Foggens Qvittra

Så kan man säga när det inte gått så bra med tävlandet

Vi gjorde ett nytt försök i högre klass igen. Denna gång på Järfälla BK. Det var samling med lottning i Bro, jag drog startnr 7. Sen iväg till spåren som fanns i ett stort skogsområdet som heter Rösa Ring. Det blev lite väntan, inte längre än vanligt antar jag, men det kändes ju länge eftersom man är lite nervös… Sen var det vår tur. Vår rutan låg en bit in i skogen från en skogsväg, så jag fick en bra överblick på väg emot den. Denna gång hade jag planerat att göra lite annorlunda vid påsläppet, dvs gå emot rutan och bara låta henne flyta ut. Sagt och gjort men ibland går det inte som planerat… Qvittra flyter ut ett par meter och sen börjar hon vimsa åt alla olika håll och vet inte alls vad hon håller på med. Inte så konstigt kanske eftersom vi inte har tränat på sånt här… Efter en stund så hittar hon spåret och vi drar iväg… -”Bakspår, tillbaka till rutan…” Då har jag redan hunnit ca 10 meter ur rutan och hunnit tänka ”Ja! Där satt den!” Och sen fick vi vända… Struligt där också och jag var helt säker på att Qvittra inte hade nåt spår för hon drog sig mot högra hörnet och jag tyckte att spåret skulle gå på ett annat ställe, men det var bara att åka med… För hon hade ju rätt!

Betyg upptag: 6 – 6

Sen gick spåret i en båge så jag kom bakom rutan och under ca 200 meter så kändes det vingligt och att Qvittra inte riktigt fått fäste. Men jag fortsatte att åka med, kan ju inte göra så mycket… Började ana att vi missat första pinnen och börjar bli lite sur… Sen ser jag ett hus ganska nära där vi spårar, börjar ana oråd… Men så vips: en pinne!! Ok, då kör vi!! Blev genast på bättre humör och peppade Qvittra allt vad jag kunde, sen fortsatte vi och hittade några pinnar till, vid två tillfällen så slog Qvittra för nåt i spåret, -”är det pinne?” Sa jag alldeles överlycklig, men så plockar hon upp ett nystan av röda papperssnitslar… Två gånger plockade hon snitslar och två gånger hann jag bli överlycklig att hon (trodde jag) hade hittat pinne. Sen helt plötsligt dyker hon ner i marken och plockar upp den långa pinnen. Visserligen jättebra att hon hittat den, men vi hade bara 4 apporter… Tyckte att det hade gått ganska fort och vi hade gått runt på 19 minuter.

Betyg spår: 7-7

Eftersom vi hade för få apporter så bestämde jag mig för att vi bryter med är med på uppletande eftersom det var på samma ställe som spåren. Efteråt fick jag veta att när jag höll på i upptagsrutan så kom det två tanter bakom oss som hade kommit genom skogen från huset där vi hittade första apporten. De hade förmodligen delvis gått i spåret och i närheten av spåret, vet inte om det var därför det kändes som om Qvittra inte riktigt fått fäste om hon ville kolla av flera spår som låg nära varandra. Ja, eller nåt…

Rutan var jättefin, helt öppen och bra utmärkt i alla hörnen. Men längst ut i rutan så var det ett uppåtlut som såg ut som en vägg! Jag undrade om Qvittra skulle gå upp där eller tycka att det tog stopp. Jag går hela baslinjen med Qvittra och hon vindar in i rutan, toppen! Så skickar jag henne – svisch iväg – upp för ”väggen” och ut ur rutan… Det har inte hänt förr att hon sprungit ur rutan i bak-kant! Så jag ropade på henne och som tur var så kom hon snabbt tillbaka. Det var en springvänlig rutan men efter den svängen så höll hon sig i rutan och hittade alla tre föremålen på några minuter.

Betyg: 6-8. Båda domarna drog för spring och tugg, men det skilde två enheter mellan dem.

