Foggens Qvittra

Eller så har jag fått tillbaka min ”gamla”… Efter några veckor som jag tyckt att Qvittra inte riktigt varit sig själv, gått sämre i söket, flåsat mer under joggingturer, varit tråkig hemma osv…, så trodde jag att ontet i ryggen var orsaken. Men så enkelt var det inte. Hon har ”harklat” sig av och till och jag misstänkte tonsillit, men enligt vet. så var inte det. Men det var ändå inte bra… Sen började hon nysa nåt helt förskräckligt. Nös så hon skakade i hela kroppen och ramlade nästan omkull. Googlade en hel del och alla träffar sa samma sak: noskvalster! Jaha… Det påverkar luktsinnet men inte allmäntillståndet. ”Harklet” påverkar allmäntillståndet med inte luktsinnet. Ringde veterinären igen och kom fram till att hon har noskvalster och fick recept på medicin mot det.

Jag skvätte på spon-on lösningen på tisdagkväll och på onsdag – så var det en helt annan hund! Hon uppförde sig som hon egenligen alltid gjort, små beteenden som man glömmer att hunden gör. Dvs sliter och kampar i kopplet, jagar katterna, hämtar varenda grej som inte sitter fast och springer! Springer som en toka helt planlöst bara för att det är så jä*la roligt!!

Jag tror att hon hade kennelhosta, men en ”tyst” variant där de inte hostar som galningar och sen fick hon noskvalster. Hur som helst så är både Qvittra och jag glada för att hon mår bra igen. Men inget gott som inte för nåt ont med sig… Nu när man är alert som en malle ska vara så har hon börjat moffa och morra på jobbet när det ringer på dörren eller om någon går lite mystiskt utanför vårt rum. Men det går säkert över. Sen har börjat med att ynk-pipa bakom ryggen på mig – jag tolkar det som ”jag har trååååååkigt….”, piiiiip….. ”jäääääättetrååååkigt….”. Det har hon inte heller gjort förut. Hon är kvick som en vessla på de korta lunchpromenaderna och vi hinner gå igenom alla lydnadsmoment under tiden vi tar oss framåt, sen är hon gullig och sover lite på eftermiddagen. But I lööööve her

Nu ska det bli jättekul att prova ett sökpass och se om det är full rulle eller om det ser ut som sista gången vi körde (hoppas inte…)

Det är svårt att gå till veterinären med så diffusa symtom. Lite harkel, nån nysning, verkar lite trött… Men man får ju börja i en ände och helt enkelt hålla tummen för att man behandlar rätt saker.

Nu har Qvittra fått 4 massager och är redo för att börja jobba igen! Vi ska ta det lite lungt och börja med fys. – och konditionsträning under ordnade former. Drag är bra träning och vi går några promenader i veckan  när hon får släpa på mig. Nu har hon fått sällis av Yerda eftersom jag är hundvakt när familjen Kjörsvik är i Thailand. De är väldigt duktiga båda två och går på utan att nosa, leka eller hitta på annat.

Går på…

Nästa steg är att börja träna med klövjeväska med lite tyngd i. Det ska tydligen stärka ryggmusklerna, just de som Qvittra hade lite ont i. Sen måste jag naturligtvis även bli duktigare på att värma upp och varva ner före och efter ett träningspass. Vi har lite paus med söket nu och det passar ganska bra för tillfället så hinner vi träna lite på annat under tiden. Söket är ju tufft när man springer som en blådåre i skogen.

Funderar på en sån här klövjeväska från Ruffwear:

Sen blir det ju en vanliga promenader när Qvittra och Yerda springer och  busar

Morgonpromenad i soluppgång

Var hos veterinären för vaccination och ”hälsokontroll” av Qvittra eftersom jag tycker att hon inte är sig lik riktigt. Jag misstänkte tonsillit men allt det såg bra ut. Men när vet. kände igenom ryggen så markerade hon vid vissa muskler, när han kände och bände för att kolla L7-S1 så var det ingen reaktion. Så Qvittra har lite ont i ryggen och rekommendationen blev vila, värme och massage. Sagt och gjort! Första besöket hos massören var igår och det gick bra.

