Foggens Qvittra

Jag krockade nästan med två rådjur när jag skulle kliva ut på åkern för att lägga spår. De skuttade iväg in i skogen när jag kom och jag tänkte att att det här kommer bli intressant! Nu ska jag äntligen få se hur hon beter sig när det varit rådjur i spåret. Det har säkert hänt många gånger tidigare men då har jag ju inte vetat om det. Det blev ca 2 timmars liggtid.

Det blev ett mycket bra påsläpp och Qvittra fäste direkt. När vi svängde runt en liten ”udde” så stod rådjuren där igen! Shit… Men som tur var så spårade min lilla pärla så hon såg dem inte! De hoppade iväg in i skogen och var utom synhåll när vi kom fram till platsen där de varit. Qvittra kom av sig helt! Hon började spåra runt omkring och då sa jag åt henne att lägga av – och det gjorde hon… Hon la av med allt. Dvs kom in vid min sida och satte sig där… Jaha… hur gör jag nu då…? Provade att säga ”spår” men det funkade inte. Så jag gick några steg framåt och till slut så doppade hon näsan och spårade – eller ja, vad hon nu gjorde… Det var inte helt lätt alltså. Men till slut så kom vi förbi det svåra stället och så spårade hon på jättebra! Plockade alla apporterna och löste problemen i vinklarna. NÖJD!!

Har tragglat lite med språng marschen ett tag och får inte riktigt till hur jag ska göra för att hon inte ska glida ut och/eller fram. Men så löste sig problemet med hjälp av klicker! Det är bra grejjer det där… Snart så kanske vi får till det riktigt bra!

Vi provade en ny sökbana igår som var ganska annorlunda från våra andra banor. Dvs väldigt kuperad med berg och dalar. Vi har nog varit lite lata och kört på våra ”bebis-banor” för att det varit lätt och bekvämt. Vi behöver variera oss och våga köra på tuffare banor.

Qvittra tände till och tyckte det var kul! Jag var lite nervös när hon skulle ner för stupen men hon stannade till och funderade lite på bästa vägen ner. Skönt att hon inte bara kastade sig rakt ut… Vi hade ljudretning på alla figgar eftersom övningen för dagen var hitta-övningar. Figgarna skulle vara 60 m rakt ut men väl dolda. Det fanns gott om gömmor så det blev väldigt bra sökarbete oxå.

Vi ska köra hitta-övningar några gånger och sen fortsätta med framslag och rulleträningen. Ibland så funderar jag på skallmarkeringar – för igår var det förjävligt att ta sig ut till figgarna! Svetten rann och flåset fick jobba, men det var det värt!!

Efter 2-3 rysligt dåliga spår så gick det äntligen som det skulle! Tack för det, lilla hjärtat Började nästan ge upp det där med spår… Ibland så är det små saker som gör hela skillnaden. Idag var det många små saker som blev rätt och då blev helheten nästan perfekt.  Jag har ju fått massor med hjälp av spårcoachen och idag så fick jag till alla tips. Vad härligt det var!

Nu blir det paus i nån dag – måste ju få njuta när det gått så här bra

Första sökträningen efter semestervilan!!

Det gick jättebra och var jättekul!!  Vi gjorde ett ganska enkelt upplägg eftersom det var ett tag sen vi tränade. Det blev hitta-övningar och direktbelöning. Qvittra tycker verkligen att det här är kul! Hon går ut bra och letar verkligen efter figgen och ger sig inte förräns hon hittar en!

Under tidigare pass så märkte jag tendenser till att hon ville lämna figgen när jag kom ut så nu ska jag börja med att gå ända fram till dem och vara tillsammans med Qvittra och figgen en liten stund innan vi går vidare. Det var inga problem idag så vi ska fortsätta så. Figgarna fick andra leksaker som funkade jättebra. Brandslangar med snören i – a.k.a flärpar. Det har varit lite svårt att leka bra med Qvittra eftersom hon är väldigt föremålsintresserad så är det risk för att bli biten eller helt enkelt inte få tillbaka grejen. När vi använt 2 saker så har det blivit lite väl uppjagat. Nu blev det kul fast utan risk för att bli biten, bli av med den eller kampa. Det räcker med att peta lite på flärpen så har hon jättekul. Rätt grej helt enkelt!!

Figgarna fixade det galant och balanserade belöningen jättebra! Lagom kul för att inte lämna men inte för mycket så att det blir okontrollerat. Det är så sjukt kul det här!!