Nu tar vi paus från högre klass ett tag och måste lägga krut på det som inte fungerat. Främst platsliggningen, spårupptaget och hitta flera spårapporter. Sen gör vi ett nytt försök

Så var det dags för ett nytt försök. Denna gång på Östhammars BK. Vi gjorde en road-trip av det och Carina & Hedda följde med. Vi åkte redan på lördagen och hade bokat rum på Gimo Vandrarhem. Vi kom dit och upptäckte att vi hade hela stället för oss själva Hundarna röjde i hela huset och fick ligga i soffan med oss. Carina hade tänkt till och packat med ostar, kex, Smirnoff Ice, öl och godis. Det blev ju värsta lyxkvällen!! Jag är jätteglad att Carina & Hedda följde med, vi hade det verkligen trevligt och bra!

Kvällsmys

Det var samling kl. 8 i ett vägskäl som vi hade kollat in kvällen före, eftersom jag är lite av ett kontrollfreak så gillar jag att veta var jag ska. Där lottade vi och jag drog startnr 1. Det var ytterligare två DTBK:are med (Pia och Camilla) så vår klubb dominerade

Nåväl, iväg till spåren!

Jag fick möjlighet att titta på min upptagsruta innan det var dags för oss, och upptäcker att rutan är på snedden. Dessutom är vår påsläppspunkt i mitten av en körstig (uppvuxen traktorstig) och jag vet att Qvittra har svårt med stigar… Bara att dra ett djupt andetag… När vi ställer upp oss på punkten så står Qvittra snett åt vänster, jag försöker att rikta om henne så hon är riktad framåt, men det är lönlöst, hon ställer sig på samma sätt. Jag säger ”spår” och hon vinklar 90 grader vänster… Prutt!

Sen rasslar hon runt i rutan och till slut så är jag nästan ur rutan i bak-kant, då är jag ju helt säker på att hon inte fått nåt spår. Vänder om henne igen och vips så har hon spåret! Bakspår… Ok, vi vänder igen och hon rasslar iväg åt höger. Jag tycker att hon fick ganska dåligt fäste för hon vinglar i spåret men ganska snart kommer det en pinne, sen en pinne till och sen en… snitsel! Spårläggaren har tappat den. Stilpoäng för Qvittra som apporterar den precis som en spårapport. 20 m efter snitseln kommer nästa pinne. Sen kommer det en körstig igen, jag är ganska säker på att spårläggaren har korsat den men Qvittra viker höger och följer körstigen… Efter en liten stund ser jag vägen som vi parkerat på… Känns inte så bra. Ok, jag tittar på klockan och tänker att vi kan hitta spåret igen och kanske komma runt. Så vi vänder igen och jag låter Qvittra leta spår hej vilt och utan nån som helst aning om var vi kom ifrån. Så vi knatar på i en riktigt som jag gissar att spåret kanske går… Qvittra jobbar på och vips så kommer det en pinne!! Jag har ingen aning om hur vi träffat på den, framåt eller bakåt i spåret men släpper på Qvittra igen och sen spårar hon som en riktigt bra! Vill inte missa en centimeter av spåret och det går undan! Vi hittar några pinnar till och sen kommer jublet – DEN LÅNGA PINNEN!! 6 pinnar + slut hittade vi. Förmodligen missade vi en pinne när vi var helt av.

Spårläggaren berättade att vi tagit oss runt på 20 minuter! Jag var orolig att vi skulle missa på tiden, det kändes ju som en evighet där ute i skogen. Men det visade sig att vi var lite sena i påsläppet så när jag tittade på klockan så hade det gått ca 2 minuter – inte 10 minuter! Sicken röta Sen fick jag veta att spåret gått diagonalt genom rutan så Qvittra var egentligen inte helt fel ute när hon vek av till vänster, det var ju därifrån spårläggaren gått. Men jag ville ju ”fösa” henne rakt ut. Inte lätt… Det var inte ens lätt att orientera sig i rutan efteråt när vi tittade på den en gång till och spårläggaren berättade exakt var hon gått. T o m hon tappade bort sig. Det var svårt, men lärorikt. Jag tabbade mig igen och måste bli bättre på att underlätta för Qvittra. Hon gör ju så gott hon kan!

Betyg på spårupptaget blev 6-7 och betyg på spåret blev 9-9.

