Nu har vi (äntligen!) börjat med några nya moment. Jag ska verkligen försöka att komma ihåg och lära mig av mina tidigare misstag när jag pysslat med nya saker så jag försöker att ta det långsamt och ”tänka-planera-träna”. Jag har köpt Svartbergs träningsplan för klass II-Elit så nu när jag har boken så borde det väl gå som en dans?

Krypet: har börjat med nostarget på en pinne. Jag klickar varje gång hon duttar med nosen på pinnen. Från början skulle hon bara äta pinnen så det tog en liten stund att få fram mitt budskap – nosen, inte tugga… Men loppan fattar snabbt och snart så kunde hon även dutta på pinnen. Sen blev det lite svårt igen när hon helt plötsligt skulle ligga ner och dutta… Jag tycker verkligen att klicken är grymt bra vid inlärning av detaljer – jag har faktiskt lyckats att lära henne att krypa några steg och dutta på pinnen! Nu står jag bredvid henne när hon ligger ner i pos. och så kan jag ta några myrsteg och flytta pinnen framåt – åsså kryper hon och duttar!! Halleluja… En bonus är att hon blir skitglad när jag plockar fram pinnen och klickern – hon tycker att det är kul!!

Rutan: Jag har aldrig lärt in rutan på någon hund förut så nu är det verkligen att testa sig fram. Men jag började med target i rutan och det fattade hon. Provade att plocka bort targeten – då ställde hon sig vid en kon. Jag provade att vänta ut henne – då apporterade hon konen… Hon är rolig! Nu har jag läst lite mer i boken ”Med sikte på 10:an” (gratis reklam) och där står det att man faktiskt ska göra precis så, köra 2-3 rep. med target, sen ta bort den1-2 rep. Sen target igen. Så jag gjorde faktiskt rätt! Nu börjar hon att förstå vad ”Rutan” är, hon tittar efter den och kan springa dit på ganska långt avstånd. Sen kanske hon inte placerar sig helt rätt (än) men det verkar som att hon fattar vad det handlar om. Vi tragglar vidare!

Apportering: Med facit i hand så har jag verkligen gjort helt fel här. Jag lärde henne att hämta och lämna en apport – och det gör hon i blixtens hastighet. Men jag missade visst att lära henne ett korrekt gripande, hur hon ska göra vid ingången och att man inte får äta apporten… Så nu när jag har försökt att korrigera tugget mitt i övningen så har jag istället gjort henne osäker och frustrerad så tugget är ännu värre och så kan hon även pipa, gnälla och skälla. Men hon släpper inte apporten under tiden… Så vi börjar om från början… Nu tränar vi bara inomhus och faktiskt med metallen. Den är inte lika tuggvänlig men hon tycker inte att den är obehaglig heller. Hon hämtar den gärna. Nu ska hon bara lära sig att gripa apporten och hålla den utan att tugga. Klickern är väldigt hjälpsam även här. Det går bättre och bättre! Mindre ljud, tugg och frustration. Här gäller det att gå långsamt framåt.

Platsliggning med huvudet ner: Har inte börjat träna på det än, men tror att det kommer gå ganska smärtfritt, om man får kaxa till sig lite. Hon lägger ofta självmant ner huvudet men jag har aldrig förstärkt det förut. Ska börja göra det nu och döpa om momentet.

Fjärren: Det går sakta framåt. Sitt och ligg funkar ganska bra. Det är klart svårare från ligg till sitt än tvärtom. Däremot så är det helt omöjligt att ställa sig upp från varken sitt eller ligg. Tur att det inte är dax för det än

Så var det dags för ytterligare ett kurstillfälle med Janne. Vi hann träna utan stigchef en gång förra helgen och vi var sjukt effektiva! 7 hundar på 3,5 timme!

Det blev ganska mycket för-snack och det tog ett tag innan vi kom ut i skogen. Denna gång fick Qvittra startnr 1, det var väldigt länge sen hon gick först i sökrutan och bara det skulle bli spännande att se. Hur beter hon sig när det är helt ovallat? Den här gången så var hon överraskande fartig och sprang glatt och villigt ut och letade efter varje figurant. Jag tror minsann att kampleken har fått effekt! Eller så börjar skendräktigheten att avta… Eller en kombination av båda kanske.