Qvittra kunde inte riktigt slappna av, bakom en dörr hördes tassar som gick över golvet och lite andra ljud som hon inte kunde släppa helt, men över lag så låg hon och njöt av knådandet.

Skräck i blicken…

Det som Carina (massören) hittade var att hon Qvittra hade belastat höger bog lite mer och där fanns det lite stelhet samt i mitten av bröstryggen. Men det är ingen katastrof på något sätt och Qvittra svarade bra på behandligen redan första gången. Nu ska vi köra täta besök 2-3 gånger och sedan vänta i ca 3 veckor till nästa besök.

Pigg & alert efter massagen.

Carina hanterade Qvittra väldigt bra. Hon är lugn och tvingar inte hunden till något utan tar det lugnt och försiktigt så hunden är med på noterna. Jag fick väldigt stort förtroende för henne och kände att Qvittra var i trygga och erfarna händer.

Här kan man läsa mer om CC´s Hundmassage: http://www.ccshund-hastmassage.com/

Det tar verkligen emot att träna sök i denna snö och kyla. Qvittra har gått lite sämre i söket de sista gångerna och jag vet inte riktigt vad det beror på. Klurar en massa och kan såklart komma på en hel del ”bortförklaringar” men vet inte om det gör nån nytta. Eller om det är en svacka för både henne och mig. I vilket fall så känns det tråkigt. Söket är så kul och Qvittra har gjort så bra ifrån sig och när det inte går så där bra blir man ju lite deppig.

Sökgruppen har taggat ner lite och vi kör bara varannan lördag ett tag framöver, men när det är kallare än -10 så blir det inställt. Då får vi hitta på annat de lördagarna och nu är jag taggad att få komma igång att spåra! Vill ha barmark – NU!!

Vi har tränat lydnad i inomhushallen och kommit framåt i fjärren och i (hör och häpna) ”Stå-Sitt-Ligg under marsch”. Det var inte ens meningen att vi skulle träna på men så blev det. En vacker dag kanske vi provar på att tävla också

Nu ska vi bara ta oss igenom februari så är det snart vår!!

Vilket år!

Det började med en kastrering i januari. Allt gick bra men jag var verkligen inte beredd på hur bedrövligt Qvittra skulle må de första dagarna. I tre dagar så var det sjukstuga hemma. Qvittra ville varken äta eller dricka så jag fick spruta in vatten en gång i timmen och skulle få i henne minst en liter per dag. Till slut så började hon äta och dricka själv och jag kunde slappna av. Efter fem dagar gick det som på räls! Allt läkte fint och nu är jag glad att det är över och att vi gjorde det ändå. Jag var hemma i 11 dagar och pysslade om min lilla mallinutt

Sen fortsatte sök- spår och lydnadsträning. Sök varje lördag, försökte få ut några spår i veckan och lydnadsträning i princip varje dag. Kul! Qvittra är en jättekul hund att träna med och det blir så bra – mestadels… När det inte blir bra så får jag ta på mig skulden… Hon gör precis det jag lär henne och är ett bra kvitto hur mycket jag själv utvecklas och lär mig under resans gång.

I maj startade vi lägre sök för första gången på Roslagens BK. Det var en kvällstävling och vi samlades kl. 16 för lottning. Vi fick köra sök kl. 18, lång väntan… Qvittra hittade bara en figge så det blev en kort tävling men väldigt lärorikt! Hon gjorde sitt bästa trots en väldigt nervös matte på stigen tillsammans med ca 10-15 andra personer, det var nämligen domarutbildning och publik som följt med på stigen. Värst (och roligast) var när Qvittra och jag stog uppställda åt varsitt håll på stigen och jag kunde bara inte få henne att byta sida – hon skulle ut på höger och jag ville skicka åt vänster. Det var bara för mig att vända och skicka dit hon ville…