I spåret snubblade jag och gjorde världens praktvurpa och landar på en omkullfallen stam och slår mig ordentligt på hårda, vassa grenar. Med en jäkla massa svärande och bra draghjälp så kravlar jag mig upp och rusar vidare. Kan säga att jag har ordentliga blåmärken med rediga bulor på ben och armar.  Det är farligt att spåra

Så var det dags för uppletandet. Jag såg föremålen innan de la ut dem och det var 3 olika typer av handskar och ett annat tygföremål, varav ett var en mjuk skinnhandske med ulligt foder – perfekt tuggis… Ialla fall så tycker jag att Qvittra gör ett jäkligt snyggt uppletande. Rakt ut längs med höger kanten, rotar runt lite där uppe och sen snabbt in med första föremålet, jag hann gå 1/4 av rutans baslinje, jag skickar rakt ut igen och hon drar hela vägen ut, vänder inåt och får nys på nåt som ligger ca 10 m ut från baslinjen, hon slår ganska länge och letar duktigt. Träff!! Snabbt in och lämnar av andra föremålet och jag skickar rakt ut igen. Då har jag hunnit till halva sträckan på baslinjen. Qvittra rotar på där ute och jag hinner gå 3/4 av baslinjen så är hon på väg in med tredje föremålet. Tuggar lite extra på den ulliga vanten när hon gör ingången… Det hela tog dryga 2 minuter.

Betyg: 9. Tugg

Betyg: 8,5. Tugg. Brist i systematik, letar ensidigt. (Jag tyckte det var skitsnygg systematik för en gångs skull, och vi hann ju inte längre, hon hade ju tagit in tre föremål…) Men ok, det är domaren som dömer och bara att acceptera.

Så lydnaden…

Fritt följ:

Betyg: 9. Avviker något i position

Betyg: 9. Kunde ligga närmare

*Jag var nöjd!*

Ink. m. ställande:

Betyg: 8. DK ställande

Betyg: 7,5. Segt stående, DK, tempoväxling

*TL kommenderade ganska sent, självklart när hunden har mest fart. Enligt regelboken ska hunden ställas när den färdats 20 m… Jag såg direkt att Qvittra inte skulle ställa sig vidare snabbt så jag drog i med ett DK på en gång*

Framåtsändande:

Betyg: 6. Långa avstånd båda hållen.

Betyg: 7. Långt avstånd.

*KATASTROF! Knappt någon tempoväxling och hon drar iväg i galopp/trav på sakta-sträckan. Jag blev akut fly förbannad och var på väg att gå av planen. Dessutom såg hunden glad ut… Det ska hon ge fan i under framåtsändandet…! *

Krypande:

Betyg: 9. Startar samtidigt med föraren.

Betyg: 9. Något hög bak.

*När ska hunden starta då…?? *

Skall:

Betyg: 10

Betyg: 10

Tungt föremål:

Betyg: 9. Någon tempoväxling.

Betyg: 7. Ljud.

*Ett startpip är bättre än startskall *

Hopp över hinder:

Betyg: 10

Betyg: 9. Tendens till tjuvstart.

*Ska inte hunden tjuvstarta först och sen drar man betygen…?*

Platsliggande med skott:

Betyg: 0. Avstår.

Det saknades 9,5 poäng till uppflyttning. Mycket var bra, och en del kan bli bättre. Klart att det är snöpligt att det var så nära, men det är svårt utan platsliggningen. Men vi tragglar på!

Carina var snäll och filmade lydnaden, här är länken för er som vill: https://www.youtube.com/watch?v=kuwOC31u8AA

Nu är det gjort!

Första tävlingen i högre klass spår är avklarad. Det var 4/8 på Knivsta BK. En mycket trevlig klubb och hade arrangerat tävlingen bra.

Jag hade bestämt mig i förväg för att avstå platsliggningen eftersom vi har ett ”projekt” (eller kampanj) på det momentet. Qvittra är inte skottberörd men i situationen med platsliggning så har en del dåliga erfarenheter satt sina spår och hon vill inte ligga kvar det smälls.