Hon fick nåt tomslag och slag helt utan retning. Det var ett tag sen… Men hon fixade det galant! Jag klantade mig litegrann när jag skulle ta emot henne på stigen och stressade på helt utan anledning. Men det är väl sånt man gör som nybörjare…?

Omgång två så körde vi på samma bana för att se hur mycket hundarna mindes från fm-passet. Det gick alldeles lysande Jättekul att hon börjar likna sig själv igen och det syntes verkligen att hon tyckte det var kul!

Nu har jag (äntligen) bokat tid för röntgen. Det blir 9 november! Spännande…

Den efterlängtade sök-kursen har kört igång och det var full rulle hela helgen. Instruktör är Janne Nyberg. Vi började i fredags med teori och upplägg för kursen. Det var väldigt givande, jag fick massor att tänka på och många bra tips.

Janne Nyberg

Samling kl. 8 på lördag morgon. Då fick vi lägga upp passet som om vi tränade själva så att Janne kunde bilda sig en uppfattning om hund, förare och hur långt vi hade kommit. Men först så fick alla förare berätta om sin hund och hur belöning och lek skulle ske. Vi ”provlekte” med alla jag trodde att Qvittra skulle satsa järnet eftersom det var ett tag sen hon fick leka ordentligt. Men hon var ganska loj och satsade inte järnet direkt fast hon hade absolut kul – men inte buskul.

Vi har ju haft sökpaus i nästan två månader eftersom jag lagt krut på spårträningen istället och har verkligen längtat efter att få köra sök så både jag och Qvittra har fått röra på oss ordentligt. Vi hade ungefär 6 skick på oss och jag valde att lägga upp det med pop-up på de två första skicken, ingen retning på skick nr 3 och 4, tomt på skick 5 och en flyende figge på skick 6.

Qvittra drog ut på första figgen och hade kul, samma sak på skick nr 2, missade figgen på skick  nr 3 och jobbade inte ihjäl sig för att hitta figgen heller. Fick träff på skick nr 4 och det var ju kul. Tomslaget blev ganska lamt – ut i maklig takt och svängde sen inåt igen. Drog självklart iväg på den flyende figgen men satsade inte helhjärtat.

Är hon sjuk?? Vet inte riktigt varför hon var så lam i sökskogen utan kan bara gissa. Vet inte om det har påverkat att hon just har löpt, att det inte har varit tok-lek hos figge under tidigare träningar, glömt bort lite eftersom vi bara spårat sista tiden. Jag har ingen aning… Men transporterna i skogen var jättefina och hon var väldigt lyhörd mot mig ialla fall.

Dagens pass nr två så bestämde Janne upplägget. Då fick Qvittra pop-upper och sen tokleka med kamp ute hos figgen. Då blev det mera fart Kände igen henne lite mera än första passet. Men det saknades ändå det där sista satsningen.

Söndagen var ungefär samma upplägg på första passet. Pop-upper på de två första skicken, ingen retning på skick nr 3 och två tomskick med retning på andra sidan stigen när hon kom tillbaka. Hon jobbade på bra och hittade figgarna och fick lajja järnet. Det tar på krafterna så tempot gick ner en aning mot de sista skicken.

Sista passet så gjorde vi vindövningar. Det låg 4 figgar på olika djup och Qvittra plockade allihopa. Den övningen gillade hon och uppskattade belöningarna hos figgen.

Nu är det kurs-paus och nästa helg ska vi som går kursen träna tillsammans. Det ska bli kul!!

Nu har vi gjort det!!

Vi har tävlat appell spår och blivit uppflyttade!! Jag är superglad och nöjd med hur dagen fortlöpte.

Samling kl. 07:30, alltså väckning kl. 04:30. Gick en liten sväng när jag kom dit, då var det fortfarande mörkt. Tjuvtränade på platsliggning och hoppet en gång. Sen började det droppa in folk.

Jag drog startnr 3 – yes! Jag gillar ett lågt startnr för då blir det inte så lång vånda. Vi åkte iväg till spåren och blev uppdelade i tre grupper.

Mitt spår var på en jättefin vall och hade bara ett spår bredvid mitt. Toppenbra! Det var kallt som bara den så det var fortfarande frost när jag knatade ut. Flera av de tävlande våndades över att det var frost, ingen hade spårat i det förut, hur skulle det bli om det han tina – försvinner spåret då…?? Men jag höll mig cool och kände mig ändå trygg i att Qvittra spårat så bra senaste tiden. Det som händer, händer…

Så var det dax! Vi hade några hundra meter att gå, vilket jag tycker är perfekt, och Qvittra letade spår hela tiden. Snosade in alla andras spår och hann med att tugga pinnar och jaga upp några fåglar.

