Foggens Qvittra

Jag har resignerat. Jag skurar inte golvet längre. Det är liksom ingen idé… Värst är det att hon alltid har fått ligga i soffan och sängen – båda möblerna ingår i husets ägo, dvs jag hyr dem… Bra tips om fläckborttagning mottages tacksamt!

Lite trist är det med löp men vi har kört på som vanligt, jag kunde inte hålla mig borta från klubben som jag tänkte. Qvittra är lika kul att träna med som vanligt. Den största skillnaden är att hon är ännu mer gosig och vill liksom bara vara nära. Fast det är jättemysigt så det har jag inget emot. Hon blir väldigt låg om hon hör när någon surar ur på sin hund – då vill hon gärna dit och kolla att Qvittra och människan (ibland helt okänd) är sams. Lilla pluttan…

Hade ett långt samtal med Ullis W idag om spårträning och har nu fått en hel del att tänka på och träna vidare på.  Det är så bra att få alla dessa tips – nu har vi massor att göra! Tyvärr så singlar snön ner just nu och det kan ju vara så att spårsäsongen är över liksom…

Nu har det gått några dagar in i löpet och det är intressant att se de förändringar som sker.  Qvittra är sig ganska lik men när vi är ute så blir hon lite disträ – det ordet beskriver henne bäst! Hon travar på och ”rinner iväg” och när jag ropar på henne så ser hon ut som om hon blev helt överraskad över att jag var med! Jag får tjata lite mer än vanligt – hon har stora kottar i öronen, men när vi har kommunikationslinan öppen så är hon lika uppmärksam och alert som vanligt. Hon äter mer och sover mer – det var ju lite av en chock! Qvittra som alltid pockat på uppmärksamhet och frågat vad vi ska hitta på – ligger i soffan och toksover!! Jo, lite skönt är det faktiskt… Vi har haft ett ganska späckat träningsschema under några månader och nu fick jag oxå en chans att få ta det lite lungt. Slippa flänga som en dåre från jobbet, till klubben, till skogen, till civilisationen för att gå promenad med gatulampor osv… Nu blir det långa promenader och slappa efter det. Fast vi åker nog till klubben på onsdag och i helgen…   FÖR mycket slappande går ju inte… hihi…

I lördags spårade vi och det gick bra! Senaste spåret gick åt pipan så jag var lite deppig och kände att nästa gång bara MÅSTE vi få ett bra spår – och så blev det! Nu känns det bättre och i helgen så ska vi spåra ännu mer. KUL!!

Idag startade Qvittras första löp! Nu är min lilla loppa officiellt vuxen  :(

Dejt med dagmammorna på DTBK!  Ja, med Annelie och Ullis alltså… Idag var det kul! Och allt gick så bra!!

Vi tränade vidare på Pias tips  om apportering. Qvittras bästa grej är f.n ett långt platsrör… Jo, det är sant! Eftersom jag inte alltid lyckas tajma när hon inte tuggar så tänkte jag att det hjälper till om jag inte bara ser att hon inte tuggar – utan jag hör oxå… Så då blev det ett plaströr. Hon hämtar det själv ur ryggan och vill lajja. Det är toppen!

Sen var det ”bakom-belöning”. Jag lägger en leksak bakom oss och så går vi ifrån den. När hon följer med fint så får hon kommandot ”ut” så springer hon tillbaka och hämtar den. Funkar toppenbra!! Hon är bra sugen på att lubba och hämta grejen men hon tar den inte utan att få ”ut”

Ställandet tragglade vi vidare med. Det går inte lika fort framåt, men vi kör på. Det är mycket som ska läras in! Det är inte lika mycket tempo och bus med det så om Qvittra ska betygsätta sin momentträning så hamnar nog ställandet på en svag 2:a… Det roligaste just nu är nog bakåt-krypet – en stark 5:a!! Nåt som hon bjussat på själv och jag belönar varje gång hon gör det.

