Foggens Qvittra

Idag var vi ute och spårade med Ulrika Wall. Snälla, fantastiska Ullis hade lagt ett spår på 2 km(!!) åt Qvittra och jag behövde bara åka dit. Tanken var att se hur långt Qvittra orkade spåra och hur planen ska se ut för att träna hennes spårkondition.

Påsläppet gick väldigt bra, hon började nosa i backen direkt när jag satt på selen. Tog första apporten och tuggade sönder den – det var kul! Sen följde jag bara med… Vilken fröjd!! Jag gick med ca 10 m lina och har kommit fram till att hon spårar bäst med lång lina. Får hon bara bra fäste på spåret så blir det bäst så. Om jag har för kort lina så blir hon störd av mig och väldigt påverkad när jag håller emot av olika skäl, ibland så hamnar man ju bara i otakt och det blir ett ryck, om jag går 2-3 meter bakom då så stannar hon och tittar frågande på mig. Om jag ser till att det finns ett spår så sköter Qvittra spårarbetet! Bra arbetsfördelning tycker jag.

Qvittra var väldigt noggrann i spåret, analyserade länge vinklarna och jobbade verkligen så bra!! Efter en bit så kom vi ut på ett hygge, det var svårt. Vid ett tillfälle så kom hon av sig, då gick jag tillbaka till där jag senast visste var hon var på spåret och så gjorde vi om det. Då gick det bra! Hon plockade 2 naturpinnar (jag har aldrig lagt naturpinnar förut). Sen gick spåret över en bilväg, där sprang vi över men sen jobbade hon fantastiskt bra för att hitta spåret igen och efter bara några meter så övergick underlaget till flis! Oj, så noga hon blev då – det var jättekul att se!! Dessutom så såg vi två svampplockare en bit bort och de kan ju ha gått där och gjort en förledning. Om det var så, så valde Qvittra rätt spår än en gång! Plockade apporter och tog alla vinklar. Jag bara log och njöt!!

Gud, så glad jag var när vi kom fram!! Nu har vi haft flera lyckade spår efter varandra. Har polletten trillat ner…? Hon är helt grym nu, jag hoppas det håller i sig. Idag är hon på dag 10 i löpet, vem inte om det påverkar på nåt sätt. När jag var på väg hem så ringde Ullis (hon skulle gå spåret igen med Orka) och en svampplockare hade berättat att det hade varit en stor orienteringstävling i den skogen igår! Snacka om att det hade hänt grejer i skogen!!

Jag är ialla fall överlycklig och Qvittra är så grym!!

Tack Ullis, för kaffet, spåret, att du orkade gå med oss och för ditt intresse och engagemang för mig och Qvittra!!

Jag åkte med som sällskapsdam åt Annelie som skulle tävla högre spår på Fagersta BK. Vi åkte efter jobbet i fredags och jag hade som vanligt packat för att vara borta i en vecka – men om jag inte har med mig det så hade jag saknat det!

Annelie hade lånat husvagn och det gick ju alldeles utmärkt att köra med. Fagersta BK är en perfekt klubb att ta med husvagn till! Upplyst, stor parkering och lätt att hitta. Jag hade ingen aning om hur det skulle se ut där och det hade ju varit jobbigt och det varit mitt inne i skogen och trångt. Blev glatt överraskad! Till slut fick vi ordning på alltihopa – Annelie fixade det mesta eftersom jag aldrig har ”landat” en husvagn förut.

Annelie tyckte det var onödigt att sätta på värmen eftersom det blir jättevarmt fort i husvagnen och vi hade två hundar men oss. Men hon hade fel… Det var nog ca +6-8 grader när vi vaknade runt 6-tiden på morgonen. Det var skitkallt!! Jag var så nöjd att jag hade packat med mig raggsockor och flanellen.

Så till tävligen. Samling kl. 8 med anmälan och information. Tyvärr så hörde ingen av oss att de skulle börja med platsliggning så när vi fattade det så lubbade Annelie ut med Pheija när alla andra redan placerat hundarna, det blev lite tokigt men Pheija låg hela tiden och brydde sig inte ett skvatt om skott eller skenade hästar bakom ryggen. Lilla godingen…

Vidare till spåren och upptagsrutan. Det var första högre tävlingen för Annelie så vi båda var osäkra på exakt vad man får och inte får göra i rutan trots lusläsning av regelboken. Men det blev ett jättebra upptag och så var de iväg!!