Jag har hållt på och fixat och trixat med ett problem som har hängt med ett tag – nämligen att Qvittra inte riktigt vet var utgångspos. är! Jag har liksom missat hela den inlärningen och sen börjat med transporter. Det blev lite tokigt…

Som tur är så är jag ju medlem i norra europas bästa klubb och har klubbkamrater som är toppenbra! Frågade Pia om hjälp med det är problemet och vips så fanns det en lösning!

Jag har hela tiden bara förstärkt ”slutprodukten” av övningen, dvs när hon sitter rätt vid sidan. Men helt struntat i hur mycket hur jobbar för att komma dit! Så jag ska alltså börja med att belöna när hon flyttar bakdelen som mest och försöker att göra rätt. Pia klickade några gånger så att jag oxå vet när det är rätt för jag ser ju inte. Det är ju ett stort problem att man inte har ögon i nacken! Qvittra är duktig på att förflytta bakbenen smidigt och hon utförde övningen som önskat. Bara att bygga vidare på!

Tack för hjälpen Pia!

Vad skönt det känns när ett problem bara har en lösning, och tänk om man bara kunde göra rätt från början…

Nu har vi spårat en del och jag har fått mycket hjälp av Janne som varit snäll och lagt spår åt mig, lånat ut sin GPS och även följt med så att han kan hjälpa mig att hantera de problem som uppstår.

Jag har trott att Qvittra inte direkt ville spåra, när det blev lite svårt så var det bättre att springa runt.  Hon har tidigare fått positiv förstärkning för (enligt mig – hon tyckte nog det var toppen) oönskat beteende – såsom att det är okej att gå ur spåret för att kolla nåt annat eller springa runt, runt i linans hela längd. Men så visar det sig att jag har en jäkligt bra spårhund som tycker det är skitkul att spåra!! Men tyvärr så är det återigen den som ansvarar för snöret som har tårtat till det… När det blir fel så är det nog faktiskt jag som får ta på mig skulden för det hela…

Jag visste inte hur jag skulle komma tillrätta med problemet så beteendet har fortsatt. Nu har jag fått hjälp med hur jag ska lägga upp spåren, hur jag ska hantera linan (mycket viktigt!) och hur jag ska läsa min hund. Hon har lyckats lura mig många gånger men nu är den tiden förbi

Stort TACK till Janne som vill lägga ner all tid och engagemang på mig och min hund!

foto: Kennelmamman

foto:Kennelmamman

Årets kennelläger är genomfört och samtidigt ordnades MH för Q-kullen.

Det var jättekul att se alla kullsyskon och träffa hussar & mattar.  Vi har spårat och gjort uppletande på dagarna och haft trevligt på kvällarna. Det finns en väldigt lång ljugarbänk att sitta och dricka öl på Mamma Leah var oxå där med sin matte och väldigt lilla lill-matte.

Alla Q-arna gjorde bra MH:n – alla är skottfasta!! Qvittra överraskade emellanåt och var nog den som blev argast på flest moment. Annars så var det mycket som var ganska lika. De är även väldigt lika till utseendet – snygga mallar

Jag hoppas att kennelmamman, Quris & Qurrys mattar är snälla och mejlar några bilder till mig eftersom jag glömde kameran – mitt nöt!

Nu är vi ganska trötta (mest jag får jag väl erkänna) så nu blir det att slappa ett tag – sen ska vi lägga krut på att få ordning på spårandet!

Måndag:

Åkerspår, många vinklar, pinne efter varje vinkel, liggtid 1,15 tim. Vindstilla.

Qvittra är väldigt ivrig inför spårstarten och lyckas vinda in spåret och blir ännu ivrigare. Trots det så lyckas jag sela på och och vi gräver oss fram till starten. Hon hittar spåret direkt – kollar framåt – kollar bakåt – väljer framspår = hurra! Går 3 m och sen slår hon och kommer på igen. Då gick det spikrakt framåt i ca 50 m, sen måste hon kolla vad som händer i resten av världen. Tyvärr så var två andra träningskompisar på andra sidan av den gigantstora åkern som vi var på, säkert 400 m bort i ett hörn. Men det såg Qvittra… Så då blev det genast jättesvårt att doppa ner näsan och spåra. Men okej… hon spårade 10 m, glodde och gick 10 m, spårade 10 m osv. MYCKET frustrerande för ankaret där bak i linan. Så jag sa -”lägg av, spåra istället” lite lagom surt och då blev Qvittra lite lessen så hon la öronen slickat längs huvudet och kom svansande in till min sida – och fortsatte att glo bort mot andra sidan den gigantiska åkern… Djupt andetag för ankaret… På´t igen bara! Spårade 10 m, glodde i 10 m, spårade i 10 m osv… Lyckades sniffa in en pinne och tog nästa vinkel jättebra men kom på att hon då inte hade lika bra koll på de andra så då klev hon ur spåret och riktade upp sig mot dem istället. DJUUUUUPT andetag igen… Råkade kliva rakt över en pinne och fick julafton-belöning för den. -”Spåååår” – spårade 10 m, glodde i 10 m, spårade i 10 m…  Nä, nu var det lika bra att ta av spårselen och gå tillbaka till bilen. Fan, vad surt!