Påsläppet blev riktigt bra. Som ett mini-upptag och sen bar det av! 10 m lina går fort att rulla ut… Hon spårade som en dammsugare i ett ganska snabbt tempo, jag såg ju mina fotspår så jag visste ju att hon var rätt. Börjar fundera på att första apporten bör ju komma snart… Skit oxå… Hon drog förbi den… Tyvärr så såg jag den inte så jag kunde inte ens plocka upp den. Första vinkeln går helt perfekt – hon bara vinklar vänster och blåser vidare med näsan i backen. Börjar bli nervös för andra apporten – ska hon skita i den oxå…? Men nej då, den plockar hon upp och kommer inspringande med. Puss på dig!! Snyggt påsläpp efter apporten och vidare mot nästa vinkel, där slog hon en gång och hittade sen rätt och blåste vidare. Slutet… Var är slutet?? Fan, vad nipprig man kan bli på 100 meter… Men hon tog ju såklart slutet oxå!! Fina, fina Q!!

Åter till klubben och så fick jag sitta där och vänta i 2 timmar… Gick en promenad med Q och försökte fördriva tiden så gott det gick.

Sen var det budföring. Hon har ju börjat med att tjuva från mottagaren så det var jag ju lite nervös för. Mottagaren var väldigt trevlig och hjälpsam så det gick galant – förutom att den lilla loppan bara var tvungen att skälla en gång på mig när hon kom tillbaka… Helt överlycklig för att få springa och så skulle bara det där ljudet ut.

Platsliggning… Vi delades in tre grupper om fyra ekipage i varje. Qvittra hade en hoffe-tik på ena sidan och en schäfer-hane på den andra. När jag lägger ner henne så ser jag till min stora fasa att det ligger en tappad korvbit ca 1 dm från Qvittras högra tass. Fan! Vad gör jag nu? Ska jag ta upp den? Ska jag säga nåt? Ska jag skita i det? Jag sket i det… Kanske inte det bästa beslutet men jag var ju tvungen att bestämma mig för nåt av alternativen… Där ligger hon… blixstilla… Tills hon bestämmer sig för att det vore nog lite skönt att strecha lite. Så hon kryper ett steg framåt, bakbenen ligger helt utsträckta bakåt och så ser jag hur svansen börjar vifta bakom öronen. ”Rör dig inte, hundjä..el” tänker jag och försöker att gäspa lite avslappnande. Så kryper hon ett litet steg till… Jaha, nu är det väl kört. Men så var det slut!! Puh, trodde inte att det skulle gå när hon började vifta på svansen. Det har hon aldrig gjort förut så jag visste inte vad nästa steg skulle bli.

Lydnaden gick faktiskt ganska bra, förutom apporteringen. Men det var ju ingen överraskning eftersom det är momentet med mest problem. Hon är snabb ut, griper snabbt och snabb in. Men sen börjar frustrationen, våndan och ömligheten, dvs tugg och pip. Hon hoppar som en gasell, men även där så bara måste hon skälla en gång på mig… VOFF – NU är det dax för bollen!!

Betyg:

Spår: 8-8, missar en apport. Annars BRA spår (domarens not.)

Budföring: 9-9, ett skall

Platsliggning: 8-6, kryper, gnäller (??)

Linförighet: 9-9, släpper något, varierar i pos.

Framförgående: 7,5-7,5, drar, dk drar

Platsläggande: 10-10 (YES)

Inkallande: 9-10,

Apportering: 6,5-6,5, ljud, gripande, tugg, gnäll, lek (att hon hann med så mycket på ett så kort moment…Reds.anm.)

Hopp över hinder: 8,5-8, ljud, skall, snett sättande

Summa: 258 poäng & 2a placering.

Hej då appellen

2a placering

Stannade på hemvägen från jobbet igår och la ett spår på en stor åker. Det blev nästan 2 timmars liggtid och det var lite brådis att hinna med innan det blev mörkt. Det var ganska många vinklar och ungefär 600-700 m långt.