När Annelie ringde efter ca 25 min så var det hela klart trodde jag. Men icke… Tyvärr så tog deras spår slut efter 3 apporter och spårläggaren hade spårlöst försvunnit! Så vi åkte tillbaka till klubben och tittade på Katarinas & Valles lydnadsprogram som gick jättebra. Sen åt vi korv med bröd och packade ihop oss för hemfärd.

Trots att det inte gick hela vägen för Annelie & Pheija så var det väldigt roligt att vara med och det som gick bra för dem gick väldigt bra!  Jag lärde mig massor av att vara med så det var nyttigt.

La ett längre appellspår på åker. Liggtiden blev ca 1,5 tim. 2 apporter + slut och 2 vinklar.

Hon började snosa i backen redan vid bilen – hon verkar ha fattat vad spårselen och linan betyder. Det är bra! Hittade spåret och så åkte vi! Hon spårade verkligen kanonbra trots kraftig sidvind så att andra benet på spåret blåste åt vårt håll. Hittade första pinnen och nöp den jättesnabbt, tvärvände och galopperade in till mig! Helt fantastiskt Jag blev så glad så jag hoppade upp och ner och det tyckte Qvittra oxå var kul – man ska bli glad på riktigt! Hon måste verkligen tycka att det är kul att komma in med apporten om det går i det tempot! Så vi lekte massor åsså gick apporten i två bitar. Sen var det dags att fortsätta. Då hamnade hon i nån koma och stod bara och glodde, det började skymma och då blir ju världen tydligen helt annorlunda. Väntade ut henne lite men hon verkade ha fastnat. Så jag visade med handen och sa ”spår” – då vaknade hon och doppade näsan igen.

Iväg mot vinkeln, höll emot lite extra så hon inte skulle lubba rakt fram – men det lilla gryet vinklade höger så fint så man blev gråtfärdig. Sen kom nästa apport och hon markerade den på samma sätt som den första, nytt påsläpp (utan koma) och mot nästa vinkel. Där gick hon lite för långt men stannade upp, kollade vänster = inget spår, vände helt om = spår! Hurra Sista benet kvar och hon gick galant mitt i spåret. Slutet var en brandslang och jag visste exakt var jag hade lagt den. Men va f*n… La jag den inte där…? Qvittra tuffade på och så klev jag över slutet…

Så när hon gått ca 15 m förbi slutet så släppte jag linan och berömde henne och gav henne brandslangen. Hon gick bara nån meter bredvid slutet och det var sidvind så hon fick väl inte nys på det helt enkelt. Hon brukar inte missa saker i spåret men nu när spåret är hetare än nånsin så är jag bara jätteglad!

Igår var vi först ute och sprang i ca 40 minuter innan träningen, det gick jättebra men Qvittra är nog ganska less på att det går så förbannat långsamt! Tänk om ankaret bara kunde öka en aning… Men vi börjar bli mer och mer sams under joggingturerna nu.

Sen var det dags för lydnadsträning på klubben. Jag började med lite fritt följ och framförgående. Fria följet går ganska bra, men hon släpper lite i framförallt högersvängarna så det ska vi träna mer på. Fortfarande är det lite stök med positionen i halterna men det känns som om vi börjar lösa det oxå. Under tiden vi tränade så började det bli dimmigt på planen och så hörde vi en massa ljud ifrån skogen, det var svampplockare där som ropade till varandra och knäcke alla grenar de hittade att trampa på. Qvittra kunde bara inte släppa det! Blåstirrade in i skogen och blev ofokuserad och ville inte göra framförgående åt det hållet! Hmmm… Så mycket brukar hon inte bry sig. Sen höll hon på och nosade sig igenom hela programmet när vi blev ropade och var mycket mer koncentrerad på löv, fläckar i gräset och andra hundar. Va fan nu då…? Men sen så trillade polletten ner för mig. Hon löper ju! Det här är hennes tredje löp och jag har tyckt att jag inte märkt nåt på henne i träningen under de andra löpen – men den här gången är det helt annorlunda! Ok, bara att lägga ner för ett tag…

Sen gjorde vi några budföringar och  det gick verkligen toppenbra!! Nu har vi nog kommit på hur vi ska göra för att hon inte ska tycka det är jobbigt att bli kladdad på och börja tjuva. Känns så bra när man löser några problem

Nu ska vi fokusera på att spåra och göra såna typer av aktiviteter så lägger vi lydnaden åt sidan under löpet.