I juni trampade Qvittra i en trasig glasflaska på en golfbana(!) och skar av en sena, en artär och ca 20 mindre blodkärl i bakbenet. Det blev akut operation och veterinären lyckades sy ihop senan men tog bort artären. Det blev tratt i två veckor och jag fick på nåder ha med Qvittra på jobbet under en vecka. Tränings- och tävlingsuppehåll i tre månader! Jag är såklart glad att det gick så bra med Qvittra men det kändes jättesorgligt att vi inte kunde tävla när vi laddat så in i bomben för det! Men vi satte igång med träningen lite tidigare, Qvittra var mer än lycklig för det (och jag förstås, då sov hon ju ibland t o m…).

I augusti var det bruks-SM i Axevalla. Vi var 4 st som hyrt ett litet hus tillsammans (jag, Annelie, Ullis J & Carina). Vi kom sent på torsdagskväll och letade efter huset som låg på en liten skogsväg och det var beckmörkt. Vi kunde bara inte hitta det! Letade i nästan två timmar och till slut så gav vi upp. Kl. 1 på natten började jag leta vandrarhem i närheten och samtal nr 3 gav träff! De hade rum och tillät hund. Puh… Dagen efter så hittade vi huset, det underlättar med dagsljus… Vi hade det jättebra och det var ett kul SM att titta på. Två klubbkamrater deltog och Janne N knep bronset! Kul!!

I september startade vi lydnadsklass II på Knvista BK och fick ett första pris!! Herregud, på första försöket!! Blev otroligt stolt! Några veckor senare så provade vi att starta lägre spår på Väsby BK. Qvittra gjorde ett jättefint spårupptag som var klockrent, plockade två apporter utan problem och jag började få hopp om att vi faktiskt kanske kommer klara det – men så drog hon med mig på en annan resa än spårläggarens… Kors och tvärs i skogen som blev 1,6 km virrvarr på 18 minuter. Vi var väldigt av spåret kan man säga…

Veckan efter gjorde vi kaxigt nog ett nytt försök med endast tre träningsspår under veckan med helt ny teknik. Denna gång på Österåkers BK och spåren gick i Vaxholm. Qvittra gör ett lika fint spårupptag (10-10) och håller nosen i backen och plockar en del apporter, bara 4 + slut blev det men det räckte! Trots att vi nollade platsliggningen så blev vi uppflyttade! Vilken glädje!!

Tanken var att starta lägre sök i november men pga strul med platsliggningen och att hon helt plötsligt börjat avståndsmarkera figgarna så valde jag att inte tävla. Vi uppnådde två av tre tävlingsmål under 2012 och det är jag väldigt nöjd med!

I oktober gick vi lydnadskurs för Anders Kjernholm. Han kom till DTBK och vi var 7 st glada kursdeltagare som var ute i ur och skur för att utbilda oss. Vi fick hjälp med att få bort startskallet vid apporteringen och lyckades fixa till krypet lite bättre. Några tankar om saktagåendet i framåtsändandet fick vi också med oss, det ska vi träna på!

Mot årets slut, i november-december, så gick vi sök-kurs för Janne Nyberg. Det blev ris och ros för både mig och Qvittra. Jag behöver bli bättre på att sköta stigen och vara tydlig mot min hund, och Qvittra kan behöva lite mer figurantintresse. Tror ialla fall att vi är redo för lägre sök om hon fortsätter att jobba som hon gjort under årets träningar och kurs. Jag hoppas problemet med avståndsmarkering nu är ett minne blott och att vi ska få ordning på platsliggningen så ska det nog gå bra även under 2013!

