Foggens Qvittra

Nu har vi varit på årets kennelläger! Jag och Annelie packade bilen och takboxen full och åkte tors-sön.

Qvittra, Pheija och Yerda var såklart med.

Yerda är packad & klar!

Pheija & Qvittra är redo för avfärd!

Vi kom fram tors kväll så då var det bara att packa ur bilen och umgås – mycket trevligt!

Avfärd kl. 9 till skogen. Vi la spår tillsammans med Gunnar & Onja, Mimmi & Qvick och Mimmis syster Tove med sin Kelpie. Gud, så mycket mygg det är i skogarna i Karlsborg! Värre än värst. Vi dränkte oss i myggmedel men det hjälpte knappt.

Annelie la ett lägrespår åt Qvittra. Det blev ett bra påsläpp men jag tycker hon var ganska yvig i spåret och vid ett tillfälle genade hon ordentligt. Mot slutet hade Annelie skrämt bort en älg och då blev det ännu mer yvigt under en bit. Men vi fick ialla fall med oss 6 pinnar + slut. Jag tycker Qvittra klarade det ganska bra, det var väldigt varmt och kvavt så svetten rann på mig. Det var flämtigt för hundarna oxå.

Lunch och lydnadsträning var nästa punkt på agendan. De flesta kör skydd men det är inget för oss så vi trilskades lite med rutan och fick tips av Qurry-Carina.

Bästa bollen!!

Kerstin hade ordnat med lagtävling på kvällen.

Instruktioner och regler

Bästa laget laddar…

Redo!

Snart så...

Hopp, hopp, slalom, genom ringen…

No probs!

Åka skottkärra var ingen höjdare, men Qvittra hoppade bara ur en gång!

Du ska i...

Staaaaannaaaaa....

Trots att vi jobbade på så otroligt bra som kom vi ”bara” tvåa… Men vi fick bästa priset – en flaska bubbel!

Dag två la vi spår igen. Qvittra fick två lite kortare spår, varav det ena var i fullkomligt vidrig terräng. Sly och skit så det knappt gick att ta sig fram, men Qvittra tyckte det var skitkul! Hon spårade kanonbra och höll i spåret hela tiden och fick med sig alla pinnar! Det andra spåret var i betydligt trevligare terräng men med några svårigheter. Qvittra löste det ganska bra ändå men fick lite hjälp där det var som svårast. Jag är mycket nöjd!

Dag tre så fick vi ett lägrespår igen av en helt ny spårläggare, Carina med Olle, det hällregnade hela dagen så vi blev dyngsura. Vet inte om hur det påverkade spåret men återigen så gjorde Qvittra ett riktigt bra jobb! Spårläggaren hade gått i serpentiner för att inte komma fram till vägen för fort och Qvittra tog det bra. Jag trodde hon var ute och ”yvade” som vanligt, men vi fick med oss alla pinnar + slut så jag hade uppenbarligen fel!

Lydnadsträning på eftermiddagen och sen god middag i trevligt sällskap!

Det var kul att se och träffa kullsyskonen med ägare igen och få se många hundar jobba på bra. Välordnat och väldigt trevlig! Nu är det ett år till nästa gång…

Snygga syskonen Qvick och Qvittra

Snyggingar!

Den här hittade jag i ormbunkarna

Qvittra

Idag blev sökgänget konverterade till spårgänget. För tillfället så har vi alla hundar som inte går att köra sök med så vi spårar istället. Tomas la ett spår åt Qvittra och det fick ligga i ca 1,5 timme.  Starten var markerad med en snitsel och Tomas hängde med.

Visade på starten och Qvittra drog iväg. Efter bara 40-50 m så började hon slå för en apport men vek av några meter och gick i en båge bakåt och plockar upp en brandslang…?? Jaha… Har Tomas lagt den i spåret, tänkte jag – men nej, det hade han inte… Då gissade vi att någon annan lagt spår där oxå. Japp, så var det. Qvittra sniffade vidare – väldigt yvigt och spretigt men så slog hon för nästa grej – en metallpryl! Det är alltså nån bevakningsmänniska som lagt spår.