I helgen har vi varit på kennelläger, men inte med Foggens den här gången utan med Ullhedens.  Det var från fredag till söndag och vi höll till på Domarudden i Åkersberga. Det var kul att få se flera Ullhedens-mallar och några av Pheijas valpar som såklart var jättegulliga och trevliga.

Vi körde igång direkt på fredag em och delade upp oss mellan spår och sök. Jag valde spår eftersom vi förhoppningsvis snart kommer med på en appellspårtävling. Vi hade en instruktör som är polishundförare och därmed har många annorlunda tips och trix för spåret och tänker utanför SBK-boxen. Kul!

Vi började med små upptagsrutor med godis i för att sen göra korta utgångar med ett kul slut. Qvittra hajjade galoppen och utförde övningen galant. Det här är ett väldigt bra sätt att börja spårträningen på och även backa tillbaka i träningen för att få ner nosen direkt och öka intresset.

Sen provade vi att lägga ett kort spår på gräsmatta – parallellt med varandra. Så vi la 5 spår med ca 5 meters mellanrum och startade exakt samtidigt. Det var skitkul! Qvittra har aldrig gått ett konkurrensspår förut och det var intressant att se vad hon gjorde. Det såg inte ut som om hon såg de andra men såklart att hon noterade att det var flera hundar som spårade bredvid. Hon spårade i kärnan hela vägen ialla fall – ovanligt för att vara Qvittra och hon norpade åt sig slutet illa kvick!

Annelie och jag gjorde sen ett uppletande och la lite nya prylar i rutan – bl. a en bilnyckel! Nåt sånt har vi aldrig använd förut. Både Pheija och Qvittra tvärnitade när de fick vittring och jobbade järnet för att hitta den där lilla prylen. Gud, så impade vi blev

Vi körde även ett lydnadspass där alla fick välja ett moment som man har mest problem med. Jag valde ingångar/avlsut. Qvittra sätter sig gärna som kl. 7 eller 8 istället för kl. 6 (det var väl en bra beskrivning?) och jag få hela tiden rätta in henne. Det är resultatet av för dålig inlärning från början och får vi dras med det där… Men såklart att jag är en stor bov i dramat – jag vrider på huvudet när hon ska komma in och sätta sig och därför är ju hon van vid att jag ska se ut på ett visst sätt – så när jag rätar på huvudet så är det ju solklart att hon hamnar snett! Så jag fick mycket hjälp med att rätta till det där och det ska vi jobba på!

Sen var det dags för skyddsträning. Valparna och vi som aldrig provat skydd fick möjlighet att göra ”bebis-övningar”, dvs att kampa med ett ”trassel” i snöre med en figurant. Qvittra tyckte det var buskul och hade gärna fortsatt hela dagen med det. Men eftersom vi inte tränar skydd så är det inget jag kommer att fortsätta med. Jag vet ju att hon gillar att kampa.

Guldkanten på hela helgen var när Annelie och jag la spår åt Pheija och Qvittra. Jag la ett högre-spår åt Pheija i förjävlig terräng, med svampplockare, joggare och fågelskådare i – och Pheija bara spårar! Så grymt bra och häftigt att se!! Vi var helt lyriska

Qvittras spår gick oxå fantastiskt bra! Det var ca 500 m, många snitslar och 3 apporter + kul slut. Hon var jättetaggad att få komma iväg och först så var det lite vims i ca 30 m men när hon blåst ur sig det värsta så gick det som på räls!! Helt underbart Hon noterade men struntade i första apporten – spåret var hetare, men tog vinklar och snirkel helt perfekt. Vid den andra apporten så höll jag emot mer så hon stannade och plockade upp den och vi lekte massor med den lilla stackars pinnen – den är nu nästan helt uppflisad. Snyggt påsläpp och lika bra spårarbete till nästa apport som hon markerade och plockade upp direkt – det är kul att leka med dem ialla fall Belönade lika bra för den pinnen och vidare mot slutet – det gick galant! Jag är överlycklig och förhoppningsvis så har vi kommit över puckeln som kändes som ett berg – hon kan ju spåra!

Sista övningen var att få prova på hur ett preparatsök går till. Inlärningen är densamma oavsett vad hunden ska lära sig hitta. Vi fick träna på små bitar av brandslang och tomma hylsor. Lilla Q snosade järnet och hittade prylarna – klick + boll. Kul övning. Det ska jag ta med mig och träna mer på inför uppletandet.