Det är så väldigt sällan som det går riktigt skitdåligt med Qvittra, men det här var definitivt en sån gång. Jag var skitsur i flera timmar efteråt, trots att vi sprang några km efteråt – jag var fortfarande sur och funderade på omplacering (nä, självklart inte, men jag hotade med det). Funderade länge och väl på hur jag skulle lägga upp nästa spår för att lyckas bättre. Kom fram till att vi nog får backa bandet en aning.Eftersom det går så vansinnigt fort när Qvittra ska spåra så tänkte jag att längre liggtid borde göra susen!!

Onsdag:

Åkerspår, serpentiner, inga pinnar, kamprullen som slut. Liggtid 3 timmar. Mycket vind.

Jag var väldigt noga med att planera hur jag skulle gå till spåret så att hon inte skulle sniffa in det i förväg. Tog sikte på olika saker när jag ”svängde” i spåret och la även två ”riktiga vinklar”.  Det här kommer bli bra!

Qvittra var rastad och hade fått springa av sig en hel del innan vi skulle spåra, allt för att skapa rätt förutsättningar. Det tog ca 5 min att gå till spårstarten och hon visste nog vad hon skulle få göra – hon letade spår överallt! Selade på ca 50 m före starten och hade ungefär 2 m lina. Hon hittade spåret – kollade framåt -kollade bakåt – valde framspår! Hurra (igen)!! Spårade ca 20 m och lyfter hon på huvudet och väljer att kliva ur spåret för att slå… ?? Jag fattade ingenting men tänkte att det blåser ju en del så det kanske är svårt… Så jag står där och långerar min hund en stund -handfallen och vet inte riktigt vad jag ska göra… Kortade av linan och så hittade Qvittra spåret igen. Tuffade på en stund och svängde där jag hade svängt. Sen gör hon samma sak igen – när hon är i spåret så lyfter hon huvudet och springer runt och slår över spåret flera gånger… Men va f*n… Jaha… var 3 timmar alldeles för lång liggtid? Hon har klarat spår som legat i 5 timmar förut – vad är skillnaden nu? Dessutom så verkar det inte superintressant att spåra – hon vill ju mest springa… Hon klarade spåret ialla fall med väldigt kort lina så hon inte kunde ge sig ut på sina rundor.

Tänker på vad Pia har sagt flera gånger -”att springa är självbelönande för vissa hundar”… Annelie gick med i spåret och vi diskuterade en del om det. Det verkar som om Qvittra tar till springandet är det blir lite jobbigt, att hon pausar med att springa ett varv eftersom det inte är jobbigt för henne. Jag tycker det låter som en rimlig förklaring plus att hon faktiskt inte verkar tycka att spår är det häftigaste som finns. Qvittra gillar när det går fort, när hon får springa fort och när allt det där går ännu fortare.  Så att gå med näsan i backen och sitta fast i en lina som jag bromsar i är nog inte hennes grej helt enkelt.

Det är många saker som spelar in, men jag tror att söket smäller mycket högre än att spåra eftersom då får hon springa – kampa – springa – kampa dvs det som hon gillar mest.

Vi ska nog få ordning på det här tids nog men får som sagt backa bandet lite och göra lite annorlunda. Spåra i koppel ett tag t ex. Det känns bara lite motigt att just spåret ska strula, jag trodde ju att vi skulle kunna tävla i augusti…

Imorgon ska vi åka till Karlsborg på kennelläger och göra MH! Det ska bli jättekul att träffa alla Q-syskon och även mamma Leah. Ja, och alla andra såklart

Nu har vi öst på i tre dagar. I söndags tränade vi sök. Fokuserade på framslag och att kalla in till stigen från figgen. Det gick jättebra! Qvittra fick ju springa dubbelt så mycket så det märktes att det var lite jobbigt. Ena sidan av banan är ganska brant och kuperad så det tog på krafterna att lubba där. Blev jättenöjd med träningen och måste själv träna på att hela tiden ta mig framåt på stigen. Nu har figgarna börjat få kläm på hur de ska leka med Qvittra så det blir en bättre belöning där ute – ibland är det svårt med en snabb och föremålsintressad hund. Fingrar kommer i kläm…

