gäng glada nybörjare (vissa förare dock mer rutinerade men med nya hundar) som gick skyddskurs med figurant Per Källberg. Det var såklart vansinnigt roligt och intressant att se alla hundars utveckling för varje ny runda.

Per är en jättebra instruktör och figurant. Kunde instruera oss virrhjärnor på ett pedagogiskt sätt samtidigt som han hanterade hunden på ett sätt så hunden hela tiden var positiv och fick lyckade övningar.  Jag är jätteglad att jag fick den här möjligheten att vara med och har tagit till mig den konstruktiva feed back som Per gav. Qvittra har bra potential att tävla i skyddet MEN vi har två problem som vi i så fall måste jobba mycket med. Det ena är en social osäkerhet som med mycket och rätt träning säkert kommer att övervinnas och det andra är att Qvittra har en låg tolerans för föremål, dvs att hon blir helt blockerad om det finns en kamptrasa, boll, skyddsärm osv som hon fått ögonen på, då är det väldigt svårt att genomföra t ex transporter.

Det här problemet med toleransen för föremål har jag hört tidigare från Ulrika W som hjälp mig mycket. Men då förstod jag inte riktigt hela innebörden. I skyddsträningen blev det mycket mer uppenbart. Det går bra att säga till Qvittra att hon ska låta bli föremålen MEN skillnaden i att låta bli på lydnad och att faktiskt bara acceptera att de finns är en enorm skillnad. Jag har också noterat att det är lite besvärligt emellanåt, men har då ”curlat” henne istället för att lösa problemet. Nu är det det här så inrotat och väl befäst att det frågan om det kommer att gå att lösa helt. Det kommer krävas mycket jobb… Det är så mycket träning som krävs i skyddet och i kombination med att jag är helt nybörjare och kan ingenting med att starta en träning med det här problemet gör att jag funderar på om det är värt det helt enkelt. Vill jag lägga ner allt det jobbet…?

Jag klurar fram och tillbaka… Qvittra gör många saker bra i skyddsövningarna också, men jag vet inte om det väger upp. Det är som sagt galet roligt, men samtidigt otroligt svårt.

Äntligen var det dags åka på skyddskurs hos Frida och Jonas Wallén i Enköping. Som vi längtat! Annelie och jag åkte tillsammans och vi var enormt förväntansfulla och taggade! Vilken fantastiskt kul dag vi hade! Hundarna var taggade och hade roligt och vi försökte minnas ALLT som de sa. Vilket härligt team de är och har en kunskapsbank som jag är väldigt avis på…

Vi blev glatt överraskade när Yerdas brorsa dök upp, två Y-are så samma kurs, kul! Mallar, en HH och två boxrar var med. Två st tränade IPO så det var ett bra tillfälle att få se lite av det också.

Vi hann tre varv med varje hund och det märktes för varje gång att Qvittra tyckte det blev roligare och roligare. Vi har lite grejjer att jobba på, exv. att Qvittra är lite tveksam att starta utan ”bus”-ordet, att hon måste lära sig att hon får sätta fart och bita i grejorna utan att jag har lagt mig i. Vi fick mycket feed back och jag hade massor med frågor om munkorgsarbetet som vi pratade länge om. Qvittra fick plus för att hon håller ögonkontakt med figgen under kampen, bra att hon håller koll på figgen och inte stirrar sig blind på ärmen. Annars så ”är det bara att träna på som ni gjort” och det lät ju bra!

Det är bara så svårt att ”bara träna på” när jag inte vet vad vi ska träna på, eller hur vi ska träna. Men vi tragglar oss fram som vanligt. Vi ska absolut boka en ny dag hos dem i vår. Nu har vi en hel skyddshelg att se fram emot inom kort

Ett varv…

Skoj!

BUS!

Vad gäller lydnaden så brakade det loss ordentligt igår när vi tränade. Skulle köra igenom hela programmet och träna helhet tillsammans med mina träningskamrater. Det var pip i fria följet, hon la sig på inkallningen, kunde absolut inte gå sakta i framåtsändandet, krypet och skallet var okej, släppte tungen på vägen in och hamnade med hindret tryckt mot nosen i hoppet… Svindåligt helt enkelt. Så nu får man klura lite på det här… Har kommit fram till några saker som jag kan ändra och förbättra direkt men sen får jag nog ägna vintern åt att snygga till en hel del moment. Det brukar vanligtvis gå ganska bra tycker jag, och blev faktiskt lite överraskad när det var så rysligt illa som igår.

Jag får trösta mig med att stegen numera går alldeles galant – nu tar hon den inte i två kliv och hoppar de sista två pinnarna. Man får ju vara glad för det lilla…

Mötte en granne i området när vi kommit hem från en joggingtur. Han småpratar lite och säger: -”vilken fin hund, är det en västgötaspets?”

Det hade varit lättast att bara svara: -”ja…”, men då gör man ju våld på sig själv liksom. Jag svarade att det är en belgiskt vallhund och önskade honom trevlig kväll. Fast egentligen inte…

Sammalika?

Västgötaspets

Qvittra

Ja, nu har vi startat på de tävlingar som jag planerat. Vad gör man nu då…?

Träningsmotivationen är väl inte på topp förutom att träna på platsliggningen med skott och då har den förbenade pistolen gått sönder! Suck… Men nya friska tag blir det!

Vi har börjat så smått att prova på skyddsträning, eller typ övningar inriktade mot skyddsträning. Så gröna är vi, både jag och Qvittra. Men jag får nog erkänna att Qvittra fattar snabbare än vad jag gör. Det är rysligt kul och jättesvårt när jag inte riktigt vet hur momenten ser ut. Vi har tur och har en bra träningskamrat/figurant som har hur mycket tålamod som helst! Han tror att vi kan tävla lägre skydd i vår, jag tror något helt annat Vi får se hur det utvecklar sig! Nu har vi en kurs för Frida Wallén inbokad i oktober samt en hel helg med egen figurant i november. Så nåt ska det väl bli av det! Vi har roligt ialla fall.

Annars så har platsliggningen med skott verkligen utvecklats till något positivt och Qvittra har legat platt flera gånger nu. Jag är helt överlycklig över hur bra det har gått! Tänk att vad lite kamplek kan göra…