Nu är vi trötta, nöjda och sugna på mer träning! Men först ska vi sova lite

Här är en länk till den blivande polishunden, vars matte var vår instruktör i helgen.

http://www.crimenews.se/phaspen/

Tvyärr så har det dröjt lite innan jag fick in det här inlägget eftersom sk*t-j**vla Explorer 9 inte lirar med min blogg. Men nu – efter många och långa djupa andetag och värre svordomar än ovanstående så har jag fått till det!

Vi har alltså tävlat lyd. I och här kommer rapporten:

Samling kl. 9:00 – vilket betyder att väckarklockan ringer kl. 05:30. Som tur är så är det nära till klubben så jag har kort resväg. Att det är väckning i gryningen är för att jag måste hinna trötta ut hunden lite innan det är dags att tävla. Annars blir det mest pannkaka av alltihopa. Så jag hade planerat för en lång promenad, två uppletanden och ytterligare en promenad samt två lydnadspass. Det blev en jättebra uppvärmning för ett tävlingsprogram som tar ca 6 minuter.

Platsliggning – betyg: 10. HURRA!! Eftersom hon har varit lite väl relaxad under platsliggningen så är jag jätteglad att hon inte kröp eller rullade runt. När vi alla stod på rad inför momentets början så vände sig Qvittra 180 grader och satt och blåstirrade rakt i skogen – älg, rådjur, ekorre, löv från grannkommunen…?? Jag har ingen aning om vad hon glodde på men pulsen ökade rejält och jag undrade om hon skulle dra till skogs. Nä, det här går inte! Så jag tog tag under magen på henne, lyfte upp henne och vände tillbaka 180 grader och sa ganska surt – SITT! Det gjorde hon…

Tandvisning – betyg: 10. Puh…

Linförighet – betyg: 9. ”Släpper något”. Helt ok! Hon kan gå fot som hon aldrig gjort annat och så kan hon gå fot som om aldrig har gjort det…

Läggande – betyg: 8.5. ”DK start. Något tveksamt ned. DK upp”. Här bestämde sig Qvittra för att sluta lyssna på mig och istället lyssna på domaren. Så när jag kommenderade så glodde hon på domaren och mina ord fick gå den långa vägen genom båda öronen fram och tillbaka för att nå fram till rätt ställe. Men ja ja… det blev ju ganska bra ändå.

Inkallande – betyg: 9,5. ”Tempo”. Nåt ska man ju dra på…

Ställande – betyg: 10. Där satt den!

Apportering – betyg: 5.5. ”Griper före, tuggar kraftigt, piper”. Varför kallas detta moment för apportering?? Det är en hålla-övning och hade jag bara tränat det på det sättet så hade det nog sett annorlunda ut. Massor med frustration över att äntligen få nåt i munnen men inte göra få nåt med det…

Hopp – betyg: 9.5. ”Skäller ett skall, snett sitt”. Vov = här har du kärringjä*vel för att jag inte har fått nån belöning!

Helhetsintryck – betyg: 9.5. Ingen är perfekt

Summa: 182,5 p. 1 pris, 2 placering.

Dagen efter så var det dags för Hundlöpet. Loppet vi tränat för sen i mars. Vi hade starttid kl. 10 och skulle springa 5 km. Vi var först anmälda till 10 km men eftersom det var så lång tid mellan gruppernas starttider så ändrade vi till 5 km så vi kunde samlas tillsammans och ha picknick efteråt. Tur var väl det… Det var lite kaos i väntan på starten och ju närmare det var ju värre blev hundarna runtomkring. Men våra skötte sig såklart alldeles utmärkt.

Starten i en nerförsbacke med gräs. Jag insåg snabbt att jag förmodligen skulle åka malle nerför om jag kopplade om till sele så jag hade kvar stryphalsbandet – det var ett bra beslut! När alla startade och kastade sig nedför backen så gick Qvittra igång och betedde sig som ett svin. Skällde, hoppade, bet, slet och drog. Sen såg hon Orka försvinna i en kurva – FAN! Då försökte hon kamikaze-modellen. Att dra sig fram till Orka trots att ankaret (jag) höll emot allt jag kunde. Jag tror inte att hon fick luft, men hon sprang ändå. När vi rundat samma kurva som Orka försvunnit bakom så tog mitt tålamod slut, då hade vi hunnit ca 200 m, och jag röt i ordentligt och vispade till henne lite. Då blev det lite trevligare för mig ialla fall. Tyvärr så var det ganska många som samtidigt kastat sig ut för backen som bestämde sig för att börja gå – varför startar man längst fram då?? Så det blev lite knixigt att ta sig fram. Sen hade jag ett gäng precis bakom mig med lite slöare hundar än min som peppade allt vad de kunde – ”kom igen”, ”framåt”, ”ja ja” – och Qvittra trodde naturligvis att det var henne de peppade – medans jag höll emot i strypet och väste -”sssssakta”, ”I will kill you….”