Måndag blev en heldag på klubben tillsammans med Ullis & Ella. Frukost kl. 8 och sen la vi varsitt spår. Jag la i skogen och Ullis på åker. Under liggtiden så gjorde vi två korridorer, den ena med 4 saker på linje och den andra var TOM! Tanken med det var att visa hundarna att det även kan löna sig att komma när hon på linjen ropar – det kan ligga nåt precis framför! Så när jag skicka ut Qvittra så kastade jag ut en grej ca 5 meter så att hon sprang över den på väg in igen. När vi var klara med det så vallade vi hela rutan och gjorde ett uppletande i full rutan. Qvittra sprang rakt ut och hittade en grej – på andra skicket så vek hon av rakt åt höger så jag fick ropa tillbaka henne. Det gjorde hon tre gånger!! Why…? Sen flyttade jag mig några meter åt sidan och då gick hon rakt ut… Hon hittade 4 saker ialla fall och jag tycker att hon arbetade bra genom rutan.

Jag ville träna på vinklar i spåret och därmed så gick spåret lite zick-zack genom skogen med en apport efter varje vinkel. Och en bärplockare med cykel efter halva spåret… Tack för det… Gjorde ett snett påsläpp och hon kollade av framåt-bakåt-framåt och valde rätt håll. Och sen åkte hon av…??!! Fick trixa lite för att hitta igen men sen gick det bra fram till första vinkeln. Hon tog vinkel riktigt bra men så hade jag skojat till det och gått på en stig – det var skitsvårt! Helt plötsligt var spåret borta och hon ville bara in i skogen igen och försökte leta spår. Till slut så kom hon fram till där jag gått in igen och hittade rätt. Sen var det ett jäkla tempo över stock och sten. Missade en apport, sket i bärplockaren men tog vinklarna! Helheten lämnar en del att önska men det var ju vinklarna jag skulle träna…

Tillbaka till klubben och fixade lunch. Hundarna fick vila i bilen ett tag och sen tränade vi lydnad. Fritt följ, apportering och framförgående. Både jag och Qvittra var nog lite trötta för det gick  inte vidare bra. Jag slarvade med förberedelserna och hon vill bara få kamprullen så fort som möjligt. Det blev lite paus igen och sen tränade vi med lösrullar och påvis inför söket. Det gick jättebra och det är alltid lika kul att få hämta rullar hos figgen!

Kl. 19 lämnade vi klubben och åkte hem för middag och önskad sömn. För idag gick vi upp kl. 5:30, packade bilen full och drog till Tierp. Vi träffade Tomas Ivarsson på Tierps BK och ville få hjälp med appell- och lägre momenten. Ullis & Monica var oxå med så det var tre hundar. Alla körde 20 min var och sen bytte vi hund. Så rullade vi på under hela dagen och vi fick MASSOR med bra tips av Tomas hur vi ska rätta till tidigare misstag och hur vi ska komma framåt. Underbart kul var det!! Vi åkte hem vid 14-tiden, slappade i soffan nån timme – Qvittra powernappade och så åkte vi till DTBK för träning med träninggruppen kl. 18. Kom dit en timme tidigare så vi kunde repetera dagens övningar och tro´t eller ej – men det hade fastnat!! Ja, idag ialla fall… Fick hjälp med framförgåendet och pos.träningen av kamraterna och det går verkligen framåt!

Nu blir det träningspaus i en dag – på torsdag ska vi ha skotträning!

Tränade på ställande och läggande under gång, targetplattan och framförgåendet.

Under tiden fick spåret ligga till sig. Spåret blev ett åkerspår med 1 timmes liggtid, 4 apporter + slut. Ca 450 m långt och 2 vinklar.  Försökte få till alla tips som jag fick sist av Janne och jag tror att jag lyckades! Qvittra har lite problem med vinklar eftersom hon bränner på rakt fram – och vips så är spåret borta! Men nu kunde jag planera inför vinkeln och saktade ner tempot strax innan så hon inte rusade på. Hon tog faktiskt båda vinklarna riktigt bra och jobbade på som bara den. Det såg nästa ut som att kronan ramlade ner – ”ahaaaa… det kan svänga oxå…”! Hon tog alla pinnarna galant och även slutet.

Efter spåret som bytte vi om till joggingkläderna och dragbältet. Det blev en runda på 4,7 km med väldigt varierande terräng. Qvittra kändes riktigt nöjd efter den dagen!