Vidare i spåret (vems hon nu gick) och hittade en ”riktig” apport! Toppen Körde på ett tag till och vips – där låg en handske. Så det här spåret (spåren) blev inte riktigt som jag hade tänkt men hon jobbade som tusan och sen var hon ialla fall lite trött ett tag. Det var nog det som var viktigast…

Vi ska nog inte spåra där nåt mer på helgerna, det var mycket trafik. Det kom även några som skulle köra rapport där och så dök de som lagt spåren upp. Det gick inte så bra för dem heller…

Idag så var det skotträning på klubben. Perfekt! Det kan vi ju vara med på. Att ligga still en stund och lyssna på skott är ju ingen konst! Redan här så borde jag ha gett upp…

Dagens skytt var Tomas, tillika favvo-figgen i sökskogen, så Qvittra gick och tok-glodde på honom hela tiden tiden och kanske förväntade sig att få lubba dit och kampa. Jag la henne på andra sidan planen så hon hade bra koll på Tomas, det var riktigt smart av mig. Vid nerläggandet så tittade hon inte ens på mig, la sig ner och fortsatte stirra på Tomas… Dagen till ära så var det strilande spöregn också. Alla förutsättningar på topp…

”Pang” – första skottet – Qvittra har fortfarande Tomas i sikte och helt lugnt ställer sig upp och skakar sig (sjöblöt i regnet), och börjar gå emot mig. ”Men vad gör du”? sa jag med ett leende… ”Sa du inte ”kom”, svarade Qvittra. Nä, det gjorde jag faktiskt inte! Nu går vi och lägger oss på samma plats igen. Ok, tillbaka till brottsplatsen och åter stirrande på Tomas. Det här var ju bara att glömma… Så jag satte henne upp för att avsluta denna lilla övning, varpå hon gör ett utbrottsförsök att dra till Tomas! Va fan…!! Hon hade inte alls fattat att  jag hade tänkt träna platsliggning (uppenbarligen) men hon skulle göra nån typ av sökskick… Vi lirade inte riktigt…

Så vi försökte med skall, fot, kryp, läggande under gång. Qvittra gjorde allt samtidigt… Det såg inte klokt ut samtidigt som hon inte ville släppa Tomas med blicken…

Gör om – gör rätt (heter det va?)

Imorgon så spårar vi nog!

Nu är stygnen tagna och såret hade läkt jättefint. Veterinären drog och böjde benet och alla tårna och tyckte att även det verkade bra. Senan är ihopsydd och det funkar, men det tar ca 3 månader för en sena att läka så restriktionerna är inte slut än. Qvittra kan göra det mesta så länge det sker i gå-tempo. I verkligheten så innebär det i princip att hon fortfarande inte får göra nåt eftersom hon aldrig bara går… Men ok, det är en förbättring ialla fall!

Fint utan stygn!

Vi har spårat en del på gräsmattor och det har varit väldigt nyttigt! Vi har backat i träningen och jag har blivit mer noggrann hur det ska se ut. Tydliga påsläpp vid start och efter varje apport och det har förbättrat hela spårandet! Kul att det kommit nåt gott i eländet

Idag gick vi första skoggspåret, tyvärr så var det en annan klubbis som lagt sitt spår på samma ställe ca 30 min innan jag var där (snart får vi börja med skyltar eller nåt) så starten blev svår för tydligen så hade vi börjat vid exakt samma stubbe! Men sen så gick det väldigt bra. Tur att vi kan spåra ialla fall, tycker att Qvittra är jätteduktig men det blir väldigt mycket tjat från mig, ”nej”, ”kom hit”, ”lägg dig” osv… Det börjar hon helt klart att ruttna på! Jag oxå…

Nu har det gått mer än en vecka av eländet och stygnen ska plockas på torsdag 21/6. HURRA!! Men nu är det f*n segt att gå med Qvittra på korta koppelpromenader. Nu har hon massor med överskottsenergi och de lydnadsmoment vi kunnat träna på är bara att glömma nu. Nu övergör hon allting. Säger jag ”fot” så går hon fot, men hon hinner även med 27 andra saker på vägen. Det känns lite orättvist att träna lydnad utan shyssta förutsättningar. Så nu lägger vi ner det.

Veckan på jobbet gick jättebra. Många kollegor kom förbi och sa att de tyckte det funkade jättebra och hon skötte sig fantastiskt. Tack och lov för buren… De är inte så vana med hund på kontoret och många tror att det innebär att hunden/hundarna ska springa runt lösa och få bete sig hur som helst. Vi har klart olika uppfattningar om det.

När Qvittra får på sig tratten blir hon väldigt sjuk. Då måste hon ligga i sängen HELA natten och gärna på mig med tratten som ganska obekvämt skär in i armen eller i kinden. Så jag har sovit skitdåligt de här nätterna.

Hund och tratt i sängen

Men vad gör man inte för sin hund??  Snart är dessa tratt-nätter ett minne blott och skadan ska ha läkt utmärkt bra!

Qvittra trampade i en trasig glasflaska och skar sig ganska illa. Det var mamma som var ute med henne och som tur var så var de nära veterinärkliniken.

Sover nästan

Blodig tass

Qvittra opererades akut och en sena till en tå, en stor artär och ca 30 små blodkärl av avskurna. Såret gick ända in till benet. Senan fiskades upp en bit upp i benet och så sydde veterinären ihop den med 4 stygn. Artären gick inte att rädda så den tog han bort.