Vi var inte helt synkade, min hund och jag. Det var faktiskt inte ett trevlig sätt att spendera en solig söndagsförmiddag på. Snart så kom vi in i skogen och Orka hade försvunnit helt utom synhåll, då kopplade jag om till selen och det lät som hon fick in lite luft ialla fall. Men tyvärr så syns inte Orka bara – hon luktar också. I fyra fasansfulla kilometer spårade/vindade Qvittra efter Orka. Efter ett tag så slutade jag vara förbannad och koncentrerade mig att jag faktiskt sprang och hade ett lopp att klara av. Då blev det lite trevligare. Efter dessa fyra km så vände sig Qvittra om – för första gången och tittade på mig, såg lite förvånad ut att jag faktiskt var med… Den sista kilometern var seg som bara den och tog aldrig slut. Målet var samma som starten och allt jag tänkte på var att ladda inför uppförsbacken in i mål. Fan, vad långt det var! Men till slut så kom vi faktiskt i mål. Skön känsla! Vår tid blev 33,17, det är jag nöjd med!

Här finns några bilder:

http://www.agria.se/web/se/fotoalbum.nsf/dx/hundl%C3%B6pet

http://www.hundlopet.se/sida17.html

Idag hade Katarina fixat ordning en sökbana så vi fick prova på hur det känns att tävla i sök. Qvittra och jag är absolut inte tävlingsklara på länge men det var så nyttigt att få prova!

Vi vallade först och för oss som inte lärt in markering ännu så blev det direkt belöning hos figuranten. Ett bra kvitto på var vi är idag. Qvittra var väldigt duktig tycker jag men efter 2-3 tomma skick så blev hon nog lite förvirrad – ”ska det inte finnas figgar i sökskogen…?” Hon hittade alla men fick lite hjälp på den sista, det blev lite svårt för henne att reda ut var vittringen kom ifrån så hon kom aldrig fram till figgen men hon var i närheten ialla fall, så hon fick ett ljud på sista figgen så att hon fick vinst för allt arbete hon utfört. Hon lessnar inte och ger inte upp utan försöker hela tiden att hitta nåt. Det är positivt!  Det var alltså en lägre bana på 100 m.

Det som jag kom fram till idag:

• måste träna mera på hur jag ska disponera skicken och se ut bra ställen att skicka på
• träna på vårt samarbete på stigen och hur jag tar emot henne
• rutinen vid nytt skick

Det var ialla fall jättekul och såklart så blev jag t o m lite nervös – det var ju träningstävling! Det är verkligen nåt jag måste få bukt med, jag fattar inte varför jag blir så nervös för minsta lilla…

Samling kl. 9 – då hade mitt spår redan legat i 2 timmar! Snacka om lyxigt att bara dyka upp och ha ett utlagt spår! Eftersom det går ganska ojämt i spåret så bad jag Janne om hjälp igen så han la ett 600 m långt spår med 5 pinnar + slut i.

Qvittra hittade spåret direkt och nöp på. Det gick både jättebra och jättedåligt. När hon väl spårar så går det som tåget men när hon är av så är hon helt vilse. Jag måste ialla fall lära henne tekniken att hitta tillbaka till spåret genom att gå tillbaka till där hon sist var på det. Nytt för mig! Dessutom så rotade hon i ett jordgetingbo och fick en geting i rumpan som fastnade i pälsen – då blev hon lite störd. Mitt i spåret så säger Janne -”din spårlina är verkligen skitdålig!” Jaha… Linjäveln som jag specialbeställde från ett företag med mycket fina produkter, som jag väntade på i över en månad, som var skitdyr… Bara att köpa ny alltså… Den trasslar precis överallt och snor sig i sig själv och bränner utav helvete! Men den är turkos…

Qvittra hittade alla apporter och jag fick mera tips på hur jag ska göra för att de ska bli mer värda. Idag blev påsläppen efter varje apport väldigt bra – samlat och koncentrerat. Efter ca 300 m så blev hon jättetrött, vi behöver verkligen träna upp spårkondisen! Men efter en liten stund så kom hon in i andra andningen och då spårade hon mycket bättre.

Jag fick mycket att tänka på och måste träna mera! När jag köpt en ny lina…

Qvittras MH 23-jul-2011-1