Starten blev bra fram till första pinnen. Sen började det blåsa kraftigt och det blev svårt. Lite fladdrigt här och där plus att hon återgick till sitt gamla felbeteende att göra stoooora lovar. Det avbröt jag ganska fort och kortade av linan. Hon tog alla vinklar riktigt bra men hade svårare under raksträckorna. Hon jobbade på och försökte verkligen att hitta spåret och få fäste. Men med den blåsten så var det riktigt svårt.

Eftersom hon hela tiden jobbade hårt och hittade alla pinnar så var jag väldigt nöjd. Nu blir det inga fler spår förräns på söndag!

När jag parkerade bilen hemma så ringde Annelie och frågade om vi skulle gå en promenad – härligt! Äntligen en långis med trevligt sällskap Eftersom vi jämt tränar lydnad och ”bara” spårar nu så har varken jag eller Qvittra rört på oss som förut. Jätteskönt att vara ute och traska i 1,5 timme i blåsig höstkväll!

På morgonpromenaden hittade Qvittra en pinne som hon gärna ville plocka med sig. Men den var nog lite för stor ändå… Hon jobbade verkligen på att få med den så jag filmade farsen men tyvärr så gick det inte att ladda upp filmklipp så det blev ett foto. Tyvärr så går det ju inte att höra alla frustrerande ljud som hon hade för sig under tiden. Dessutom kom inte hela pinnen, eller kanske trädet, men på bild. Jag fick ialla fall skratta gott

En liten pinne

Efter utflykten till Västerås så åkte jag till klubben för att gå en promenad och tänkte göra ett uppletande så att hon skulle få göra nåt idag. På väg in i skogen så la jag magväskan med prylarna på en stor sten så jag skulle komma ihåg dem. Vi gick en sväng i skogen och vände sen tillbaka för att göra uppletandet. Då försvinner Qvittra som ett skott! Fan… var det ett rådjur…?

När jag kommer tillbaka till uppletanderutan hittar jag både prylar och hund…

Här är prylarna!!

Idag var vi på utflykt till Västerås BK. Annelie skulle ställa ut Pheija och vi var väl förberedda med allt som hör utställning till. Dvs tält, stol med drickahållare, tygbur till hunden och massor med fika. Det tog ett tag att få upp tältet men till slut så var det klart! Pheija låg i buren och väntade på att visa upp sig och Qvittra var med i tältet och höll koll på kakorna.

Jag blev så imponerad av Qvittra idag! Hon var störtcool trots gläfsande schäfrar och andra ohängda typer som inte vet hur man beter sig. Hon skötte sig verkligen jättebra och såg ut som hon inte gjort annat än hängt med på såna här upptåg. Mammas lilla hjärta…

Pheija skötte sig oxå jättebra och blev snyggt visad i ringen. Tyvärr så var det inte hennes dag idag, men hon fick jättefin kritik och Excellent 1 men inget cert.

Qvittra fick provligga i tygburen, en vacker dag så är det ju hennes tur att visa upp sig i vänstervarv men inte förrän vi kan anmäla i bruksklass.

Utställning... nja...

Idag hade jag och Ullis bokat in vår alldeles egna appell tävling. Fast med sovmorgon

Samling kl. 10 vid några åkrar i Angarn. Vi la spåret precis som man ska och åkte och gick en promenad. Spåret låg i 50 minuter och mitt hade första benet precis bredvid vägen där det är ganska mycket trafik. Sånt kan ju hända på tävling så det är ju bra att ha tränat på det. Det blev ett fint påsläpp och Qvittra rann ut i 10 m. Det var ganska blött  så jag såg mina spår tydligt och hade hjälp av några elstolpar så jag såg att hon gick precis mitt i spåret. Tog första pinnen, YES! Snabb belöning med blodpudding och sen ytterligare en väldigt snygg påsläpp (om jag får säga det själv…). Första vinkeln – no probs! Hon tuffade på mitt spårkärnan. Apport nr 2, snyggt avlämnat till mig, berömde och smög i henne en godbit (det är måste man ju oxå träna på). Tro´t eller ej men det här påsläppet blev lika snygg som de andra! Nästa vinkel – där gick det lite för fort så hon hann gå ur spåret med nån meter, men så gjorde hon ett litet slag och så hittade hon rätt! Qvittra hittade slutet utan problem och gjorde en fin avlämning ytterligare en gång, tack och blodpudding. Vi fortsatte lite till och där låg kamprullen!!

Det kändes så bra!! Två lyckade spår dagarna efter varandra bådar gott.