Lagad!

Fint paket

Nu är det stilla, stilla, stilla som gäller i 10 dagar. Det är inte ett dugg kul. Jag fick tillfällig tillåtelse att ha med Qvittra på jobbet den här veckan och jag fick låna en bur av Monica som funkar jättebra.

Tältar på jobbet

Fina ”krya-på-dig”-presenter har vi oxå fått:

Tack Lina & Peter – morbror husse

Qvittra - hundens bästa vän!

Snygg nyckelring i rätt färg!

Tack Annika

Enligt veterinärintyget så har vi tävlingsförbud till 31 augusti. Jättetrist… Men viktigast är att Qvittra repar sig och att allt läker ihop bra. Vi ska ta stygnen 21 juni och har återbesök 2 veckor senare, då kan veterinären ge en prognos för hur det ser ut.

Nu tränar vi fritt följ, skall och platsliggning. Och nosduttar – det är hon grym på

Hade sökträning igår med flera nya figgar. Det är bra att öva på har jag hört. Vi har kört två sökpass med bara pop-upp:er och julafton hos figgen så igår tyckte jag att vi skulle göra lite sökarbete oxå. Det som strular lite är att hon inte alltid går rakt ut i första skicken och då får vi inte med hörnen ordentligt, så nu låg det figge i båda hörnen. Första var markering och andra var en hitta. Det gick bra. Sen gick hon fyra tomslag och fick en hare på djupet. Lite tomt igen och en markering och en hitta till. Sen var vi nöjda.

Hon gör ett väldigt bra sökarbete och är ute och rotar länge. Men vi har två ”utmaningar”  – det ena är att hon går dit hon tittar – dvs det kan vara snett utåt och jag hade tänkt mig nåt annat. Det är inte helt lätt att rikta om henne. Det andra är att hon har redan bestämt sig för var nästa skick ska bli när hon är på väg in till stigen – jag är mest ”nice to have” (jag har ju trots allt skjutsat henne till en sökbana) och kan ge vatten mm. Helst så vill hon bara dra förbi och fortsätta. Kul med bra gå-vilja men det blir inte så snyggt på stigen – och vi missar oavsökt mark.

Provade att ha bollen på stigen (godis funkar inte så bra) och då gick det bättra att få stopp på henne – men det är ändå ostädat och lite ostrukturerat tycker jag.

Nog om det. Vidare till spåret.

Idag fick vi ett lägre spår utlagt av Annelie. Snitslar vid varje apport. Det blev ca 2,5-3 timmars liggtid. Idag var det svårt. Hon gick mycket zick-zack och kom av spåret flera gånger. Hon hittade det visserligen igen men det betyder ju att det var alldeles för lätt att åka av. Hon hittade 5 pinnar, men efter sista pinnen så kom hon inte riktigt på spåret igen utan ful-spårade nåt annat. Efteråt så fick jag veta att Annelie sett rådjur gå där så det var förmodligen det hon fick nys på.

Ibland går det riktigt bra att spåra och ibland går det så här… Har fått tips om några bra spårövningar som vi kan göra så det ska vi prova.

Nya friska, tävlingstag!

Vi är reserv 1 på lägre spår 9 juni på Tyresö BK.  Anmält till lägre sök 17 juni på Gnesta-Trosa BK och lägre sök 24 juni på Mora BK. Sen ska vi nog klämma in lyd. II också. Men det får nog bli i juli.

Det blir lite sisådär med sökträningen nu pga att träningskamraterna har lite annat för sig – dräktig tik och 4 veckors- valpar eller prioriterar andra tävlingar. Så vi får göra så gott vi kan och hoppas att det kan räcka fram till 17 juni. Några träningspass blir det nog innan.

Spåret går ganska bra nu, men spårkondisen behöver bli bättre. Ibland så går hon över nån pinne och ibland är det svårt i vinklar. Men överlag så är det helt ok. Stort spårintresse ialla fall!

Det vore så kul om vi lyckades bli uppflyttade ur lägre spår & sök och ett 1:a pris i lyd. II under det här året. I höst så blir det kursa av och då är det roligare att ha nya moment att lära in.

Igår deltog vi på vår allra första lägre sök tävling på Roslagens BK!

Det var 4 hundar i lägre sök vi samlade kl. 16. Jag fick startnr 3. Vi åkte bort till banan och fick vänta först på att högre klassen skulle bli klara. Jag hade gott om tid att värma upp och göra som jag brukar. Det kändes bra. När vi gick upp till stället där vi skulle vänta så var Qvittra taggad och ville dra in i skogen, hon både hörde och kände att det var folk i skogen. Bra!