Vi startade med spåren och jag drog nr 4. Det var första gången jag gjorde ett spårupptag i en ruta under såna omständigheter och självklart gjorde jag inte nåt rätt. Men tack och lov för att Qvittra kan lite skit När vi väl fick träff på spåret och drog iväg så var det tyvärr bakspår. Bara att vända om… Men sen gick det faktiskt riktigt bra! Det var en del terrängskiften, bergsknallar och jäkla massa ormbunkar i spåret men Qvittra grejade det! Vi fick med oss 6 pinnar + slut. Jag hade några nära-döden-upplevelser där bak i linan, så nu måste ankaret skärpa till sig och få upp flåset!

Betyg upptag: 6,25

Betyg spår: 9

Tillbaka till Knivsta BK för nästa moment som var Uppletande av föremål. Det var en fin ruta med ganska bra sikt. Qvittra gör ett grymt bra uppletande och får in 3 föremål på 1,08 min!!

Betyg uppletande: 10

Betyg Platsliggning: 0 (surt att avstå för det var bara två hundar som deltog…)

Åsså var det lydnaden kvar…

Betyg Fritt följ: 8,75. Fick några kommentarer om snett sättande och lite vid i höger om och helt om.

Betyg ink. m. ställande: 6,25. Det lilla kräket stannade inte! Så jag drog i  med ett DK innan TL hann kommendera igen.

Betyg Framåtsändande: 8,75.  (9-8,5) Fy fan vad bra det var!! Jag var superstolt. Men fick nerdrag för lite långsam inkallning och ”gummisnodd”. Oavsett lite nerdrag så var det ett grymt bra framåtsändande. Sen håller jag självklart inte med domarna i deras kommentarer för på filmen syns ingen tendens till gummisnodd, men domaren dömer och det är bara att tugga i sig…

Betyg Kryp: 8,5. Lite hög bak.

Betyg Skall: 10

Betyg Apportering av tungt föremål: 6. Tjuvstart! Qvittra har aldrig tjuvat i apporteringen åsså gör hon det nu… Väl valt tillfälle… Sen var avlämningen ganska osnygg.

Betyg Hopp: 8. Det obligatoriska ”skäll-en-gång-på-tävling-skallet” kostade i betyg…

Betygen är från SBK tävling, dvs snittet.

Det saknades bara några ynka poäng till uppflytt trots en nolla på platsliggningen… Men det var bra!

Länk till film på lydnaden: Qvittra. Lydnad högre klass spår. Knivsta BK 4-aug-2013

Det är pyssligt att hinna med allt man vill göra under sommaren. Tack och lov för långa, ljusa kvällar!

Vi har tränat en hel del sök och lagt in ett extra sökpass på en vardagkväll i veckan. Qvittra går ganska bra i söket men blir väldigt påverkad när det är varmt. Note to self: INTE tävla sök i maj och juni… Höst är nog mer hennes grej. Senaste träningen så blev det lite vilda västern, det blir lätt så med Qvittra som är bombsäker på hur det hela ska gå till.

Jag brukar alltid ställa/lägga henne några meter från starten på stigen för att ”kolla på banan”, när jag sen kallar in henne brukar hon komma in snyggt vid sidan men den här gången lubbade hon förbi mig och ställde upp sig för att skickas längre in på stigen. Hon har koll, lilla hjärtat. Sen fortsatte träningen ungefär i den stilen. Men det är bara att garva åt, hon har kul och jobbar på bra.

Vi har även hunnit spåra en del och där har hon överraskat positivt! Hon är riktigt duktig i spåret men behöver mycket mer träning och många fler spår i bagaget. Nu har jag spårkompisar igen och det är ju buskul att gå någon annans spår än mina!

För egen del så kan jag nu skryta med titeln ”SKB-instruktör” . Äntligen har jag blivit examinerad med vårt framåtsändande. Det dög till slut…

Qvittra har oxå fått en titel, numera KORAD. Det var spännande att göra ett tredje mentaltest. Hon har lärt sig på vägen, kan man säga. Det var många oväntade reaktioner. För tredje gången i hennes liv så dök den där jävla overallen upp igen! Den här gången fick den faktiskt känna på malletänderna, även kälken fick sig en liten omgång. Det hade jag inte förväntat mig. Qvittra befann sig i ett tillstånd av skräckblandad förtjusning tror jag. Hon struttade runt och skällde på det mesta, nu när hon fick chansen och ingen sa åt henne.