Jag började SKB-instruktörsutbildning i augusti och har examination 29 dec (imorgon) och ska visa upp mitt projekt, momentet framåtsändande, där jag måste få lägst betyg 7 av examinatorerna för att bli godkänd. Vi har tränat mycket men det är ett stort och svårt moment där många små problem kan smyga sig in. Snön underlättar inte heller och det kommer förmodligen vara blank-is som underlag. Ja, ja… Vi har gjort vad vi kunnat fram till nu och håller tummen för att vi lyckas!

Det var en kort sammanfattning av året, vi har haft massor med skoj och jag ser fram emot 2013 och dess utmaningar!

Nu är sök-kursen slut för den här gången. Qvittra har fått tänja på gränserna lite och provat att gå många tomslag och längre pass än vad vi gjort hittills. Jag har tränat på att ”sköta stigen” och det är ju skitsvårt! Jag missar ju massor vad som händer – var kom hon ut från sista skicket, hur länge är hon ute på tomslag, hur tar jag emot henne på stigen, hur gör jag när jag skickar osv… Puh… Det är inte lätt att hålla ordning på allt! Men träning ger färdighet och vi kör på!

Annelie och jag träffades och hade planerat några markeringsövningar med lösrulle för Qvittra. Hon har inte markerat sen hon började med avstångsmarkering som var nån gång i september. Vi har kört utan att ha fasta rullen på och bara hitta-övningar eller tomslag. De sista träningspassen så har hon haft rullen på sig men vi har fortsatt enbart hitta-övningar. Så nu skulle vi återgå till att träna med lösrulle. Det är NU som det visar sig hur väl ”föraren” (vet inte om jag får säga det om mig själv i det här sammanhanget) har planerat övningen. Annelie försvinner ner i en låda, Qvittra ser att hon försvinner och så petar Annelie ut rullen så den ska gå lätt att ta – vad gör jag – jo, jag hänger på henne den fasta rullen och sen skickar mot lådan – vad gör Qvittra – jo, hon tar såklart sin fasta rulle… Tårta…!! Dessutom så hade jag hissat upp rullen så högt det gick – men hon lyckades ta den ändå, men jag fick inte ur den! Så där stog vi: Qvittra var vrålsugen på att få springa och busa och jag försöker mecka ur rullen ur munnen. När hunden pep till så gav jag upp och lyckades lirka av henne halsbandet istället. Det mesta gick fel i den här övningen men jag lärde mig nåt ialla fall, jag hoppas inte att hunden gjorde det. Ska tänka lite mer till nästa gång.

Syftet med det hela är att Qvittra alltid ska gå ända in till figgen/lådan och verkligen kolla av att det är en figge där och inte markera på vittring. Så vi skulle backa tillbaka i träningen med lösrullar för att undvika att hon är för snabb att markera.

Sen har vi såklart harvat på med framåtsändandet. Vi har examination den 29 december så nu börjar det dra ihop sig! Jag tycker att Qvittra gör delmomenten bra och helheten är inte heller så pjåkig emellanåt. Jag måste få lägst betyg 7 för att bli godkänd på utbildningen och det är ganska stressande. Fick ett väldigt bra tips: att träna på promenaden! Varför har jag inte tänkt på det själv…? Så nu går vi till ett ställe där det är en lååååång raksträcka och varvar olika delmoment och även kör ihop hela alltihopat! Jag är förvånad över hur bra det har gått är vi kört på alla ställen förutom på appellplanen på klubben. Där går det sämst. Det kan man ju klura på varför det är så…

I helgen startade sök-kursen för Jan-Ola Nyberg på DTBK. Vi är ett bra gäng och alla tränar sök regelbundet och tävlar. Jag har gått sök-kurs för Janne tidigare och en del är repetition (kunskapens moder…) som är bra att bli påmind om. Qvittra går bra i söket och vi har löst våra problem på stigen, det känns väldigt bra.

Problemet med avståndsmarkering kvarstår, tror jag ialla fall eftersom jag inte har satt på henne fastrullen sen det blev tokigt sist. Jag hoppas vi får många användbara tips för det här problemet.

Vi kör på söndag igen och då får vi se om övningarna vi gjort i helgen har gjort nån effekt. Spännande!!