Några budföringar gjorde vi oxå och om jag gör rätt – så gör Qvittra rätt… Undrar när det ska funka på all träning… Annelie var mottagare och så gjorde jag som planerat så lubbar hon järnet – förutom en tvärnit mitt på sträckan där det tydligen låg en korvbit. Hmmm…

Vi fick även några tips från coachen (Janne N) gällande uppletande av föremål. Qvittra plockade in två stycken pyttesmå granpinnar som Janne råkade ha i fickan. Och hon jobbade på jättebra med att faktiskt leta - inte bara spring i benen!!

Nöjd – glad – sugen på mer!!

Åsså några bilder:

Favvo-jordhögen på tomten. Det gäller att passa henne för hon drar dit och gräver så fort hon får chans…

Idag fick vi hänga med bevakningsgänget ut i skogen. Jag ville prova att göra vindövningar med Qvittra och träna passivitet genom att sitta i basläger.

Vi träffades nånstans mitt i ingenstans som vanligt och började att planera dagens övningar. Vi hade 3 hundar (Qvittra, Boman och Sushi). De andra la ut 2 spår var och sen så vallade vi patrullstigen med Qvittra. Sen var det fika och lägerträning för Qvittra. De andra hundarna är vana ”lägersittare” och skötte sig galant. Qvittra hade däremot lite svårare med att förstå poängen med det hela… Vi satt ca 3 m från henne och fikade medans hon skulle ligga passiv och vänta på att få jobba – in my dreams…   Lite pip och allmänt missnöje först men sen  så brydde hon sig inte så mycket oss längre utan roade sig själv med att gräva, flisa pinnar och klättra i sitt träd.

Meh aaaaah... trist...Ett lagom träd till mig!

Roar mig själv dah…

Vi gjorde 2 uppletande korridorer, ca 3 m breda och 30-40 m djupa. Jag fick hjälp att valla ordentligt och så la jag en sak längst ut i första rutan. Qvittra fick göra en vittringsövning och markera föremålet ute i rutan och sen gick vi tillbaka till baslinjen och skickade. Rakt ut – leta runt – hitta – tillbaka!! Tadaaaa…

Vi gjorde två skick i varje korridor och hon fixade det jättefint! KUL!!

Sen var det dax att prova vindövningen. Vi startade patrullstigen och så låg en figge, Monica, ca 3 meter ut från stigen. Qvittra spårade som en toka och jag saktade ner tempot så hon lyfte nosen och så vindande hon in figgen!! Trodde jag… Hon vindade ju in våra gamla spår och den tidigare vallningen… Men sen så fick hon nys på Monica och gick rakt ut till henne och blev jätteglad när hon hittade henne!! Jag visste inte hur hon skulle reagera när hon kom fram till en relativt okänd figge nu när hon är lite spökig, men hon tyckte det var jättekul!! Vi provade två gånger till och hon gjorde på ungefär samma sätt så jag måste vara noga med att det inte finns några spår att följa.

Qvittra är vanligtvis en väldigt söt och vacker malletjej, men ibland har även hon en dålig dag…

Oj, så ful...

Vi har varit i Kloten med Ullis & Ella, Annelie & Pheija och Lisa & Figaro. Det var supergrejt!! Torsdag till söndag – en perfekt smitarhelg från allt annat vardagligt!

Det blev såklart spår och uppletande i de oändliga skogarna och jag kom fram till att Qvittra kan ta mycket längre spår än de jag har lagt! Liggtiderna varierar mellan 1-4 timmar men tyvärr så har jag nog fegat en del på längden. Så fr om nu blir det längre spår!

Jag har fått många bra tips av Pia Brygård som är en har massor med bra tankar kring inlärning. Nu har vi mycket fokus på passivitet och att hon måste vara lugn före aktivitet. Vi har oxå kommit längre med Qvittras ”hang-up” med att komma med saker till mig, det går bättre och bättre! Det som är den absolut största utmaningen och tydligen skitsvårt att lära in är hur man går fint i koppel!! Qvittra kan dra som attan och ligga på som en draghäst men så fort jag säger ”hörrö du” så slutar hon och kommer in vid sidan. Det blir bara så jäkla många ”hörrö du” på en koppelrunda!