Midsommar har firats tillsammans med familjen Kjörsvik och vi hade en riktigt härlig dag! Jag är även hundvakt åt kusinen Alba så det blev många hundar att hålla reda på och skiftbyten mellan hundarna så alla ficka vara med.

Vi försöker oxå hinna med att komma ut och jogga. Igår var det första turen med två hundar. Det gick bra men Alba hade med sig ungefär 10 fästingar hem. Det blev ju mindre trevligt…

Draghund – slak lina…?

Igår var det första sökträningen på 5 (FEM) veckor! Nu har vi lagt in ett extra pass på en vardagkväll så kan man träna lite småfix  som inte blir av på helgens träning när man helst vill köra ”fullt pass”. Det var jättekul! Qvittra hade inte alls glömt hur man gör och kunde t o m sköta en hel del själv Hon vet precis när det är dags att skicka och var hon ska ställa upp, lilla gullan…

Vi körde 6 hitta-övningar och Qvittra fick lek, köttbullar och vatten hos figgarna – världens julafton ju!! Jag gick ut (för en gångs skull) och hade henne kopplad in till stigen så hon kunde vara lite olydig på vägen. Ställde henne ca 10 meter från stigen och kallade in så vi kunde träna mottagande. Det gick galant!

Qvittra fick hänga med på tjejhelg i Skåne och bada lite i havet, gräva på stranden (där det var hundförbud) och slappa i grönsakslandet. Det var mysigt! Hon är verkligen så lätt och bekväm att ha med sig. Det var väldigt många hundar som skällde på inhägnade tomter och uppförde sig ganska tråkigt, men Qvittra passerade förbi utan att höja ett ögonbryn. Skönt!

Skööönt

Dax att åka hem!

Jag måste väl skriva några rader om hur det har gått med sakta-träningen efter katastrofen… Jo, faktiskt så har vi nystat ut några saker. Ibland så blir det så lätt när man förstår lite mer… Jag fick hjälp att tänka ska jag villigt erkänna.

Jag har tidigare lagt ut bollar som hjälp med riktning, framåtdrift och belöning. Det har resulterat i att det går väldigt fort fram till den där bollen och därmed en hel del tjat från mig. Alltså blir det för mycket drag med boll. Så då tog jag bort dem! Då blev det inte alls så mycket drag framåt utan mer frågande bakåt, dvs Qvittra börjar undra hur sur jag är. Jag behöver inte vara ett dugg sur men så frågar hon elva gånger till – och då blir jag ju sur! Det ger ju en massa stopp och vändingar på sträckan och jag får pressa på henne framåt. Allt däremellan har jag provat och det mesta har slutat med att jag blir sur… Man får lära sig ett och annat om sig själv – min pedagogiska ådra i delmomentet sakta-gående är mycket, mycket liten…

Så vad blev det nu då…? Jo, något så avancerat som att använda godis istället för bollar! Herregud, det var alldeles för enkelt för att jag skulle kunna tänka ut det själv. Jag har funderat på nosduttar, plattformar, targets, kasta boll framför och bakom, ge godis under själva sakta-gåendet – men aldrig att lägga ut godis som hon får gå emot. Qvittra är inte så intresserad av godis under träning så jag använder det ganska lite, därför hade tanken inte slagit mig! Nu har vi provat det flera gånger på korta och långa sträckor och nu börjar jag få hopp om att det faktiskt kommer att fungera!

Så tack för hjälpen!!

Nu sparkar vi igång lydndsträning på riktigt! Dvs att vi kan träna utomhus på appellplanerna eller andra lämpliga ställen UTAN snö!