I helgen gick vi lydnadskurs för Anders Kjernholm på DTBK. Jag fick med mig många bra tips och tankar för vidare träning. Jag hade flera moment som jag behövde hjälp med men det som kändes allra bäst var att vi nu fått ordning på apporteringen!! No more startskall, gripskall och ingångspip! Det var väldigt nyttigt att titta på flera hundar och analysera enligt ”nyckeln”.

Idag var det föreläsning:”Spårhunden & lukterna”. Så jäkla spännande och inspirerande. Jag har kapitulerat och kommer nu att prova på hårda spår

Vi har tränat framåtsändande en hel del eftersom jag valt det momentet som projekt i SBK-instruktörsutb. som jag går nu. Jag har fått massor med tips från träningskamrater och klubbkompisar och försöker nu ”sålla” ut vad som funkar bäst för oss. Det absolut svåraste är ialla fall sakta-gåendet. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så besvärligt att få till som det är…

Igår fick vi prova på ett nytt sätt, tack Per för att du orkade fixa och trixa

Det verkade riktigt lovande (långt och besvärligt att förklara) och nu ska jag ge det sättet en ärlig chans. För det är faktiskt inte bara hunden det hänger på – jag är uppenbarligen en stor del i det är oxå… Eftersom jag har en hund som ibland blir lite deppig när hon inte förstår vad jag menar så har jag förstärkt den känslan hos henne när min avsikt var att försöka peppa henne. Så det var nyttigt att få det utrett!

Ikväll är det SBK-kurs igen och jag får en ny möjlighet att träna det vi fick prova igår. Nu blir det på en annan appellplan som inte har sträckorna utmärkta så jag får gissa lite.

Säg den lycka som varar… Upp som en sol och ner som pannkaka… Nja, så farligt är det väl inte men nu har vi en del problem att lösa som känns rätt onödiga.

Till att börja med så funkar inte platsliggning med skott. Att göra platsliggning med andra hundar utan skott funkar bra, hon kan krypa nåt steg men ligger annars lugnt och stilla. Så kommer det ett skott… Då går hon upp och kommer till mig. Så nu har vi försökt att knäcka nöten – vad är det som hon inte gillar i momentet/situationen? Till hjälp hade jag Ullis Wall som är bra på kluriga saker. Så vi gjorde en massa olika saker för att se var skon klämmer. Till slut kom vi fram till att Qvittra är inte skotträdd eller skottberörd utan obehaget är situationen, dvs att ligga plats i grupp med andra hundar under skott. Hon ligger lugn, passiv och helt oberörd under skott om det inte är andra hundar med. Det var precis det som jag trodde, men det känns väldigt bra att ha fått det bekräftat. Så nu har vi en lååååång träningsperiod framför oss. Tur att det är vinter!

I söket så har den lilla loppan genat i kedjan igen… Dvs börjat avståndsmarkera figgen. Om hon tar rullen typ 20-30 m ifrån figgen så går det fortare att springa in till stigen – fast där vill hon vända innan hon är framme – så får man springa ut på på-vis och lajja… Så hon blindmarkerar inte utan bara ”latar” sig och tror att det ska räcka med att markera vittringen. Vi var flera på stigen som såg hur hon gjorde och även figgen hade bra sikt så vi hade samma uppfattning om vad som hände. Skitpottan…

Så i och med problemen med platsliggningen och markeringarna så är det ingen idé att försöka sig på att tävla nu. Så idag drog jag mina anmälningar till lägre söket. Känns tråkigt men vi har ialla fall nått två av tre tävlingsmål i år. Som tur är så har vi en lydnadskurs inbokad för Anders Kjernholm (http://www.kreativhundtraning.se/) om några veckor plus en sök-kurs för Janne Nyberg i november. Jag hoppas vi kommer få många tips för att lösa dessa problem. Annars så får vi väl ta till plan B – att köra Rallylydnad…