Vi har börjat nosa på krypträningen och därmed även hur hon ligger och hur och lägger sig. När jag har übergott godis, som t ex smörstekt kycklinglever, så kan hon ligga på ca 10 olika sätt – det är facinerande! Men bara rätt ger klick och godis   Polletten börjar trilla ner men vi kör på.

Nu är Qvittra 6½ månad och jag kunde inte drömma om hur mycket träning och tid man kan (/bör) lägga på en malle! Klart att jag hade tänkt mig att träna mycket och ofta, men nu har jag fått erfara att bara gå till frissan är ett heldagsprojekt: ca 1 timmes skogspromme innan – ligga i bilen 2 timmar (slinga tar tid!) och sen 20 min promenad + uppletande + lydnadsträning. Det är ingen idé att åka hem innan jag vet att hon är nöjd för annars är det bara att börja om…  Fast det är ju kul oxå!!

Några mysbilder från Kloten:

Qvittra

Idag var vi på Vallentuna BKs inoff. utställning och hade fått den äran att visa svägerskans samojedtik, Alba. Jag är ju långt ifrån proffs på det där, har ställt ut mina schäfrar totalt 3 gånger och det är ju helt annorlunda att visa schäfer jämfört med alla andra raser, men okej – jag försöker… Det gick faktiskt väldigt bra och Alba blev BIM med fin kritik och VÄLVISAD. Så stolt jag blev

Qvittra var ju såklart oxå med och fick grymt bra miljöträning och var för övrigt den enda mallen på platsen… En hel del tervar, två schäfrar och en vit herdehund av ca 200 hundar. Hmmm… Fel ras på fel plats…?

Det var ialla fall kul och en annorlunda dag. Efter 5 timmar vid utställningsringen så blev det oxå en tripp till DTBK och lite annan träning för Qvittra. Fotposition, följsamhet och plocka upp saker. Det gick bra – allt går faktiskt ganska bra när jag har grillad kyckling i fickan Nu är hon helt slut, alla små skällande hundar är ganska jobbiga att lyssna på…

Äntligen en helg med massor av hundträning!!

Lördag: Spår och uppletande

Hittade nya spårskogar som skulle utforskas och första gången är ju en chansning eftersom jag inte har en aning om hur terrängen ser ut. Så det här spåret blev väldigt kort, kanske 100 m men desto större utmaning! Det var inte lätt att ta sig fram över klippor, mellan tät skog och all spindelnät!! Tyvärr så kom jag ut på en liten väg och för att inte irra bort mig alldels så gick jag tillbaka mot baslägret och la en väldigt kort spår in från vägen mot stigen. 

Under liggtiden så blev det uppletande. Gick vidare i storskogen och letade efter en yta som var lämplig att göra en korridor i. Hittade en halvt uppvuxen traktorstig som var ca 3 m bred och lagom lång. Vallade ordentligt och fick hjälp att lägga ut 3 saker. 2 längst ut i varje hörn och 1 sak ca i mitten ca 10 m ut. Jag gick iväg med Qvittra medans sakerna hamnade i rutan så hon inte skulle se. Första skicket var mest spring i benen men hon sprang hela vägen ut och hittade prylen. Nästa utmaning är ju att få med den in… Det gick ialla fall bra och jag var nöjd!

Spåret blev väldigt intressant med tanke på att det var en skitjobbig terräng! Jag är ju snäppet långsammare än Qvittra så vi hamnade lite i otakt – när jag var på väg upp för ett berg så var hon på väg ner… Dessutom så var det vitmossa på berget och det är snorhalt!! Hon hittade sakerna som låg i spåret, en spårpinne, en handske och en dosa med korv i samt slutet somvar en leksak.

Skitkul!!

Söndag: Uppletande & spår:

Uppletandet blev en bredare ruta och ungefär lika lång. La ut 2 bollar, en i mitten  på ungefär halva djupet och en i mitten längst ut. Hon hittade dem galant! Lite pyssligt att få med dem hela vägen in, men det tragglar vi vidare med.