Hade ingen konkrekt plan för vad vi skulle träna men kollade av de flesta momenten och det är faktiskt ganska okej. Vi får lägga mycket krut på att inte tigga bollen och ”kan själv” inte alltid är rätt väg… Man måste lyssna på bollinnehavaren oxå – sitt-ligg-stå-skall-kryp-hopp är inget moment vad jag vet…

Efter att vi gjort uppletande och inventering så var det dags att kolla status på sakta-gåendet. Allt annat i framåtsändandet fungerar väldigt bra men just den delen är svår… Det började ganska bra, hon gick lite för snabbt emellanåt men lyssnade på mig och saktade ner. Duktigt! Men efter några gånger så funkade inte det längre – i flygande passgång med svansen i topp rinner hon iväg… Och jag blev sur som fan! Det är då man ska packa in hunden i bilen och ta en fika istället, men icke! Nu jävlar ska hunden gå långsamt… Qvittra hade på något subtilt sätt uppfattat att jag inte var på mitt bästa humör och började bli lite osäker – men det sket jag i och körde på -”ssssaaaaaaktaaaaa….” Sakta för fan! Men för i helvete gå sakta…!!

Ja, så lät det… Ett lydnadspass som började väldigt bra avslutades inte riktigt lika bra. Men jag bad om ursäkt sen och Qvittra fick slita och dra i brandslangen extra länge så nu är vi sams igen

Dagens lärdom: Skärp mig!

Vi fick möjligheten att göra ett L-test i Karlsborg och det ville vi såklart! Iofs så frågade jag inte Qvittra, det fick bli en glad överraskning Annelie & Yerda hängde med som sällskap och vi drog på en kort roadtrip mitt i veckan.

Det var väldigt många och trevliga poliser på förläggningen, en hel del snygga också, det är himla trevligt där…

Vi hade starttid kl. 13 och vi hann äta långfrukost på Nymans café, gå en promenad och även städa ur rummet innan det var vår tur, så vi var på plats i god tid.

Jag beskriver inte varenda moment i detalj utan här kommer en kortfattad summering:

Qvittra gjorde ett bra test, hon höll ihop hela tiden och gick inte upp i stress. Hon var duktig i miljömomenten och jobbade på bra i sökövningarna. Hennes brister var att hon var för reserverad/ointresserad av människor och att hon inte var tillräckligt modig. Hon lagrade på sig negativa minnesbilder under testets gång och löste mycket genom kamplek. Den positiva kritiken var att vi har en väldigt fin relation och att hon har en stor arbetsvilja. Hon är samarbetsvillig och stabil men inte rätt hund att ta med på fotbollsmatch och hålla ordning på huliganer. Inte lämplig att provas som polis- eller väktarhund. Men duger alldeles perfekt som brukshund.

Det var roligt att få ha gjort ett L-test så jag vet hur det går till. En del moment tyckte jag var ganska tuffa och det högg lite i matte-hjärtat när Qvittra skulle utsättas, men mellan varven såg hon ut att ha ganska kul. Jag fnissade lite när hon i farten smakade på läktarens stålbalk.

Jag lärde mig mer om ”vad som finns bakom kryssen” i protokollet och nu känner jag mig ganska säker på vad jag har för typ av hund, hon väljer att backa ifrån istället för att springa fram och bita, det passar mig alldeles utmärkt.

Nu ska hon få vara en helt vanlig sporthund och jag har (i ett svagt ögonblick) lovat att vi ska sätta igång med träningen på allvar nu! Ska peppa mig och läsa träningstips, sen så! Om bara snön försvinner…

I lördags fyllde Qvittra 3 år! Det hade jag helt glömt bort så kom det ett sms från Agria som grattade Qvittra på födelsedagen, tack för påminnelsen

Dagen till ära så var det första sökträningen sen vi tog paus i januari. Jag var lite orolig att det inte skulle gå så bra men jag oroade mig i onödan! Qvittra gick jättebra. Vi hade bara hitta-figgar men rullen var på. Hon var ute på djupet och jobbade på för att ringa in figgen och hittade!

Sen provade vi att ha en figge nära stigen, ca 15 m ut i en gran. Jag skickade rakt på och Qvittra sprang nån meter förbi men vände blixtsnabbt, tog ett varv runt granen och dök in Hon var lyhörd på stigen men ändå sugen på att få sticka så allt flöt jättebra. Det var härligt! Så nu är vi igång med söket igen.

Det blev ett lyckat sökpass i 3-års present