Så var det dax! När vi kom mot starten så såg jag hur mycket folk det var som skulle gå med på stigen. En hel skock med domare, domaraspiranter, Annelie och Annika (som följt med mig) och ytterligare nån som stannat kvar från f.g hund. Puh… Men ok, bara att köra!

Qvittra vindande åt vänster så vi startade åt det hållet. Hon gick lite utanför banan men fick med sig vänster hörn bra. Nästa skick var åt höger och där var det svårt att hitta ett bra ställe att skicka på så jag gick några steg framåt.  På det skicket gick Q lite snett framåt i banan så hon kom inte ut i höger hörn. Ok, det tar vi på nästa, tänkte jag. Men så kom jag lite för långt fram i banan och kunde inte rikta henne snett bakåt så hon gick snett framåt istället. Kommer in med rullen och så var det påvis. Där låg det en figge! Påviset gick alldeles utmärkt. Där tappade jag orienteringen och accepterade att vi hade missat höger hörn. Figgen som vi tog låg på 80 meter, men det fattade jag inte förräns efteråt. Det var snårigt och svårt att hitta bra löpor att skicka i. På vänster sida så gick Qvittra hela tiden lite bakåt och på höger så gick hon för mycket framåt.

Efter 50 m så började det blir lite mer strul på stigen. Qvittra tar en hel del egna beslut och anser att hon kan bestämma själv var nästa skick ska bli. Så där nånstans började jag bli frustrerad och hörde hur tjatig jag lät: ”häääär, kom, Qvittra, häääär….” Dessutom så stog vi uppställda åt varsitt håll vid ett tillfälle. Då hade jag tydligen skrattat till lite hysteriskt och försökt att få med henne runt, men hon var så bestämd att hon ville gå åt höger så jag gav mig och skickade dit.

Summan blev en figge och en jäkla massa tomslag. Jag vet ju att vi missade höger hörn och såklart så låg en figge där. Sista figgen låg i låda på vänster sida på 100-m strecket. På den sidan slog hon bakåt en del så jag antar att hon inte kom ner i det hörnet alls. Eftersom jag blev aningens frustrerad, och säkert irriterad, så påverkade det henne en del och hon blev osäker. Så vi måste träna mycket på ordning och reda på stigen. Att hon helst ska gå där jag hade tänkt osv.

Av fyra hundar så var vi tre som endast tog en figge -  och samma figge dessutom. En hund hittade två figgar. Så ingen från lägre klass gick vidare. En hund i högre klass (av 5) gick vidare till lydnaden.

Men jag är nöjd! Faktiskt så är jag det! Jag lärde mig massor och dessutom så tyckte jag att banan var skitsvår! Men enligt alla andra som har tävlat mycket så var det här en typisk lägre-bana. Vilket betyder att vi måste träna på banor liknade denna. Vi har nog var lite lata på det

Värt att notera att hon gick ca 10 tomslag som hon aldrig har gjort förut och ändå fortsätte att gå ut utan att gå ner sig. Duktig flicka!! Nu ska vi träna på det som inte var så bra och så ska vi göra ett nytt försök!

Dags igen för veckans sökträning i vårvärmen!

Jag hade planerat att träna på ”ordning på stigen” samt en markering på figge under kamo-nät och kompostgaller. Det är ju såna där konstiga legor som brukar dyka upp på tävling när det inte finns nåt annat mer stabilt material att tillgå för att få dold figurant. Jag har ju hört skräckhistorier om hundar som river hela legan, trasslar in sig i nätet och stampar ner figgen ännu längre ner i marken. I övrigt så var det hitta-övningar eftersom jag ville kalla in till stigen från figurant.

Qvittra var supertaggad och tyckte det var segt att vänta på sin tur. Vi var sist idag så hon hade legat i bilen  och väntat ett tag oxå.

Fullt fräs på första skicket och hon hittade snabbt figgen. Snabb lek och sen inkallning. Det gick galant!! Jag tog emot med godis och var väldigt lugn och tydlig på stigen. Jag hann se ut nästa skick och hittade bra löpor till Qvittra. Markeringen på ”huset” blev på 5:e skicket och hon gjorde det helt felfritt. Kollade bara att det låg en där och så tog hon rullen. Det blev ett kopplat påvis med ”domare” i släptåg. En brist är att det är svårt att sitta kvar när figgen kommer fram, men det ska vi nog råda bot på.

Qvittra gick så bra på det här passet att man blir alldeles salig! Hon gick rakt, gjorde fina slag och kom in klockrent till mig. Jag klappar mig själv på axeln för att jag uppförde mig väldigt bra på stigen.

Annelie sa att vi var väldigt harmoniska på stigen – bra betyg!!