Spåret:

Lisa la spåret på ett ställe som jag känner till väl och Lisa snitslade väldigt ofta så jag verkligen skulle veta om Qvittra var i spåret eller inte. Det blev ca 1 timmes liggtid. Påsläppet blev katastrofdåligt pga att jag kom från fel håll och Qvittra hamnade i fel riktning, men hon kollade bakspår-framspår-bakspår och valde sen framspår! Det var iofs skitbra men sen vet jag inte vad som hände. Qvittra spårade på i typ 10 m och vek sen av åt höger – det hängde en snitsel typ 30 m rakt fram… Hon ”fulspårade” och irrade runt en massa så linan trasslade och sen ”hjälpte” jag henne tillbaka till spåret som hon nöp på i en liten bit fram till första apporten. Belönade massor och tänkte att nu ska strulandet vara avklarat och när vi ska fortsätta så ser jag två människor och en HUND längre fram i spårets riktning… De har alltså gått i mitt spår och kunde såklart inte kalla in sin hund som kom springande och skällande mot oss. Jag såg att det var en liten hund men inte så mycket mer så jag visste inte vad som skulle komma fram. Jag satte mig ner och höll Qvittra i selen och så kommer den andra – en fransk bulldog! Ok, ingen fara alltså… Den hade dessutom sele på sig så jag  högg tag i den innan den kom fram till Qvittra och höll kvar tills ägarna kom. Jag blev rätt förvånad att Qvittra verkade ganska förbannad, inga lekinviter eller annat larv utan skällde argt och stod kvar bredvid mig.

Vidare i spåret en bit till nästa apport och sen virrade hon bort sig helt. Det är ett vanligt svampplockarställe det där och jag gissar att de jag träffde inte var de enda som gått där… Jag försökte att gå framåt i spårets riktning men hon hade fått för dåligt fäste sen senaste apporten + hunden som störde så hon tappade nog fokus på ”rätt” spår. Så det var lika bra att sela av och lägga ner hela alltihopat… Trist, men ibland blir det ju så. Det går bättre nästa gång!

Här kommer bildbevis på när räven gjorde inbrott i min bil och snodde frolic, märgkex, tuggben och mitt fina läderkoppel… Tyvärr är inte själva huvudpersonen med på nån bild, men man kan ju föreställa sig hur det gick till… Vi har döpt henne till Stjäla. Tänk på att stänga alla dörrar och fönster om ni befinner er på Resarö, Vaxholm

Jag har inte haft så mycket tid för kvalitativ träning på ett tag vilket känts både jobbigt och tråkigt. Men idag fick jag till det riktigt bra om  jag får säga det själv…

Gjorde en korridor i skogen i ganska kraftig uppförslut och en del kuperad terräng. Korridoren var ca 2 m bred och ca 30 m djup. Qvittra var med och vallade och hon var så jäkla rolig! Hon sprang allt vad hon kunde uppför och sen laddade hon ännu mer för att braka rakt in i ryggsäcken på stigen. Det var tydligen skitkul för hon gjorde det flera gånger. Jag försökte ju vara ordentlig och valla men några asgarv hann jag ju med. Gud, så hon spattade loss! Ryggsäcken fick vad den tålde några gånger men sen var det ju dags för allvar!

Qvittra var med ut och la grejjen  (hon kan ju inte sitta kvar och vänta ännu) och jag la den längst ut lite gömd sen ner till stigen med Qvittra igen. Kopplade loss, kommenderade ”leta” och off she went! Rakt ut och letade lite och sen hittade hon den! Fullt ös in och byta med brandslangen.

Sen la jag ut TVÅ grejjer som hon fick följa med ut och se och sen in till stigen. Fullt ös ut till första och hittade ganska snabbt, kom in och byta till lek. Hon släpper grejjen nån meter ifrån mig men det ska vi jobba vidare på. Dax att skicka ut igen och då sprang hon några meter, tvärstannade och stoppade nosen i mossan och höll på med nåt men hon fick hållas en liten stund och jag var helt tyst och passiv, tittade bara ut i rutan och väntade ut henne… Sen sprang hon rakt ut och började leta!! Hon hittade andra grejjen ganska snabbt och tog med den in (nåja… släpper den 2 m ifrån…) men det var ju helt fantastiskt bra att hon gick ut andra gången!!

Sen var det dax för lydnadsträning och vi tränade på positionsövningar, läggande och framförgående. Det går framåt!!