Sen åkte vi till klubben för budföring och platsliggning. Vi kom dit just när en valpkurs höll på att avslutas så vi tog en kaffepaus i väntan på att planen skulle bli ledig. Anders var snäll och ställde upp som mottagare. Jag försökte göra allt på samma sätt som vi tränat och som jag ska göra på tävling och det gick bra, förutom att hon tänkte vika av till nån fläck på väg tillbaka till mig! Va fan…!! Men så kom jag ju på att 9 valpkursare har nog  tappat en och annan godis som kan vara lockande… Ok, det viktigaste är att hon tyckte det var kul och att det gick bra hos mottagaren. Det har aldrig varit problem när hon ska springa tillbaka till mig. En gång är ingen gång…

Sen plastliggning. Anders var TL men hade glömt hur det var att tävla appellklass så de tävlande fick påminna om reglerna . Både Qvittra och Ella låg kvar jättebra, men båda snosade hit och dit. Det där jävla drällda godiset…

Sen var det lunch! För det brukar det vara på riktigt. Efter en riktig långlunch med trevligt sällskap så var det dags för lydnaden. Ella började så jag ropade dem. Det gick ganska bra men återigen var det de där tappade godiset som störde… Sen var det vår tur.

Linförighet – gick faktiskt ganska bra. Det är som är störst problem nu är att hon blir lite vid i höger om och helt om. Vid helt om halt så kan hon hamna lite väl snett eftersom hon blir vid i svängen.

Framförgående – gick oxå ganska bra. Hon stretar mycket men det tänker jag strunta i nu. Bättre att hon är säker på att gå ut än att hon sackar i kopplet.

Läggande under gång – Det verkar gå  troll i det där momentet. Hon har på nåt vis lärt sig att här kan man gå lite som vill och behöver inte lyssna… Så det blev ett DK på ”ligg” och därmed blir det ju betyg 0. Men jag ville prova om det funkade trots att hon inte var i fokuserat fot när jag kommenderade utan mest hängde med bredvid och kollade på nåt annat. Så nu kommer jag att välja DK på fot istället och hoppas att hon vaknar. För är hon med från början av transporten så blir det jättefint! Måste lösa det där problemet…

Inkallning – helt ok! T o m positionen blev bra.

Apportering – lite tugg men inget ljud så jag är nöjd!

Hopp – det blev nog en 10:a

Totalt sett så tycker jag att hon höll ihop bra och jag vet ju att allt kan utföras jättefint, frågan är ju bara om det görs på tävlingsdagen…

Igår blev det ett åkerspår igen. På en åker vid klubben som jag lovat att aldrig mer spåra på för det är sjukt mycket rådjur där och det brukar gå åt pipan. Dessutom så är det många på klubben som lägger spår där så det är ganska trampat och ligger kvar en del missade apporter. Men för att hinna innan det blev mörkt så blev det så.

Liggtid: ca 1 timme. Inga rådjur just precis då. Vindstilla. 4 apporter + 2 slut (dvs en slutpinne & en kamprulle 100 m efter slutpinnen). Det blev som ett miniupptag för jag hade gått in från sidan och kom med Qvittra rakt emot spåret. Ca 5 m ifrån så sa jag ”leta spår” och hon drog iväg. PANG sa det i nosen och så hade hon spåret, kollade bakspår i ca 2 m och vände sen åt rätt håll! Lilla gullan – aj lööv ju! Efter bara 10 m så vinklade spåret vänster – hon gick nån meter förbi, gjorde ett litet slag och hade spåret igen! Fiiiint!! Men sen var det svårt. Hon missade första pinnen, jag tror att hon gick nån meter bredvid spåret och kunde bara inte låta bli att göra små avstickare och kolla några grejer. Men med tanke på att sist vi spårade där så gjorde hon 15-meters avstickare och hade glömt spåret – nu gick hon av typ 3 meter och hittade sen tillbaka. Sen kom nästa vinkel – den bara tog hon klockrent och sen en brandslang. Det blev ett snyggt påsläpp efter lek och då gick hon i spårkärnan. En vinkel till som gick bra och nästa pinne. Plockade upp den och rusade in till mig, mitt hjärta… Lek och godis blev det och vidare i spåret. Ytterligare en vinkel som gick skitbra och sen slutpinnen. Sen var det bara kamprullen kvar och den hittade hon utan problem! Ett härligt spår i skymning